Ni som låter er partner ha sex med andra. Hur hanterar ni det?

Jag tror du har en viktig poäng Acubens. När jag har kollat runt på forum för "cuckolds" och liknande är det slående hur självsäkra de är. De känner att de "kan låna ut sin fru" för hon kommer alltid tillbaka. Dock inte alla. Det finns också de som är undergivna och njuter av att bli förnedrade och för vilka det dåliga självförtroendet är en del av deras personlighet. Men förnedring är inte aktuellt i mitt fall.

Tyvärr tror jag inte att jag har det självförtroende som behövs. Särskilt inte sedan jag blev sjuk. Däremot känns "lostinspaces" svar kanske som en väg. Att man stänger av behovet av att "äga" den andre och inte bryr sig om vad hon gör på sin "fritid". Om jag förstår så vill han heller inte att hon berättar utan lever efter principen "det jag inte vet har jag inte ont av". 

Nu är det ännu inte aktuellt, men skulle man kunna komma in på en parklubb som "par i hjärter" om man sitter i rullstol. Går det att komma in rent fysiskt för det första, och skulle man i så fall bli accepterad? Är det någon som stött på en rullstolsbunden på en sådan plats? Eller skulle folk bara känna sig besvärade och kanske rent av äcklade?

Tack för alla kloka synpunkter. En fråga till dig "Samba". Förstod jag dig rätt att ni först diskuterat att leva i ett "öppet förhållande" men sedan tagit tillbaka det?

Det här rör också Schnas fundering. Är det här med cuckolding något man kan testa och sen ta tillbaka. Jag gillar "trial and error" i sängkammaren. Så var det t.ex. med analsex och andra sexlekar hos oss. Men frågan är om detta att ens fru blir knullad av en annan man är något som man kan låtsas vara ogjord om man finner att man trots allt blir svartsjuk?

Ett skäl för svartsjuka är ju att ens älskade går bakom ens rygg och sviker löften. Likaså att man riskerar att förlora henne. Men om det inte finns något hemlighetsmakeri med i bilden? Om det är något som man själv kan påverka och se till att det bara blir en gång, om man inte gillar det? Och kan man i så fall bara glömma bilden av "en annan mans kuk som tränger in i ens älskade". Eller om man inte är med - som sign "Nina" att man får ett mms med en bild på vad hon håller på med -  sen bara glömma den bilden?

Vad säger ni som varit med om det? Finns det någon som startat ett Cuckold förhållande och sedan slutat - och därefter glömt det hela? 

Jag frågade tidigare om man skulle kunna komma in med rullstol på sexklubbar typ "Par i Hjärter" men fick inget svar. Är det någon som vet? 

Tack Mabon för informationen. Nu är vi inte där än, men det känns tryggt att veta att skulle jag bli helt rullstolsbunden så känns det bra att veta att det finns en slags lösning i alla fall. Så här i ett perspektiv då allt är hypotetiskt känns det som att det vore en lösning jag skulle klara av. Jag kan t.om känna mig upphetsad av tanken att min fru blir påsatt medan jag smeker hennes bröst och rygg. Men som sagt - detta är ännu rent teoretiskt.

Jossan har kanske rätt att så länge man inte är helt övertygad om att båda parter njuter av situationen skall man inte utsätta sig för den. Men vad jag förstått av sidor som HotWife.se så har många cuckolds en blandning av svartsjuka och upphetsning. Både smärta och upphetsning samtidigt. Men det är kanske bara det som är undergivna som känner så?

Är det någon som prövat en trekant, men som lät det bli en engångshändelse? Har ni kunna glömma händelsen eller kommer den tillbaka i minnet? 

Scarlett och Scna - ni har säkert rätt. Och än är vi inte där. Som Scarlett sa så är det kanske så att man lätt oroar sig för hur det skall gå långt innan det är aktuellt. Man är ju så rädd att ens älskade skall lämna en, så då vill åtminstone jag ta bort risken att det skall vara för brist på sex.

Men som Mabon antydde så kan det bli otrohetsproblem även om man får en myckenhet av sex. Lider med dig, men mitt råd är att konfrontera henne så fort som möjligt. Utgå inte från det värsta, men se till att det som sker bakom din rygg inte får rulla på så länge att det inte längre går att stoppa.

Hur var det här med trekant. Är det någon som prövat att låta det bara bli ett engångsexperiment  - och hur känns det då?

Jag har också en konkret fråga om det här med sexklubb eftersom jag aldrig varit på en sådan. Och det lät åtminstone i teorin som en möjlig lösning.

Antag att vi är t.ex. på Wandas och jag sitter i en rullstol, naken. Min fru lägger sig på knä framför mig och suger av mig med rumpan i vädret. Kan då vem som helst som har stånd och kondom komma fram och "trycka in den"? Eller gör man upp det på något sätt innan över en kopp kaffe eller liknande?

