Vad är det värsta du gjort mot ditt/dina barn?

Jag var ensam mamma större delen av barnens uppväxt och det satte tålamodet på prov ibland. Det hände tyvärr några gånger att det bara rann över så att jag gav dem stryk ibland. Fick alltid jättedåligt samvete efteråt och kramade om dem och grät lika mycket som de. Idag är de vuxna och vi har tack och lov en bra relation trots allt.

Inte låtit honom ha kalas. Vet inte hur jag ska kunna slippa ifrån det ännu en gång.

Mot mitt barn ångrar jag inget. Ja, kan bli arg ibland, men det måste man väl få bli tycker jag

Men när jag va 11-13 någonting gav jag min 4-6 åriga lillebror en örfil när han var sådär extra jobbig vid ett tillfälle.

Ångrade mig direkt, och kan än idag få jättedåligt samvete när jag tänker på det.

Usch, jag har ibland ett väldigt kort tålamod och kan bli väldigt arg och skrika på dom. Ibland förstår dom knappt vad dom gjort...

Som tur är (även om det inte ursäktar något) så går det arga över snabbare än det kom och jag ber om förlåtelse och vi pratar om det...

Jag jobbar hela tiden hårt på att inte fatta humör så fort

Jag har skrikit på min man framför henne. Hon är bara 1,5 år och blev hemskt rädd. Det kändes fruktansvärt. Får också impulser om att slå henne när hon är skrikig och klängig, men det tror jag inte att jag nånsin kommer att göra. 

Jag arbetar natt och sover ALDRIG!!!! Jag har inte ens ork att titta på en tio minuters film med min flicka. Hon frågar gång på gång: Orkar du leka en liten stund med mig idag mamma? Jag dör lite i hjärta och själ varje gång:( och ja just nu får jag inget annat jobb tyvärr.

En gång när jag var nere och slängde soporna hittade jag en iPad-kartong.

Tog med den hem och stoppade städgrejer i den, slog in den och gav till min dotter. Ni skulle sätt hennes min när hon öppnade paketet! Och sen minen när hon öppnade kartongen 

Det beror nog på om du frågar mig/papporna eller ungarna. 

Äldsta ungen lyckades jag klippa av halva örsnibben på när han var liten. Han har när vi tagit upp incidenten mer ifrågasatt varför jag klippte honom "såjävlafult!!" och varför jag envisades med att klippa honom själv istället för att gå till en frisör. 

Jag skulle lära honom köra motorbåt också, det funkade inte så värst bra. Han blev helt hysterisk och jag fick snabbt slå av motorn och ro iland. 

Med lilla barnet "lyckades" jag sabba hans första gädd-landning (han var fem år)  genom att ta över fiskespöet och göra tvärt emot allt jag vet och kan om fiske. Där rök även barnets första Abu Hi-Lo-wobbler som han just fått i födelsedagspresent. Där kan möjligen jag och lillungen vara överens.

Lillungen har maken vägrat lyssna på när han sa sig må illa och lämnade in honom på förskolan ändå. Fint där när han spydde ner hela hallen i VKS...  Ungen tror jag dock inte minns det. 

Måste fråga om vad de minns.