• Johan75

    Stöttning för oss om behöver sluta se vår älskare

    Anonym (Two faced) skrev 2014-05-29 06:04:00 följande:

    Jag vet, bizzart det där med abort och kristen. Dessutom går vi i kyrkan varje söndag med våra familjer!! (Inte samma kyrka tack och lov). Sånt jävla hycklande folk håller på med inklusive mig. Trodde ärligt talat inte att jag någonsin skulle hamna i en situation som den här. Massa små steg som verkade oskyldiga i sig och till slut ledde till något som gick helt över styr. Han har sina anledningar och förklaringar till varför han gör som han gör som han får stå för. Mitt äktenskap har varit knackigt i tre år och ja, vi har verkligen försökt jobba på det. Tre olika familjerådgivare (under sammanlagt flera års tid), böcker och tid tillsammans. En dag slutade min man bara att gå till famljerådgivningen och då gav jag i princip upp. Det blir lite lättare för varje dag.
    Men är det här verkligen den situation som är den bästa som du just nu kan ha? Jag förstår att det är komplicerat med familjer och problem i nuvarande förhållandet, men om du tänker att du skulle jobba mot den bästa möjliga situationen som går att skapa med nuvarande förhållanden - är detta verkligen det bästa som går att uppnå för alla? 
    Behold, i come as a thief.
  • Johan75
    Anonym (Two faced) skrev 2014-05-30 04:44:35 följande:
     Hur länge ska man försöka innan man vet att det inte funkar?
    Det finns nog inget generellt svar på det, men jag misstänker att när man riskerar att såra sin partner väldigt djupt och skapa en osämja där ens egna barn mycket väl kan bli lidande - då har det antingen gått för lång tid eller så var intresset för att lappa ihop äktenskapet för lågt. 
    Anonym (Two faced) skrev 2014-05-30 04:44:35 följande:
    Tänk om den andra mannen ÄR mannen i mitt liv och jag slösar värdefull lycklig tid på mitt nuvarande äktenskap (jag vet, inte troligt, men hur vet man?). 
    Det vet man inte - det är därför som jag anser att man bör utgå från vilken person man vill vara istället för vilken person som kanske eller kanske inte är den "rätta" att leva med. Människor, och enligt min erfarenhet oftast kvinnor, har en förmåga att lägga sin person och sitt välmående i händerna på andra människor. Om den person man lever med hindrar en från att vara den bästa möjliga versionen av en själv så är det detta man enligt mig borde utgå från och jobba med. 

    Ur min synvinkel blir jag knappast en bättre version av mig själv genom att vara älskare till en religiöst hycklande människa som inte verkar bry sig ifall den sårar de som står nära honom/henne. Det är inte en person jag vill vara. 
    Anonym (Two faced) skrev 2014-05-30 04:44:35 följande:
    Rättfärdigar min otrohet delvis med att det gör mig gladare och får mer ork för barnen. 
    Och detta är absolut inte en person jag vill vara. "Vi är alla människor som begå misstag" brukar det heta i dessa trådar relativt ofta, men när jag börjar vrida verkligheten för att göra mina egna misstag obetydliga - då vet jag att jag har tappat greppet om min strävan efter att vara den bästa möjliga Johan75 som jag kan. Vi är alla människor och vi är inte ofelbara, det stämmer, men i min bild över vem jag vill vara så ingår det att stå för mina misstag. 
    Behold, i come as a thief.
  • Johan75
    Anonym (drunknar) skrev 2014-06-12 13:17:51 följande:

    Vad ska jag göra?? Hjälp!


    Vad vill du uppnå? Vad vill du förändra? Var vill du vara? Vem vill du vara?
    Behold, i come as a thief.
  • Johan75
    Anonym (drunknar) skrev 2014-06-12 14:09:01 följande:
    Det är ju det som är det jobbiga!!

    Jag vet inte vem jag är och vart jag är på väg.. KAN var en 40 års kris.. ;)

    Det jag vill är att må bra.
    Att mina barn mår bra.

    Men jag vill ju helst må bra i MIG själv inte genom någon annan. men jag är så jävla svag! Tydligen dålig självkänsla också..

    Jag vill inte att någon annan ska ha sån makt över mig, jag ogillar det skarpt! :(
    Vaknar kl 05 på mornarna och får ont i magen för att jag känner att jag inte har kontroll över situationen, den har bara skenat iväg! 

    Varför upptar han HELA min jävla vakna tid?? Det är ju inte min drömprins direkt. Jag fattar ingenting och vet inte hur jag ska ta mig ur detta utan att gå under av oro och ångest. :(
    Men du vill uppenbarligen inte vara den du är just nu?

    Det är mycket du spelar med, både vad gäller ditt förhållande och dina barn. 

