Vi förlorade lilla Jack, endast 1 år o 6 månader! Vrf Vrf VRF!!

Jag beklagar verkligen, det finns inte ord man kan säga när något sånt här händer för det är helt enkelt bortom ord men utan att känna dig så beklagar jag verkligen.
Mitt råd är att kanske prata med en kunnig person på området, en terapeut eller psykolog, för att få perspektiv och för att tala med någon utomstående.
Det finns också stödgrupper, bland annat på nätet, för folk som gått igenom det du har gjort och som vet hur det är och därmed kan sätta sig in i din situation.
Jag har aldrig förlorat något barn men förlorade en väldigt nära vän till mig i en olycka och det var som att marken under mina fötter försvann, sorgen kommer man alltid få leva med och man ska aldrig tro att den försvinner.
Men det är just det, du lär dig leva med sorgen och jag själv gjorde det bland annat genom att tala med en terapeut och tala med folk i min närhet, för även om de inte vet vad de ska säga så kan de lyssna och det kan hjälpa bra det.
Man ska aldrig vara rädd för att tala om den man förlorat, om både glada och mindre glada stunder men var heller aldrig rädd för att ibland sluta prata om din son och tro att du kommer glömma honom för det kommer du aldrig.
Det är dock okej att ha roligt och göra andra saker för sin egen skull, okej att få andra problem och vara arg över andra saker för tankarna på din son kommer alltid finnas där oavsett.

Kram till dig!