Skjuta upp skolstart?

Problemet görs inte lättare av att vi i dagsläget bor i USA pga makens jobb. Flyttar hem till sommaren och har ansökt om förskola till sonen. Blev nekade att ställa honom i kö till förskolan och hänvisade till förskoleklassen för att deras resursteam hade gjort den bedömningen.

http://www.bris.ac.uk/news/2013/9845.html

finns ju studier gjorda på detta i England. Någon som hört något om studier gjorda i Sverige?

Vart finner jag denna rätten? Hittar ingenting om det varken på skolverkets sida eller på kommunens.
Visst vi har rätt att tacka nej till förskoleklass men kan vi "tvinga oss in" i förskolan?

Fast han är ju inte sex år.. Hans födelsedatum säger en sak och hans utvecklingsnivå något annat. Känns taskigt mot honom att hela tiden försöka hinna ikapp barn som han aldrig kommer att ha samma förutsättningar som. När han skulle kunna gå med de barnen som är jämnt utvecklade med honom.

Tack! Ska kolla på detta på en gång.

Elias har två storasyskon, en är född i december och kom som beräknat dagen före bf. Med honom skulle jag aldrig ha tänkt tanken att skjuta upp skolstart. En av dem är född i februari och hon skulle säkert ha klarat att börja skolan ett år tidigare om vi hade drivit det. Med Elias är det annorlunda.

Han har problem med sitt tal som är otydligt och han saknar många ljud som barn normalt har i hans ålder. Han är liten för sin ålder och sen grovmotoriskt om man jämför med hur mina andra barn var vid skolstart.

Jag skulle vilja att han fick ett år på sig där vi kan jobba tillsammans med rehabteamet kopplat till neo som han fortfarande går hos men som vill avvakta tills han fyllt fem (vilket han gjorde nu i höstas) innan de sätter in några större åtgärder.

Med Elias så har det inte blivit något utvecklingshopp så att han har kommit ikapp dem som är jämnåriga med honom. Han är utvecklad tycker jag som någon som är född under sommaren/hösten 2009..

Skolan är säkert flexibel men jag tycker inte det känns bra att han ska börja med tanken att det är något resursteam som ska jobba med honom när han har alla möjligheter i världen att vara en bland många året efteråt och inte ha samma resursbehov.

Uppdatering:

Efter att ha kontaktat skolverket och fått svart på vitt från dem att kommunen är skyldig att erbjuda förskola om vi tackar nej till förskoleklassen så har nu Elias fått en förskoleplacering. Kommunen backade på det de tidigare meddelat oss efter de fått skolverkets utlåtande.

Vi kommer att jobba på hans uppskjutna skolstart under året som kommer då vi är tillbaka i Sverige igen. Vi vill ju inte att han ska "tappa" förskoleklassen och gå direkt till första klass. Tror att det är lättare att jobba på detta då vi är tillbaka i Sverige och har tillgång till läkare och kuratorer som kan hjälpa oss.

Tack för alla tips och idéer!

Jo men med henne tänker man ju inte att om hon börjar skolan nästa år så kommer hon vara mer i fas med de andra. I hennes fall räknar man med ett stödbehov oavsett.

Det är det som jag tycker känns konstigt. Att han ska börja nu och bli "utskiljd" från mängden genom att vara sist istället för att vänta till nästa år och låta honom vara mer som en bland de andra.

Att ge honom den möjligheten att inte ständigt ha känslan att vara efter. Hur kul är det om man hela tiden känner att alla andra är längre fram än man själv? Jag önskar att han ska ha god självkänsla och känna att han duger. Att alltid vara sist främjar inte direkt det.

Nej, han känner ingen nu. Jag hoppas att hans ska få kompisar i förskolan som han sedan kan följa med upp i förskoleklassen med. 09:orna är ju de barnens som är äldst på förskolan till hösten och som jag hoppas att han ska följa med sedan. Då hade han fått både och liksom. Kompisar och "rätt" åldersgrupp vid förskoleklassens start.