vad kan man göra?
När jag och barnens var oense om vad som var bäst för våra barn (han tyckte vi kunde ta en var) så lät jag dem tala med skolkuratorn. Då blev det någon helt oberoende som bara stod på barnens sida. Jag menar, jag kanske hade fel? Kanske hade den äldsta det bättre med pappa även fast jag inte tyckte det.
Hon sa bla att barn i den åldern (min dotter var då 9 lite drygt) inte kan se riktigt vad de förlorar, de ser bara vad de vinner men att de fall där barnen flyttat till enbart den ena (särskilt då en de inte bott med mer än varannan helg som i vårt fall) så har de allra allra flesta flyttat tillbaka inom 3 månader.
Så, mitt råd är att vara noga med att lyssna på 11 åringen utan att skuldbelägga för att denne 'väljer' den ena föräldern över den andra, om barnet gör det. Barn ska lyssnas på och utefter vilken mognad de har så får de mer att säga till om, MEN även om barnet lyssnas på så är det inte säkert att det blir det som barnet vill.
Låt också möjligheten att flytta tillbaka finnas öppen.