mr me skrev 2014-03-12 00:28:20 följande:
Färre än tusen valloner bosatte sig i Sverige (Källa: Nationalencyclopedin). Så på en befolkning på drygt en miljon invånare i Sverige på 1600-talet så utgjorde vallonerna mindre än en promille av befolkningen.
Så alla som i politiska diskussioner ständigt och jämnt tar upp att vallonerna minsann invandrade till Sverige har inte riktigt proportionerna klara för sig. Men det är en annan diskussion.
Hursomhelst så är vallonernas tillskott till den svenska genpoolen extremt litet och det är väldigt få svenskar som kan sägas ha vallonblod.
Tusen personer som fick barn för fyrahundra år sedan kan ha en väldigt avsevärd mängd avkomlingar. Inte av "fullblodiga" valloner men desto fler som har någon vallonförfader. Om vi utgår från att varje vallon fick två barn(vilket är lågt räknat per person som fick barn) och att alla barn överlevde och fick barn i sin tur (vilket är högt räknat) och utan att räkna med släktgifte som inte ökar antalet vallonättlingar lika mycket, så är vi hypotetiskt uppe i flera miljoner avkomlingar på fyra sekel. Sätt igång och räkna ska du se. Alla har förstås inte blivit mörka.
Min egen svenska släkt hör iofs till de där mörka svenskarna du nämner så vitt jag vet (när jag åkt till Bryssel har jag tilltalats på franska av flygpersonalen, inte på flamländska eller engelska). Fast det kan ju finnas sådant man inte vet. Mångas mörka utseende på öarna utanför Göteborg har jag till exempel sett förklaras med de turkar Kalle dussin hade med sig tillbaka när han kom tillbaka till Sverige och som stannade här men de händelserna ligger för långt tillbaka för att många familjer ska ha någon muntlig tradition runt dem.
