Stöttning för oss om behöver sluta se vår älskare

Jag tror precis tvärtom!
Att alla attraheras av andra förr eller senare, det tror jag också på.
Men jag anser att man ALLTID har & gör ett val.
Det är sällan jobbflirten inleds på fikarasten 14.42 och man sexar på toan 14.43.
Oftast börjar det med blickar, kommentarer, flirter etc.
Vad jag menar är att man redan i inledningen kan välja att besvara flirten men också att avsluta den. Detta kan man välja att göra (oftast underbart en längre period) om och om igen. ..innan man hamnar i situationen där man "bara inte kunde stå emot".

När kollegan flirtar för tredje gången kan man välja att svara kort och jobbrelaterat, gör man så några ggr slutar de flesta att försöka.
Man kan undvika att samåka hem "vi ska ju ändå bara åt samma håll", man kan välja otroligt många ggr innan man hamnar i en situation där det hela blir oundvikligt.

Alla människor har svackor, toppar & sårbara perioder i sina relationer, även när relationerna är bra. Man kan välja att besvara flirter och man kan välja att inte göra det.

Men det är aldrig något som "bara hände".
Det är alltid ett aktivt val....eller snarare många aktiva val....som leder till otrohet.

Tänker hålla detta kort eftersom det är OT och jag ber hemskt mycket om ursäkt TS, jag kommer hålla tyst sedan.

ManX; Du läser in väldigt mycket i det jag säger utan att veta ett dyft.
Vi har alla en referensram och min är formad av mina erfarenheter där jag både bedragit och blivit bedragen.
Äktenskapet som jag tack och inte längre befinner mig i havererade på grund av ett för mig mycket större svek där min dåvarande partner tyckte att flaskan var intressantare än mig och våra barn. Otrohet är en begriplig om än tråkig orsak, att ligga stupfull framför TVn är bara fruktansvärt tragiskt och obegripligt.
Dessutom - Exfrun kan mycket väl tillhöra falangen stenkastare här som skriker "dumpa" eller "skilj dig". Av den anledningen har jag mycket svårt dessa intoleranta människor som lider av grav åsiktsinkkontinens.

Så från mitt perspektiv, mänskliga relationer är spännande och givande. Att bli förälskad är underbart och vi har svårt att styra det. Ibland stöter vi på människor som vi bara klickar med, ibland sveps vi bara med. Detta gäller framförallt om allt inte är så bra hemma eller om vi har glömt att uppskatta det vi har.
Det är mänskligt. Inte svagt, Mänskligt!

Det kan vara så att vissa som skriver här har ett fulländat äktenskap men bitterhet och hat i inläggen gör att jag snarare tror att det är kråkor som älskar att berätta för örnen hur den skall flyga. Värdelösa råd som inte tröstar eller ser framåt utan bara är till för att skuldbelägga.
Oj blev långt ändå... sorry

Tackade nej till en konferens igår som jag väldigt gärna skulle vilja åka på, av flera anledningar... Känns som en allt för stor risk just nu, eftersom han kommer vara där. Men jag vill. Vill allt och ingenting. Allt utom att vars hemma :'(

Det verkar som om jag kommer behöva sälla mig till medlemmarna i den här tråden. Jag har skrivit om min älskare i en annan tråd men idag så har vi på allvar pratat om att sluta ses. Vi träffades och hade sex men hade också "the talk" och för första gången pratade vi ingående om våra respektive äktenskap och om vårt förhållande. Jag sa att jag mådde dåligt över vårt förhållande och han kom med den briljanta iden att inte höras av på en månad och sen kunde jag höra av mig om jag ville träffa honom igen. Egentligen hade jag väl velat att han skulle säga att han inte kunde leva utan mig och att han älskar mig, men det hände alltså inte och jag hade väl inte heller förväntat mig det. Han har hela tiden sagt att hans äktenskap är bra, men att han känner en stark attraktion till mig. Han vill fortsätta träffas och sa att det enda han är orolig för i vårt förhållande är att jag skulle bli gravid. (!!) (Bakgrund; han har en ärftlig sjukdom som han har haft mycket jobbigt med och han har gjort ett medvetet val att inte skaffa biologiska barn för att inte föra denna vidare, dessutom är han kristen "pro-life", tror inte på abort.) Nu till en månad av abstinens. Och sen..? Jag tvivlar inte på att han kommer att kunna hålla sig från att emaila mig och nu ligger allt alltså på mig. Vi jobbar inte längre tillsammans, han bor långt bort i andra änden av stan och vi har inga andra gemensamma kontaktpunkter så chansen / risken att vi skulle springa på varann är mikroskopisk. Mitt äktenskap är dåligt, men det blir antagligen inte bättre av att jag har en älskare. Vet inte ens om mitt äktenskap är över eller om det finns något kvar. Känner mig ensammast i världen just nu. Har inte berättat för någon om min älskare. Funderar på samtalsterapi bara för att få prata av mig, men svårt att hitta tid och kraft till det men jobb, småbarn och hem. Har en syster jag kanske skulle kunna berätta för men vill inte att hon ska se mig som den äktenskapsbryterska jag är. Önskar att det inte var ett så definitivt slut, samtidigt som jag vet att det är enklare så. Vi har bara setts i ett par månader och har haft sex fyra gånger. Emailat flera gånger om dagen, inga sms och få telefonsamtal. Tänker att det är lättare att avsluta så fort som möjligt. Förra veckan var han bortrest med sin fru och vi emailade inte varje dag vilket fick mig att känna att det kanske var ok att inte höras. Ville bara skriva av mig någonstans, tack!