    Sen kan det väl vare en 40-års kris, dålig självkänsla eller något annat, men spelar det egentligen så stor roll? Frågan är väl vad du ska göra nu? Hur ska du gå tillväga för att ingen annan ska ha denna makt över dig? Var du nöjd över situationen och dig själv när du bara var otrogen och inte ville "ha mer"?
    Behold, i come as a thief.
  • Johan75
    Anonym (drunknar) skrev 2014-07-02 10:22:45 följande:

    Det där med karma är ju intressant! ;)
    Då kan man ju fråga sig vad du gjort som förtjänade att bli sviken? Och då menar jag absolut INTE att det är ditt fel att hon valde att bedra och svika dig.
    Alla lever vi med våra bagage, det är hemskt att såra andra och det är hemskt att såra sig själv.

    Livet är inte så enkelt som man tror ibland, det finns många gråskalor, allt är inte svart eller vitt.
    Alla gör så gott dom kan från sin situation, INGEN vill väl såra någon med flit? Jag hoppas inte det i alla fall.

    Vi har i alla fall bestämt att inte ha någon kontakt alls nu under en månads tid. Främst för att försöka fokusera på våra familjer och se om det går att lappa ihop äktenskapen. (han kan inte göra det om vi ens har sms kontakt)
    Jag mår skit. Fast jag vet att det är det enda riktiga att göra i den här situationen. Vad jag hoppas på är att allt bara ska svalna av. Det har jag även sagt till min älskare, men han tror inte att det vi har kommer dö ut. Nähää?? Vad gör vi då? Skilsmässor? Rynkar på näsan
    Det vi har är otroligt. Så är det. Men att slita upp två familjer för att vi mår bra? Det känns för jobbigt för att ens tänka på. Gråter
    Så där är jag just nu.
    Egentligen skulle vi hinna ses nu idag eller i morgon men det har kört ihop sig så nu kanske vi inte ses förrän i augusti igen.
    Så är det!
    Karma hette det va? Flört pruttkarma!

    Jag hoppas att klumpen i magen försvinner om några dagar! Gråter


    Varför vill du att klumpen i magen ska försvinna? Vill du vara ok med denna otrohetsaffär du har? Vill du vara likgiltig inför vad det är du håller på med? 

    Menar du på fullaste allvar att du gör så gott du kan just nu för att inte såra någon? 

    Är det rätt eller fel att vara otrogen? - Vilken jävla gråskala finns det i svaret till den frågan? 

    I mina ögon är dina självömkande inlägg otroligt provocerande. Det ni gör riskerar att såra andra personer ohyggligt mycket samt totalt ödelägga två familjer, så det där att du inte vill skiljas för att "slita upp två familjer" känns bara som hyckleri. För mig känns det helt fantastiskt vilken egocentrisk världsbild man måste ha för att kunna tycka så himla synd om sig själv när man är den drivande parten i en handling som riskerar att förgöra en annan människa samt försvåra en hel uppväxt för sina barn. Men det är klart att det är lättare att vältra sig i självömkan än att se sig själv i en spegel som visar verkligheten. 
    Behold, i come as a thief.
  • Johan75
    Anonym (slyna) skrev 2014-07-02 15:59:15 följande:
    Du inser att du är en äcklig slyna, va?
    Gav upp ditt äktenskap bara för att få en natt med en man som är snyggare än din make. Gör vad som är bäst och bryt upp med din man för hans skull och sedan kan du leva singel hela livet och bli knullad hur du vill.
    Och här har vi andra sidan av debatten. Lika ensidig och lika dum. Anonym också bara för säkerhetsskull. Vad tror du att du uppnår med detta inlägg? Förståelse? Insikt? 

    Tragiskt!
    Behold, i come as a thief.
  • Johan75
    Anonym (Jadå) skrev 2014-07-05 16:24:17 följande:

    Det är ju älskaren som sviker sin familj inte hon !! Visst är det svagt att vara kvar i en relation två år med en upptagen man . Men det är han som ska ta ansvar för sin familj , inte hon.


    Hans ansvar gentemot sin familj är ju givetvis större än hennes, men är hon helt utan? Hon medverkar ju medvetet i handlingar som riskerar att krossa andra människor.
    Behold, i come as a thief.
  • Johan75
    Anonym (drunknar) skrev 2014-08-15 07:37:49 följande:

    Hur går jag vidare när jag egentligen vill stanna kvar? :(


    Ja, det är väl det som är problemet? Att du inte vill sluta träffa din "älskare". Då spelar det liksom ingen roll vilka råd eller tips folk kommer med eftersom du inte kommer kunna följa dessa ändå, även om du känner att de är vettiga. 