Jag har också hört att på Wandas har de nån slags gunga där kvinnan kan sitta med utspärrade ben medan män av olika slag tillfredsställer henne. Hur fungerar det? Vilka får komma fram? Har hon ögonbindel? 

Tack för informationen Mabon. Det är så mycket man inte vet. Tror du det fungerar lika dant på Par i Hjärter - för vi bor i Stockholmstrakten. 

Nu är vi inte där än, men jag vill ändå ha förslag om vad vi kan göra om jag skulle bli sittande i rullstol. En ung kvinna, som går i samma sjukgymnastikgrupp som jag, berättade att bara någon månad efter att hon fått diagnosen så begärde hennes man skilsmässa med hänvisning till att han inte kunde tänka sig att leva i ett sexlöst förhållande. Och då var det enligt honom lika bra att bryta nu när han har tid att bygga upp en ny familj än att vänta till den dagen kommer.

Så tack Mabon för informationen. Hur har det förresten gått med din partners SMS ande?

Nu har jag googlat en del på Par i Hjärter, men det är fortfarande mycket jag inte förstår.

Rent konkret - hur går det till på en parklubb? Man skall skriva innan och begära provmedlemskap, så mycket har jag förstått. Sen när man kommer möts man av en värdinna i dörren. Men vad gör man därefter - går och klär av sig? Hur mycket - helt naken med bara en handduk? Eller har man särskilda "swingerkläder" med sig?

Går man sen till den sexfria avdelningen - som på Par i Hjärter verkar vara en trappa upp. Vad gör man där - dricker vin eller bara kaffe och talar med folk? Vad talar man då om? Går man direkt på varför man är där eller pratar man om sånt som är vanligt på krogen - typ "går du här ofta" etc.?

Säg att vi efter en kort stund vill gå till "lekrummen". Vad gör man då? Kan man stå omslingrade och titta på andra par som knullar och suger eller förväntas man stå mer dolt i bakgrunden? Om vi blir kåta av det vi ser - kan vi då lägga oss ned för oss själva och knulla i egen takt utan krav. Vad jag förstått av din tidigare kommentar behöver man inte bjuda in någon annan om man inte vill, och det låter lugnande. Jag tror nämligen inte min fru skulle gilla det och inte jag heller innan jag är helt säker på mina känslor av svartsjuka. 

Måste agerandet vara symmetriskt? Dvs. antag att det kommer en kvinna som börjar suga av mig och min fru tydligt markerar att det är OK. Förväntas hon då ställa upp för kvinnans partner i samma utsträckning - eller kan hon blankt säga nej?

Det här kanske är dumma frågor, men ett besök på en parklubb känner jag som något som vi kanske skulle kunna ha som en möjlighet framöver.

Tack Mabon

Nu vet jag lite mer hur det fungerar. Det kan vara bra att veta någon gång i framtiden om det skulle behövas. För att gå på swingersklubb känns just nu som den lösning som skulle kännas minst svartsjukeframkallande.

Min fru och jag har bara rört vid problem i lite skämtsamma former än så länge, och ännu är det som sagt inte akut. Jag har också tagit reda på att det finns en speciell rådgivningabyrå i Stockholm som heter BOSSE - eller något sådant - som specialiserat sig på sexualitet och funktionshinder. Vi har kommit överens om att vi nog skall ta kontakt med dem framöver.

Tack MS 2 - du har nog rätt. Jag kanske överdriver. Jag är i tankarna redan inne på att sitta i stol och vara helt oförmögen till sex, men så behöver det ju inte bli. Du kanske kan mer om sjukdomen än jag, men det kändes ett tag  så svart. 

Tack också P30 och Mabon för att ni så utförligt svarat på min ursprungliga fråga. Skall fundera på det ni sagt och ha det i bakhuvudet om det skulle bli dags. 

Tack P30 för ditt utförliga svar. 

Det är så många tankar som far runt i huvudet. För det första att detta bara är ett hypotetiskt problem än så länge, men jag vill säkra en "reträttväg" om det skulle bli aktuellt. Och nu tror jag att jag ser en möjlighet om hon en dag skulle komma och säga att hon vill lämna mig eftersom jag inte kan tillfreställa hennes sexlust längre. I det fallet käns det här med swingerclub rimligast. Där handlar det enbart om sex och risken att hon skulle kära ned sig känns mindre än vid ett "öppet förhållande".

Tack för dina funderingar om regler - de tål att tänka på

Tack Mister6. Mycket intressant, men jag har några frågor. Den tjej som var 28 är det samma kvinna som du nu är gift med och som har gangbang några gånger per år? I så fall, har det fungerat friktionsfritt under alla år eller har det varit kris ibland. Ja, kriser är det ju i alla förhållanden, men jag tänker på kriser som beror på att hon har sex med andra än dig? 