Läste en intessant artikel i SvD för ett tag sen om en kvinna som haft alla tre rollerna: älskarinna, bedragen och otrogen. Otrogen var utan tvekan värst. Man kan välja vem man ska leva med med ett enda undantag: sig själv.

Om detta citatet ovan - det är nog väldigt olika från person till person. Jag har blivit bedragen säkert 20 ggr (allt från ons till långvariga relationer vid sidan av) jag har nu varit den andra i två år och jag har varit otrogen mot mitt ex (vi hade inte hunnit skilja oss än när jag träffade denna mannen, men det var i och för sig på gång så jag kanske inte räknas som äkta otrogen då).

För min egen del så tycker jag att det värsta är att bli bedragen. Även om man blir avtrubbad så smångom, är det förödande för ens person, för ens självförtroende och självkänsla.Till slut är man liksom inte en person längre - det är nästan lite samma sak som för kvinnor som lever i misshandelsförhållanden. När man är mitt i det känns det inte ens som att det finns ett val någonstans, det är inte bara att "välja vem man vill leva med", det är en så extrem förenkling att det blir naivt...

Så jag vill uppmana till en ödmjukhet inför varje medmänniskas val - de beror alltsom oftast inte på det ytliga man ser, utan på helt andra saker inom personen.

Fool- jag skrev ödmjukhet... Inte respekt. Viss skillnad där.

Jag tycker att ju äldre man blir, desto mer inser man att svart eller vitt knappt existerar. Allt som rör människor faller in i gråskalan däremellan.

Jag tror faktiskt att det är ganska få som är otrogna som tycker det är hänsynslösa och egoistiska. Förnuftet säger ju naturligtvis att de saknar hänsyn och är egoistiskt i och med att man bidrar till att såra andra. När man levt i en familj och en vardag under en längre tid är man inte förberedd på att få känslor för en annan. Jag kom hem en dag och var ovanligt glad och lycklig. Det var den dagen som jag tyvärr blev förälskad. Jag var mycket nära att berätta för min fru att jag blivit kär. Sedan dess var det min nya kärlek som jag helhjärtat stöttade, visade kärlek till och älskade. Allt annat kändes oviktigt.

Tror inte att det är någon som varit otrogen som inte förstår att de sårat någon annan och kanske till och med krossat. Jag och många andra söker efter svar till varför vi gjort detta. Vanliga hyggliga individer som aldrig velat förstöra för någon. Varför har passionen slagit så hårt så att vi är beredda på att lämna barn fru/man och knappt bryr oss om konsekvenserna? Det enda vi vill är att vara med den vi älskar. Därför finns också den här tråden. Vi försöker glömma och försöker sluta träffas, men det är tungt. Riktigt tungt.

En dålig jämförelse :(. Det hjälper ju inte att du helhjärtat försöker förklara för oss att det vi gör är fel. Det vet vi. Vi försöker hitta en väg ur ett förhållande med starka känslor.

Sedan måste du också förstå att i långa förhållanden händer det mycket som ofta inte skrivs här och inte heller syns mellan raderna. Du pratar utifrån egen erfarenhet och vad "skolboken" kanske säger, men det finns tusentals andra historier och sanningar också.

Tyvärr Fool. Dina ord är som luft och betyder ingenting. Du bara envisas med att tjata om saker vi redan vet.

Den här tråden handlar om att försöka sluta träffa de personer som vi älskar. Att otrogna människor inte är vatten värda vet vi redan.