Stöttning för oss om behöver sluta se vår älskare

Otroligt att så många ids komma med pekpinnar . Vem som helst kan bli attraherad och trilla dit på någon annan än sin partner. Blotta antalet som skriver här om samma sak bevisar det.

Föll själv för en kollega för ca 5 år sen. Var hur lycklig som helst med min man , men blev ändå förälskad i en annan.. Trodde ALDRIG jag skulle hamna i den sitsen. Det var ett rent helvete att ta sig ur. Jag berättade för min man och sen var det bara att kämpa kämpa kämpa..

Passion är så förrädiskt. Så starkt , man ljuger för sig själv och för alla andra för att få sina mest primära behov tillfredsställda . Det är som en drog eller psykos .

Jag skrev affirmationer till mig själv sim jag läste när jag fick impulsen att kontakta honom igen.

Typ: du kan du orkar . Glöm inte vad du EGENTLIGEN vill. Möt oron i magen och ångesten över att inte ha honom . Känn igen det , och skicka det vidare.

Bättre dagar kommer .

Lycka till!!

Btw min mormor som är 97 säger att alla trillar dit på någon annan nån gång. Vi är bara människor

Klart man kan hantera en förälskelse bättre genom att stå emot, men nu var fokus på vad man kan göra när man inte lyckats med det .

Hur man handskas med konsekvenser osv , de man oundvikligen sårat .

Jag tog beslutet att berätta för min man eftersom jag mer eller mindre blev som förbytt , stressad frånvarande , deppig osv. Han trodde han hade gjort ngt och det var inte ok att han skulle tro att det var hans fel. Om förutsättningarna för vårt äktenskap ändrats hade han rätt att veta varför . Han var mycket tacksam att jag berättade . Om jag inte gjort det hade han lämnat mig.

Nu till det svåra varför ?

Ja jag kan ärligt säga att jag saknade inget med min man . Min väg korsades helt enkelt av en person jag var kompatibel med .

Isabella. Jag kände exakt likadant.

Blev flyktbenägen till tusen, man håller på att krypa ur skinnet. Något som faktiskt hjälpte var att läsa om hur vi fungerar i en stark passion / förälskelse . Dopaminpåslaget gör att man faktiskt BLIR kocko på riktigt.

Jag och min kollega fick nästan göra våld på oss själva för att stå emot , men vi tog beslutet att inte ha kontakt eller röra vid varandra mer. ( vi hade aldrig sex) under tiden hann vi sansa oss , även om känslorna var på riktigt , så var konsekvenserna för stora . Nu 5 år senare förstår jag att jag älskade denna människa, men att jag älskar min man mer. Hjärtat ÄR komplicerat .

Det ENDA man kan göra är att ge sig själv tid.

Passioner går över om man vill det , även om det kan kännas omöjligt just då så får man tänka att det är hursomhelst inte läge att fatta några beslut mitt under en stormande eldsvåda

Jag och kollegan sa " vi ser om 1 år var vi är då " och det gjorde vi. Vi var över varandra vid det laget och vi kände båda att vi gjort rätt. Därmed inte sagt att det KAN vara den rätte. Känner folk som vetat direkt att de måste skilja sig och gå vidare med den nya , men mitt råd är ändå att backa . Tänk att avstånd är för kärlek vad vind är för eld. Liten låga så släcker vinden den, stor låga , vinden ökar elden

Isabella . Det är nästan komiskt.. Du följer mitt mönster exakt

Hade också panik och bad om utrymme ..

Min man frågade efter bara ngn vecka / dagar vad fan det var med mig. Du kan vänta dig samma, eftersom du verkar vara lika värdelös som mig på att hålla masken så råder jag dig att bara vara ärlig . Han kommer att fatta ändå , och veta att du ljuger .

Den enda jag pratade med ( innan jag sa som det var till maken ) var min mamma. Hon hade varit i en liknande sits , de flesta hamnar där ngn gång .

Man måste sansa sig, även om det är svårt just nu för dig. Jag fattar precis.

Min man blev såklart väldigt ledsen , men samtidigt hade även han känt attraktion för andra och kunde på ngt sätt sätta sig in i hur det kan bli om man är i närheten av sitt ögas begär ofta.

Han hade massor av frågor , men såsmåningom tog vi oss vidare, även om det såklart alltid finns där .

Isabella

Hur långt har ni gått du och din kollega ?

Hur går hans tankar ?

Jag hade turen att falla för ngn som var mer balanserad . Han jagade mig inte runt kontoret för sex . Utan vi talade allvar om hur vi kände för varandra och inför våra resp. Man måste känna igen och förstå att under den starkaste fasen VILL man lämna enbart för att få .. Ja.. Ha sex och närhet med den andra man är beredd att sätta allt på spel . Därför MÅSTE man backa lite.. Kram

När jag berättade att jag haft känslor och attraktion för ngn annan så visste han vem det var.

Är man förtjust i någon har man benägenheten att nämna denne

Eftersom det då var " ute" så kunde min man slappna av mer. Kollegan ger han inte mycket för däremot , men konstigt vore ju annars.

Nej kollegorna vet!

