Hur ska jag göra med styvmor och fadern?
Från början var jag glad över att han träffat en ny tjej.
Även om folk runtikring bara sa negativa saker om henne, så bad jag dem hålla tyst.
Numer blir jag bara mer och mer sur, kanske inte främst på henne utan även på honom.
Vi har gemensamma barn, varannan vecka.
Det har alltid funkat smärtfritt, vi har kunnat träffats pratat, umgåtts mm.
Aldrig varit några problem med något, haft nycklar hem till varandra ifall barnen glömt något etc!
Så träffar han en tjej som inte ens tillåter att vi åker till sjukhuset tillsammans med barnen.
Vi får inte fira jul tillsammans längre, fast vi gjort det i 9år.
Åh då är hon inte ens med på julafton!
Vi får inte prata med varandra alls längre...
Nu är han dålig med som inte sätter ner foten tycker jag, men han börjar knuffa mer och mer undan våra barn.
Som nu börjar bli oroliga för de ska få barn om några månader, och de planerar allt utefter det. De får inte följa med och köpa saker till sitt lillasyskon utan får då gå hem till farföräldrarna. De hade blivit lovade ett varsitt rum, men nu när lillasyskonet ska komma kommer de ej få det längre. osv osv.
De får gå in på sitt rum 2h innan läggdags på kvällen för att de ej ska härja så mycket. Det stör ju styvmodern som behöver vila.
Förra helgen fyllde våran minst 6år, de var min helg att ha dem.
Han ringde inte ens och sa grattis på födelsedagen, eftersom de skulle träffas dagen därpå.
Okej det kan jag väl köpa. Men deras styvmamma, borde hon inte finna något intresse alls i dem?
Hon vägrar vara själv med dem, de får gå på fritids från 6:00-17:30 varje dag fast hon är hemma. Hon vägrar att skriva sig på deras adress fast hon bor där för då blir hon ju "skyldig" att ha barnen hemma.
Hon ringer inte heller och säger grattis när barnet fyller år, och dyker aldrig upp på födelsedagskalas. Som nu, hon fyllde år på Lördagen förra veckan. De skulle vara kvar vid mig tills idag.
Jag ordnar barnkalas, som fadern inte alls är med och ordnar, har han aldrig varit. Sedan ordnar jag släktkalas där han kommer och fikar dagen därpå. Men inte styvmodern. Hon varken hör av sig och säger Grattis eller kommer och fikar.
Är det inte lite lågt?
Jag har en sambo sedan lång tid tillbaka, han har aldrig ifrågasatt sådant. Aldrig någonsin, han behandlar barnen som om de vore hans och är alltid med på alla tillställningar, gör saker med barnen själv om jag jobbar etc etc.
Både jag och barnens farföräldrar är oroliga över att de en dag kommer känna av allt detta och inte vilja vara vid sin far längre.
Vad gör man åt saken?
Hur kan jag tackla det?
Jag vill ju att de ska tycka om sin styvmor, sin pappa och sitt lillasyskon.