    Dags helt enkelt för lite oåterkalleliga beslut. Förändringar som inte går att bara strunta i efter två veckor. Några idéer:

    * Byt jobb
    * Berätta för din man
    * Berätta för din älskares fru
    Behold, i come as a thief.
  • Johan75
    Anonym (drunknar) skrev 2014-08-15 09:21:56 följande:

    Jag vill avsluta! Min hjärna säger lämna nu! Mitt hjärta stanna!

    Det kan aldrig bli något så jag måste avsluta. Det måste gå.

    Jag måste bestämma mig,


    Men situationen, och dina känslor (ditt hjärta som du beskriver det) verkar dig övermäktiga. Du skrev ju i princip samma sak i början av juni. 

    Signaturen Fool brukar jämställa kickarna och välmåendet du får av din älskare med rent missbruk, och när man läser det du skriver så är man benägen att hålla med. Det blir frustrerande för många (inklusive mig) att läsa om hur du gång på gång påstår att du vill lämna och sen gör det totalt motsatta. Precis som en missbrukare. Du bestämmer dig hela tiden, men dagen efter, tre dagar senare eller två veckor senare är det beslutet helt oviktigt. 

    Därför misstänker jag att oåterkalleliga beslut är något som kanske krävs i ditt fall. Beslut som inte går att strunta i när det gått en tid.
    Behold, i come as a thief.
  • Johan75
    Anonym (drunknar) skrev 2014-08-15 10:15:27 följande:
    Eller så dumpar HAN mig. Tvingar mig att sluta.
    Det kan väl hända, men samtidigt är det väl knappast en lösning att sikta på? Det är ju DU som ska göra detta. Det är DU som skriver i den är tråden. Det är DU som ska ta tag i ditt liv. 

    Jag är ledsen, men detta låter bara som ännu en undanflykt. 
    Behold, i come as a thief.
  • Johan75
    Dorothea11 skrev 2014-10-07 02:56:21 följande:

    Jag känner mig ibland så kallhjärtad, rationalistisk och egoistisk. Mitt liv leker, jag är i början av "familjesagan" har flyttat från stan, köpt stort hus, vi välkommnar barn om det råkar bli så. Vi planerar och drömmer om framtiden. Det känns bra, jag blir varm och glad när jag tänker på min kille. Jag vet att jag aldrig kommer att få ett tråkigt liv tillsammans med honom.  Han är ganska mycket yngre, trygg och han är sig själv, och jag är stolt över honom för det. En bra, stark, stilig och stor karl. Men ändå så händer det att jag kopplar bort detta underbara vardagsliv och rymmer. Jag träffar min älskare som kommit att bli min bästa vän, vi träffas på platser där ingen känner oss, eller som är folktomma. Vandrar i fjällen, eller krogkväll i storstaden och liknande. Vi kan prata om allt som man inte kan inte kan prata med familj och vänner med. Hur missanpassade vi är till det sociala normen. Sexet är totalt hämningslöst i timmar, ja nätter. jag har varit tyst som en mus, tills nu. Varken jag eller min älskare vill vara ett par. (Jo, i nästa liv, då ska vi ge det en ärlig chans.) men inte nu, båda har sitt. Jag har alltid varit fri i min sexualitet, alltid fått huka och dolt för att passa in i samhällets bild av hur en tjej ska va. jag litar inte på att mina åsikter skulle få förståelse hos "vanligt folk".
    Jag både vill sluta men ändå inte sluta, vara otrogen. På ett sätt känner jag mig inte otrogen, jag ger bara min kropp och sinne precis det den behöver. jag mår bra av att bli bortkopplad från verkligheten å bara ge sig hän, glömma tid och rum. Det finns ingen kärlek, bara respekt förtroende och sex.
    Men väl tillbaka i verkligheten så vet jag att min stora kärlek skulle bryta allt i samma sekund som han fick sanningen. Och därför vill jag sluta, för hans skull för att jag älskar honom. Han har ingen eller väldigt lite förståelse för "onormal" sexlek. Jag har frågat om han någon gång skulle kunna tänka sig att ha en trekant, Om vi skulle träffa någon som vi båda tände på och OM hon skulle gilla idén och bara OM allt skulle kändes rätt. Men nej. det var inget för honom, han vill att vi ska vara vi två.
    Vänligen kommentera, då jag aldrig luftat detta med någon. Vad tänker ni?


    Vad jag tänker? Jag tänker att du prioriterar ditt eget välbefinnande framför risken att helt förstöra och såra din kille. Det är viktigare för dig att du får leva ut dina lustar än att minimera riskerna för att du ska djupt såra den man du påstår dig älska - kanske såra honom så mycket att han aldrig blir densamma. 

    Egoistisk - ja visst.
    Behold, i come as a thief.
Svar på tråden Stöttning för oss om behöver sluta se vår älskare