Vi förlorade lilla Jack, endast 1 år o 6 månader! Vrf Vrf VRF!!

Usch. Beklagar sorgen!
Ni vet inte vad som hände med er lilla son?

Men vad hemskt. Lider verkligen med er! Bara ta en dag i taget. Kommer nog alltid göra ont, men det mesta av smärtan kanske kan bytas ut mot dom fina stunder ni han ha. Att det är dom du tänker tillbaka på.

Ni kommer inte få nå svar vad som hände han heller? Tänkte att få ett svar gör att man kanske kan gå vidare mer, få som ett sorts avslut.

Beklagar TS :(

Om du känner att du vill prata eller bara finnas med finns det en grupp på Facebook där andra mammor förlorat sina små änglar.

Pm:a mig om vill så kan jag hjälpa dig <3

Kram!

Vet inte vad jag ska säga.. Vill bara skicka massor av tankar och kärlek till er. Ingen som inte varit i samma situation kan förstå. Önskar dig verkligen allt gott i livet, även om det är klent att säga när jag misstänker att det enda du vill är att få din son tillbaka. 

Du kanske redan är med i en grupp på facebook för andra änglamammor? En bekant förlorade sitt barn (till följd av vaccinet) vid 1,5 års ålder och säger att hon har funnit mycket stöd i en facebookgrupp. Det kanske inte är rätt för alla men ibland behöver man kanske prata med andra i samma situation

KRAM

Jag beklagar verkligen, det finns inte ord man kan säga när något sånt här händer för det är helt enkelt bortom ord men utan att känna dig så beklagar jag verkligen.
Mitt råd är att kanske prata med en kunnig person på området, en terapeut eller psykolog, för att få perspektiv och för att tala med någon utomstående.
Det finns också stödgrupper, bland annat på nätet, för folk som gått igenom det du har gjort och som vet hur det är och därmed kan sätta sig in i din situation.
Jag har aldrig förlorat något barn men förlorade en väldigt nära vän till mig i en olycka och det var som att marken under mina fötter försvann, sorgen kommer man alltid få leva med och man ska aldrig tro att den försvinner.
Men det är just det, du lär dig leva med sorgen och jag själv gjorde det bland annat genom att tala med en terapeut och tala med folk i min närhet, för även om de inte vet vad de ska säga så kan de lyssna och det kan hjälpa bra det.
Man ska aldrig vara rädd för att tala om den man förlorat, om både glada och mindre glada stunder men var heller aldrig rädd för att ibland sluta prata om din son och tro att du kommer glömma honom för det kommer du aldrig.
Det är dock okej att ha roligt och göra andra saker för sin egen skull, okej att få andra problem och vara arg över andra saker för tankarna på din son kommer alltid finnas där oavsett.

Kram till dig!

:'( Beklagar sorgen och sänder styrkekramar. Ikväll går en tanke till eran lilla prins.

Jag beklagar verkligen. Det gör så ont att människor ska behöva gå igenom något sånt här fruktansvärt. Jag kan inte ens föreställa mig hur du känner. Du verkar va en oerhört stark person. Fortsätt kämpa, det är inte något lätt men det går.

Jag miste min bror när jag var 10 år, han skulle fylla 11. Den första tiden bestod bara av tomhet, smärta och sorg.. Så småningom började saker och ting ljusna. Man glömmer aldrig, smärtan och sorgen försvinner inte, men man lär sig att handskas med den. Jag försöker tänka att jag är väldigt lycklig som fick lära känna en så fin och underbara människa. Vi fick inte många år ihop, men de vi fick glömmer jag aldrig!

Sköt om dig

Plötslig spädbarnsdöd? Sänder er alla varma tankar! Finns inte mycket man kan säga i ett sånt här läge. Vet att det inte hjälper ändå, detta är en tyngd ni måste bära själva. Känner inte er men jag känner med er från djupet av mitt hjärta!

Sänder er alla en tanke. Finns inga ord. Men jag känner med er från djupet av mitt hjärta!!

Beklagar sorgen, man kan inte med ord beskriva vad ni känner just nu, massa styrkekramar till dig och familjen. <3 Ta väl hand om dig och familjen, ni behöver varandra nära. Massa kramar

Sänder en massa kramar.....