Hur hanterar man en arg och avundsjuk storebror?

Vår son fyllde 2 år den 9 februari. Den 16 februari föddes hans lillasyster. Han har sedan tidigare ett väldigt kort humör om saker inte går som han vill, jag tror ibland att han är född utan tålamod. Men han är i övrigt världens goaste lilla kille.

Nu är ju inte hans roll som storebror någon dans på rosor, tyvärr. Från att ha fått all uppmärksamhet, alla kramar och pussar och beröm så kommer det en bebis som han får dela allt detta med. Man förstår ju hans frustration också såklart.

Han verkar försöka vinna tillbaks all uppmärksamhet genom att skrika, få utbrott, kasta saker eller tom slåss/sparkas. Biter sönder saker eller kastar sönder dem. Detta gör ju inte att uppmärksamheten blir den vanliga, positiva som han är vad vid, utan tvärtom. Vi har aldrig behövt säga ifrån särskilt mycket innan, förutom när han kan bli jättearg på ingenting och vi får tala honom till rätta. 

Vårt tålamod blir rejält prövat flera gånger om dagen, och detta är jag övertygad om att de flesta med flera barn har upplevt. Det är inga problem så, men hur ska man göra? Vi förklarar för honom att han fortfarande är mamma och pappas kille osv, vi turas om att leka/gosa och bara finnas för honom, men han är inte nöjd. När lillasyster sover försöker man hinna med att göra allt som måste göras tex allt i huset, städa, diska osv och såklart passa på att umgås med sonen. Dock ägnar han all sin tid åt att försöka väcka lillasyster genom att tex kasta saker där hon ligger, ställa sig och skrika intill henne, stå vid henne och sätta igång högljudda leksaker osv.. Hon vaknar oftast så det man börjat med får läggas åt sidan. Häromdagen gick han fram och satte igång ljudsystemet på nästan det högsta så hon vaknade.

Just detta! Hu får man honom att sluta med det här? Han är bara två år. Man känner sig otillräcklig och ibland undrar man vad man gjort för fel. 

Vår son fyllde 2 år den 9 februari. Den 16 februari föddes hans lillasyster. Han har sedan tidigare ett väldigt kort humör om saker inte går som han vill, jag tror ibland att han är född utan tålamod. Men han är i övrigt världens goaste lilla kille.

Nu är ju inte hans roll som storebror någon dans på rosor, tyvärr. Från att ha fått all uppmärksamhet, alla kramar och pussar och beröm så kommer det en bebis som han får dela allt detta med. Man förstår ju hans frustration också såklart.

Han verkar försöka vinna tillbaks all uppmärksamhet genom att skrika, få utbrott, kasta saker eller tom slåss/sparkas. Biter sönder saker eller kastar sönder dem. Detta gör ju inte att uppmärksamheten blir den vanliga, positiva som han är vad vid, utan tvärtom. Vi har aldrig behövt säga ifrån särskilt mycket innan, förutom när han kan bli jättearg på ingenting och vi får tala honom till rätta. 

Vårt tålamod blir rejält prövat flera gånger om dagen, och detta är jag övertygad om att de flesta med flera barn har upplevt. Det är inga problem så, men hur ska man göra? Vi förklarar för honom att han fortfarande är mamma och pappas kille osv, vi turas om att leka/gosa och bara finnas för honom, men han är inte nöjd. När lillasyster sover försöker man hinna med att göra allt som måste göras tex allt i huset, städa, diska osv och såklart passa på att umgås med sonen. Dock ägnar han all sin tid åt att försöka väcka lillasyster genom att tex kasta saker där hon ligger, ställa sig och skrika intill henne, stå vid henne och sätta igång högljudda leksaker osv.. Hon vaknar oftast så det man börjat med får läggas åt sidan. Häromdagen gick han fram och satte igång ljudsystemet på nästan det högsta så hon vaknade.

Just detta! Hu får man honom att sluta med det här? Han är bara två år. Man känner sig otillräcklig och ibland undrar man vad man gjort för fel.