Finns det villkorslös kärlek mellan par?

Vad har ni för vilkor på varandra för att känna kärleken då?

Intressant. Hur definierar du villkorslös kärlek? För mig är det att jag älskar någon oavsett vad den personen gör, i princip. Och så känner jag för min son. Jag älskar min man, min mamma osv men inte villkorslöst. Skulle min man begå ett allvarligt brott (ja alltså inte typ fortkörning nu) så skulle jag inte kunna fortsätta förhållandet med honom. Skulle min son göra det så skulle jag givetvis inte acceptera det på något sätt, men han är ändå min son och jag skulle aldrig sluta älska honom.

Så tänker jag med

några villkor finns nog för min kärlek, tror det är så för de flesta.
trohet är ett sådant, respekt och ömsesidighet ett annat. omtanke, närhet.

Min kärlek skulle troligen avta ganska snabbt om den jag älskar var otrogen, respektlös, inte besvarade min kärlek och nekade mig närhet. egoism är också nåt som kyler ner ganska drastiskt.

Inte så att man sliter fram ett kontrakt att underteckna men nog finns ett antal outtalade villkor med i ekvationen "kärlek", tror faktiskt det gäller för de flesta..

Jag har aldrig sett det som villkor utan som självklarhet att är man i relation så är man trogen etc

Den kärleken du beskriver att du har för din son är den jag anser vara genuin och den man även bör ha för en partner. I annat fall är den inte helt äkta enligt mig. Nu när jag har upplevt den med en man känns all annan kärlek "falsk" enligt mig; har starka funderingar på att lämna han jag är tillsammans med nu eftersom jag inte känner den där villkorslösa kärleken. Känner mer att både jag och han är redskap för varandra om det inte är villkorslöst. Som att vi båda är utbytbara. Egentligen är den typen av "kärlek" rätt ointressant i mina ögon.

Jag skulle inte vilja känna villkorslös kärlek för någon som är otrogen eller begår övergrepp mot mig. Så jag är himla glad att min kärlek är villkorad.

Iaf jag är sådan att jag bara kan älska en man i taget och därför är jag tacksam att min kärlek till sådana som behandlar mig dåligt försvinner.

För mig skulle det kännas lite stört att ha en helt villkorslös kärlek till min man. Det finns saker han kan göra som skulle få mig att sluta älska honom och det är sunt, det visar att jag har självbevarelsedrift.

Jag tycker tvärtom. Skulle inte vilja känna att jag aldrig skulle kunna byta ut min man vad han än gjorde.

Skulle du kunna känna glädje över att din dotter stannar hos en man som misshandlar henne för att hon älskar honom villkorslöst?

För mig känns det iaf som en falsk kärlek... Försöker intala mig att det är äkta, men den känns så narcissistisk på ngt vis. Jag vill känna kärlek oavsett vad personen gör, det är äkta för mig. Men sen kan man givetvis välja att gå ändå om man blir illa behandlad, men man slutar ju knappast att älska om personen beter sig illa. Däremot kan man vilja avsluta relationen för sin egen skull.

Jag har inga barn, så jag har ingen aning om vad jag ska svara på den sista frågan. Kan inte sätta mig in i det.