Totalt rådvill gällande min styvdotter..

Sån är min 9åring med fast hon inte är ett skilsmässobarn

Är dina bio barn inte din mans barn?
Har dom en egen pappa får domväl kalla honom pappa och din man vid namn.
Hon kanske är i en känslig ålder och behöver få veta att hon är älskad,
och det tror jag säkert att ni visar henne men ibland behöver man överdrivet med kärlek och bekräftelse i perioder.
Jag hade nog bara väntat ett tag, du får väl ta igen din kärlek till mannen de veckor hon är hos sin mamma.

hon verkar ha ett större behov av bekräftelse än de övriga barnen? skilsmässobarn eller inte, så kan biobarn också vara (och det är hon ju till sin pappa). Kan ha med ålder att göra också, hon kanske är på väg in i en tidig pubertet? Mycket som händer i en ung flicka ju. Hon är säkert heller inte helt medveten om hur hennes beteende uppfattas, 

Svårt att säga att hon ska sluta bara, och o med andra barnen känner sig åtsidosatta är det förstås inte bra heller. Men jag tänker att just nu behöver just det barnet kanske mer av er vuxna?

Så är livet som plastmamma alt plastpappa.
Biobarnen kickar undan er, vilket jag har full förståelse för.
Du har ju tagit den riktiga ifrån henne, hennes uppfattning.

Kommunikation är det ända som kan råda bot på detta !

Jag har faktiskt pratat om detta, men min man och jag delar inte helt samma åsikt där. För hans del gör det ju inget uppenbart att hon gör så. Men jag skulle bara vilja gå in i en butik utan henne vid sidan varenda gång, eller skulle vilja att vi är på utflykter och de andra barnen fick ta del av hans ena hand. Eller stå i  köket  prata med honom utan att hon ställer sig rakt upp o ner brevid honom som om hon vill nåt. Jag fattar ingenting? :-O Därav helt rådvill..
Det är inte meningen att biobarn eller bonusbarn ska åsidosätta partnerskapet ju. Vi är liksom deras föräldrar inte lekkamrater

Att hon inte gillar att 'främmande' barn kallar hennes pappa för pappa när han inte är det kan jag förstå. Det är inte hennes fel att dina barns pappa struntar i dem eller av vilken anledning han nu inte finns med så där får ni nog ta och prata med dina barn faktiskt. Inte för att det är dina barns fel heller, men det ger dem ändå ingen rätt att inkräkta så på andra barns sfär så att säga. De får ju 'ha' hennes pappa jämt och hon kanske är rädd att bli bortglömd.

Ang det övriga att hon är klängig, det förstår jag att det är oerhört påfrestande. Hur länge har ni varit tillsammans? Är det ett kort tag så ta det lugnt, det ger sig nog, om ni varit ihop och bott ihop länge så kan iaf inte du göra något åt saken. Det måste han göra genom att vara tydlig att nej, nu pratar jag med xx eller nu måste din syster få hålla mig i handen osv. Men han verkar inte vilja det så då får du helt enkelt stå ut eller byta karl.

Hon kanske saknar sin pappa eftersom hon inte bor med honom på heltid. Eller är rädd att förlora honom till dina barn eftersom de nu kallar honom för pappa trots att han inte är det. Hon kan vara svartsjuk? Rädd att bli övergiven? Det är väl då bra att pappan bekräftar att han finns där för henne oavsett att han nu har fått nya bonusbarn och en ny fru. När hon känner sig trygg lugnar det säkert ner sig. Jag har en styvsyster som också betedde sig på liknande sätt. Hon var så sällan hos oss så när hon kom kände hon nog sig mest trygg i närheten av pappa. Jag minns att jag tyckte det var lite jobbigt att dela med mig av pappa men han var klok nog att få mig att förstå att hon behövde den där extra närheten en period. Så mitt tips är att hjälpa din man genom att ge honom utrymme att visa närhet till dottern så löser det sig nog av sig själv när hon har fått tanka rejält med trygghet och kärlek från sin pappa.