Dubbelmoral, downs syndrom och abort

För att slippa dubbelmoralen har jag inte gjort någon fosterdiagnostik.

Hade vi fått veta på KUB att risken för DS var hög hade vi gjort abort pga att vi inte vill tvinga ett svårt sjukt barn till världen. Som med största sannolikhet hade fått leva i utanförskap pga okunskapen som verkar råda bland många.

Därfor forsoker jag undvika att säga att jag "aldrig" eller "alltid" kommer att gora eller inte gora något. For innan den dag man ställs infor vissa situationer kan man bara tro, och inte veta, hur man kommer att handla.

Håller med, jag har en princip, inga principer.

Jag skulle också göra abort. Jag har redan haft det ytterst jobbigt i mitt liv så jag vill inte bjuda in något mer frivilligt. Jo, jag inser det själviska i det.

Jag hade också gjort abort om barnet hade DS. Tror många skulle det ts så inget att skämmas för..

Det är en vedervärdig sak att säga!

Ni är oerhört förfärliga människor! Att abortera ett barn för att dennes tillstånd skulle bli en nackdel att födas med. Det är en nackdel att födas med en vagina. Bortabortering utav kvinnor... Ni vet uppenbarligen inte tillräckligt mycket om hur det faktiskt är att ha eller att leva med någon som har downs syndrom. Och helt ärligt, "många hade gjort det". Idiotiskt argument för att inte skämmas...

jag har en gammal vän som hade ett barn med DS, nej, det var inte lätt. Den,pojken hade allt, hjärtfel, autism, epilepsi, svårt fysiskt och mentalt funktionshindrad. Ständig övervakning för att kunna överleva. Han blev bara 8 år och dog för att hans immunförsvar inte orkade längre.

Det är precis det jag inte är redo för som mamma.

Och jag känner en man med DS. Han bor själv i en lägenhet. Har fästmö, gillar att bowla och måla. Med i en bokcirkel.. Man kan aldrig veta i förväg hur hårt ens eget barn drabbas av DS och det finns människor som har bra liv trots att dom har det här syndromet.

Med det sagt så är jag för fri abort i alla lägen och jag dömer ingen som gör en, vilken orsak det än ligger bakom.