Ska jag veckopendla till sthlm??

Fast det är han som får ta större ansvar med barnen, jag kommer pendla. Han har det glassigt nu, jag sköter hemmet, hämta, lämnar, lagar mat, tvättar osv husfru med andra ord. Om jag tar jobbet kommer jag vara borta mån-tors och får får han sköta allt. Kanske kommer jag bli gladare, men han ledsnare...

Jag tycker absolut man kan ha det så under en period. Du får erfarenhet och har större chans på jobben som finns närmare hem. När du skriver att "familjen" inte vill flytta så menar du maken va? Två 5-åringar bör inte vara delaktiga i ett sådant beslut.

Dessutom har vi hamnat i ett läge nu när förhållandet börjar ta stryk, han är lycklig och nöjd och jag olycklig och missnöjd. Vetskapen om att hamna i fas tre eller aldrig få ett jobb gör mig tokig!

Dina chanser att få ett jobb på hemmaplan ökar ju betydligt om du redan har ett jobb som är inom din bransch. Så varför skulle du inte kunna veckopendla, det gör andra föräldrar. Det innebär förstås att må-tors får din man dra ett tyngre lass av vabb, lämna och hämta osv osv, men å andra sidan om du gjort det under barnens första år så jämnar ni ju bara ut det, och du kan ju jobba i Sthlm i 3-4 år innan det börjar slå över åt andra hållet.

Jag tycker att man kan ge det chansen. Kan funka hur bra som helst har kollegor som gör så. Dock måste ju du och din man vara överens. Sen tror jag att ni ska sätta en tid ni ger det innan ni gör en utvärdering (typ 1-1,5år).

Du vet inte om det fungerar, förrän du provat. Din make måste dock vara med på det hela, allt blir smidigare då. Det är bättre att du får mer arbetslivserfarenhet, än att du drar hemma. Hur ser det ut med boende i Stockholm? Har du möjlighet att ordna något?

Jag har varit i situationen att min sambo varit arbetslös och det var faktiskt väldigt skönt för mig när han fixade allt med städning, matlagning mm. Men om enda chansen till jobb var veckopendling så hade jag ändå tyckt det var bättre än långvarig arbetslöshet. Det ökar ju också dina chanser att få ett jobb nära.

 Jag veckopendlade under nästan 3 år mellan Skåne och Stockholm. Jag trivdes och det funkade bra med familjen, maken jobbade skift och barnen var lite äldre än dina. Jag hade det så bra att jag kunde jobba hemifrån de gånger maken jobbade natt.

Testa! Du har absolut inget att förlora på att ta jobbet, precis som de andra skriver så får du också ökad erfarenhet och bättre möjligheter att få ett drömjobb nära hemmet. Det är kanske inte den roligaste situationen men eftersom du har en stöttande make så go for it. Du sviker ingen, jag tror däremot att du blir en mycket bättre mamma om du har ett jobb du trivs med. Det finns kanske också möjligheter att jobba mer mån-onsdag så att det går att sluta tidigare på torsdagar och du kan vara hemma tidigare ibland. Eller är jobbet upplagt så att du jobbar in fredagen under de andra dagarna eller är det meningen att du ska jobba hemifrån fredagar?

Jag tror att du ångrar dig och blir bitter om du ej provar ens. Vill man få det att funka så funkar det! Skulle det trots allt bli för slitigt i längden så kan du söka jobb närmare så småningom med ett stärkt CV och färska referenser!

Tack för all stöttning! Det visar att jag ändå tänkt rätt. Vi har nu bestämt att jag ska gå vidare med tjänsten. Sen får vi se hur det går, antingen flyttar vi tillbaka upp, men det ska mycket till eller så dyker förhoppningsvis drömjobbet upp här nere under tiden.