Du skriver att "efter lite påstötningar gick min tjej med på hans stora önskan att få knulla henne". Var det hon själv som tog beslutet, eller var det något som ni diskuterade fram och tillbaka innan. Just det här skedet är något som jag funderat mycket på. Hur resonerar man som par och att ta in en annan i förhållandet. Var det något som hon ville och hade tänkt att genomföra oavsett vad du sagt - kanske som otrohet bakom din rygg. Hade de kanske redan innan knullat i smyg, men hon ville göra det öppet. Eller var det som det verkar i de flesta trådar om Cuckold att mannen - dvs du - fick övertyga henne om att "släppa till" medan du tittade på?

En annan fråga. Ibland läser man om "sloppy second". Satte du på henne efter grannen - eller hade ni sex senare?

Du skrev att ni höll på tre gånger i veckan i 4-5 månader. Varför slutade ni? Blev ni påkomna av grannens fru? Att jag frågar beror på att jag hört om par i öppna förhållanden där det hela eskalerat. Frun vill ha häftigare och häftigare kickar och till slut måste mannen säga stopp. Eller så uppstår det andra känslor som gör att man måste bryta. Just detta grubblar jag på. Kan man avbryta om man väl satt stenen i rullning? Men som sagt, vi är inte där än så det är kanske onödiga funderingar.

Många intressanta synpunkter. Har jag förstått dig rätt "Samba" att ni i ert förhållande haft en regel om att ni fick ligga med andra, men att du upplevde det smärtsamt och att ni nu gått tillbaka till traditionella regler som att man bara har sex med sin partner. Är det med samma person, eller är det en ny relation?

Jag är intresserad eftersom en av de saker jag grubblar över är om man kan återgå till samma liv som tidigare, om man märker att man fortfarande är svartsjuk. Eller är det omöjligt? 

Det här med att man har stoppord även på en parklubb eller hemma om man är fler tror jag är klokt. Även detta är något jag funderat på. Antag att jag kommer överens med min fru om att vi skall gå på parklubb och sedan det "i stridens hetta" börjar hända saker som jag inte gillar. Säg att någon försöker ta henne i analen - och hon kanske är så upphetsad att hon kan tänka sig att gå med på det - även om hon aldrig tillåtit mig. Då skulle det vara bra att veta att man kan avbryta utan gräl eller annat tjafs. Frågan är då om även de andra i rummet skall veta vilket stoppord vi har?

Det kan låta konstigt att det förekommer otrohet även bland swingerpar och cuckolds, men det kanske inte är så märkligt ändå. Det handlar väl bara om att man har en annan definition för vad som kännetecknar trohet. I vanliga fall är det själva sexet med någon annan som definierar vad som är otrohet, men swingers och cuckolds utvecklar väl sina egna gränser. Det verkar som om själva hemlighetsmakeriet är en sådan gräns. Att sms i hemlighet till någon, eller träffas och sova över utan att partnern blivit informerad. Eller vad säger ni som vet?

Det här kanske är en dum fråga men hur är stämningen på en parklubb? Har kollat en del på cuckoldfilmer - tänder väldigt på dem - men de ser så olika ut. På de proffesionellt inspelade verkar det vara en väldigt allvarlig och erotisk stämning. På amatörfilmerna däremot skrattar man och nojsar. Hon som blir påsatt kan gå helt upp i det men den som sätter på verkar rätt ointresserad. Och är de flera sitter se ofta i bakgrunden och garvar åt någon historia.

Vilken är er erfarenhet?

Jo livet går vidare. Ibland upp, ibland ned. En sak som är bra är dock att jag och min fru har talat rätt mycket med varandra på sista tiden om det jag fruktar. Det som gladde mig var att hon tyckte att jag oroade mig alldeles i onödan. Hon hade själv tänkt på framtiden men kommit fram till att har man lovat att älska någon i nöd och lust, så gäller det. Och hon är en mycket bestämd kvinna som vet vad hon vill, så har hon sagt så så litar jag på det.

Den del av det sexuella som handlar om att få orgasm kunde hon - som hon uttryckte det - "klara på egen hand". Och den delen som handlar om närhet, ömhet och fysisk värme kan vi klara även om jag inte är någon sexatlet längre. 

Men jag är tacksam för det synpunkter som kommit fram här i tråden. Jag skulle önska att jag kunde - som många av er - koppla bort svartsjukereaktionen helt. Rent förnuftsmässigt inser jag att man inte "äger" en annan människa, och om partnern njuter av ett arrangemang så bör man bejaka det. Men känslomänniskan i mig säger tvärt nej. Jag skulle inte kunna - som i ett inlägg - sitta på sängkanten och se grannen köra in sin grova kuk i min fru. Inte ens om hon visade att hon njöt något kopiöst. Fast klarar man det så kanske man kan hitta ett sätt att leva som båda mår bra av, så det ifrågasätter jag inte. Jag är dock inte där just nu.

Kanske är det som sign "Samba" antyder. Att lida av en svår sjukdom gör en mer känslig och rädd om det man har. Risken för att bli lämnad är ju större än om man inte var sjuk. Men i det här fallet gav min frus bestämda svar mig en viss trygghet inför framtiden.