Var samma med oss, man är inte osynlig alls. Eftersom ni inte gjort mer , så kan du kanske vänta med att berätta men då måste du hålla masken hemma. Och så måste du hålla dig borta fr kollegan . Lycka till .

Ja det där med attraktion och kemi är märkligt.. Prova en dag i taget.

Gud du är framtidsversionen av hur jag INTE vill att mitt liv ska bli. Som ett limbo i helvetet . Är i en relation på sidan av sen 8 mån och är naturligtvis kluven och förtvivlad, men jag TÄNKER göra ett val . Ett är säkert , tänker inte leva mellan två män och bara låta åren gå...

Ha ha du är mig för ca 9 månader sen visst är man helt väck ? Jag vaknade också i vargtimmen . Växlade mellan att vara euforisk , stressad, orolig ,KÅT som ett djur. Jag och min älskare gjorde slut, blev ihop, gjorde slut , blev ihop osv. Vi är båda i förhållanden. Vi tog efter ca 7 månaders helvetesfärd en behövlig paus . Sen satte vi oss ner och funderade allvarligt på vad vi ville med varandra. Vi blev naturligtvis väldigt förälskade i varandra . Vi kom iallafall fram till att ingen av oss var beredd att lämna . Jag vill vara utan honom för att kunna ge mitt äktenskap en ärlig chans. Det är nu 1och en halv månad sen vi bröt och det känns redan mer avlägset , även om han såklart fortfarande gör sig påmind. Man mår DEFENITIVT inte bra av att vara i den sits vi var , men man blir fartblind. Ett plus är att jag gick ner ca 10 kg av stressen lycka till !!!

Du är precis exakt där jag var nyss jag ville inte skiljas , men jag ville ändå att min andra skulle vilja ha mig mest av allt ( logiskt Jag tror man dras med. Mina känslor drevs på av att han var mer avvaktande .Vi gjorde iaf slut, och det var jag som drev på det med. Han ville mer ta en paus under sommaren och tänka. Jag slets mellan att vilja ha honom mer än något annat till att bara vilja bryta tvärt . Situationen var ohållbar. Vi är på samma jobb och de två sista månaderna har vi kunnat umgås mer neutralt , även om det tidvis varit jobbigt. Imorgon jobbar han sin sista dag här och jag ser framemot det med bävan. Men det jag kan säga till dig Drunknar är att ju längre bort man kommer från sms prat om känslor och fysisk kontakt desto närmare har jag kommit min man och mitt riktiga jag . Sakta men säkert blir man sig själv igen... Det svåra är att som en knarkare saknar man att vara " hög" på lust och alla känslor . KRAM till dig .. Det blir bättre...

Ta alla beslut utifrån vad DU vill . Låt det inte hänga på honom. Lättare sagt än gjort jag vet. Jag skrev listor där jag ställde raka frågor till mig själv med ärliga svar. Det hjälpte

Ge det lite tid. Ett par veckor minst! Och när du väl vet att det aldrig kommer att bli något seriöst mellan er oavsett hur ni känner. Bryt!! Och ta det jobbiga. Gör inte som oss. Vi visste , men trillade dit igen och förlängde lidandet för alla inblandade ännu mer. Kram

Det är ju älskaren som sviker sin familj inte hon !! Visst är det svagt att vara kvar i en relation två år med en upptagen man . Men det är han som ska ta ansvar för sin familj , inte hon.

På dagen tre månader sen jag och tjafset bröt. På dagen en vecka sen jag såg honom ( vi jobbade ihop) . Första dagen på jobbet efter han slutade kändes som en mardröm . Alla hans saker var bortplockade. Han lämnade endast ett väldigt neutralt mejl som avsked . Precis som vi kom överens om.

Men... Dagarna går och även om jag vet att jag aldrig kommer att komma över honom helt för detta var en stor förälskelse , så vet jag att jag blir mer och mer mig själv. Nu kan jag få perspektiv och ge mitt äktenskap en ärlig chans.

( innan jag blir påhoppad. Vi hade aldrig sex och jag berättade allt för min man när jag insåg att jag var kär i en annan)

Vi människor är komplicerade varelser. Kanske är vi här för att ställa till kaos?

Ja det låter som att han har kalla fötter. Men tänk att det egentligen är rätt bra, för VILLE du verkligen det här ? För mig blev det lite så att ju mer han backade desto mer på blev jag. Det blev som en katt och råtta lek. Jag kom tom på mig själv med att säga saker som jag egentlig inte menade och försökte pressa honom. Till slut sa jag till honom att jag vill att du gör slut med mig för själv kan jag inte . Töntigt jag vet , men han fattade och vi pratade och bestämde att det fick vara slut nu eftersom ingen av oss ville lämna , men vi ville inte heller fortsätta ha en affär . Allt blev som ett moment 22. Jag har aldrig varit så full av motstridiga känslor förut. Nu har det gått drygt 1 månad sen vi sågs och jag tänker fortfarande på honom jämt. Men jag lockas inte längre att kontakta honom. Jag är uppriktigt nyfiken på var mina känslor tar vägen om jag är utan honom ca 6 mån.