Varför använder feminister nästan alltid ett sexualiserat och rasistiskt språk?
Jag brukar få en del otrevligheter ifrån feminister i min mailbox. Där hamnar allt det som är för grovt för att slänga på mig i forumet eftersom det då kan leda till avstängning. Det mesta är det ingen idé att bry sig om, men vissa meningar sticker ut och får mig att fundera. Det här är ett par sådana meningar som jag reagerade på från en vuxen feminist med barn som är aktiv här på forumet:
Blir du ensam resten av livet så "wow". Hittar du en thailändska som "förstår dig" så dubbelt wow.
Man kan säkert uppfatta en sådan text på olika sätt. Men just den meningen fick mig ändå att börja fundera över varför det snarare är regel än undantag att feminister använder sig av ett starkt sexualiserat och sexistiskt språkbruk som ofta handlar om att kränka män utifrån ett tänkt mansideal.
Jag har själv flera gånger i debatt med feminister här på Familjeliv fått höra att jag är ful, att ingen kvinna vill ha mig, att jag aldrig får ligga, att jag är fet, att jag har högt hårfäste, att jag har dålig potens, att jag är en gammal gubbe, att jag är en omogen tonårspojke osv. Till och med vid något tillfälle blev jag hånad för att jag skrev att jag tycker att det är roligt att baka och laga mat.
Allt syftandes till att nedvärdera mig som man och knuffa bort mig från något slags mansideal som utgår ifrån den snygga, vältränade, välutbildade manliga alfahane-mannen i 30-35-årsåldern som alla kvinnor vill ha.
Och så till den mening som jag klistrade in här ovan. En mening från en feminist som vill ta det ett snäpp till och rasifiera diskussionen till att handla om kvinnors härkomst. Jag bara undrar varför och om ni som är feminister aldrig tröttnar på er själva?
Jag har aldrig varit tillsammans med en thailändska och jag har inte planerat att bli det heller. Jag är långt ifrån överviktig, jag är än så länge ingen gubbe och samtidigt långt ifrån någon tonåring. Än så länge är mitt hår frodigt och tjockt och jag har absolut inget problem med potensen.
Ändå är alla dessa argument något som regelmässigt används av feminister i syfte att utifrån ett samhälleligt mansideal sexualisera debatten och kränka män som uttrycker en avvikande åsikt.
Jag finner det märkligt och, kanske pga min något cyniska humor, ganska roande att feminister av alla grupper är så pigga på att följa vissa samhällsideal och kränka meningsmotståndare med dem som mall. Hur tänker man när man gör det? Jag skulle väl iofs snabbt vilja svara på det själv och säga att om man är feminist, då tänker man nog inte så mycket överhuvudtaget. Det ligger så att säga i sakens natur. Men jag tänkte ändå att det kunde vara intressant att skapa den här tråden för att se vad man skulle kunna tänkas få för svar.
Så, shoot!
