Vad är det för fel på bonusföräldern?

Mina barns bonusmamma är toppen på alla vis! Jag har aldrig haft något emot henne och barnen älskar henne. Nu har de hunnit bli vuxna med 19 och 22 års ålder, men överlag har vi aldrig haft några problem. Jag tycker inte alltid att deras pappa gjort de bästa valen men jag har valt att aldrig lägga mig i. Det är inte bonusmammans fel heller utan helt enkelt orsaken till att jag skilde mig.  

Nu är jag den som flyttade ihop med en man med barn.
Men det jag kan se att en del kvinnor (säkert män också, men dessa ser man inte så mycket av i detta forum)

Man rusar in i förhållandet
Men tar på sig en föräldraroll
Man låtsas att man lever i en kärnfamilj med barn som inte lever i en kärnfamilj

Det jag tror att en bioförälder kan uppleva att de gör fel

De tar plats
De kräver att de ska räknas som en person, inte köras över
Helt plötsligt så måste bioföräldern backa, exets hem och tid är inte lika tillgängligt som innan
Det är en person till att ta hänsyn till
Kärnfamiljen, som man levde i, är ett minnen blott, inte endast på pappret, utan även praktiskt.
Mannen / kvinnan har gått vidare
Man har svårt att acceptera att det finns en person till i barnens liv

Jag har varit med bonusdottern sedan hon var närmare året och idag är hon 5 år. Det har alltid varit dåligt mellan mig och biomamman, jag skulle kalla det avundsjuk bara för hon gjort idiotiska val i livet och gjort att någon annan kvinna får träffa hennes barn mer än hon själv! Har alltid försökt prata, vara trevlig och skapa en god relation men ingenting som funkat, tråkigt eftersom dottern gärna vill hon ska komma tillexempel på hennes födelsedag och sånt, men nej biomamman vill inte komma till oss för hennes dotters skull....

Lugnaste tiden för mig sen jag och exet separerade var under åren då han bodde med tjejen som nu tyvärr också har blivit ett ex till honom.

Medan de bodde ihop pratade jag faktiskt mer med henne om saker, det var lugnare så och mindre bråk och tjafs.

För mig handlar det där med bonusmamma helt om vad det är för tjej. Jag är inte den bråkiga typen, men den han träffat nu går tex runt och påstår en massa saker om mig till folk hon inte vet att jag känner, trots att hon och jag bara presenterat oss för varandra. Det är ingen bra start för att försöka komma överens.

Jag blev less på sonens pappas nya när hon bestämde att

*Sonen inte skulle få ta sin medicin som skrivits ut till honom under umgänget

*Sonen inte hade Autism utan fel uppfsotran som hon skulle fixa till, mao hon saboterade en hel del

*När hon försökte tvinga sig med till familjerätten och sedan ringde dit och skyllde på mig för att de inte ville diskutera med henne.

*När hon efter första gången hon såg mig började smsa om att jag såg ut som en hora osv

*När hotsmsen och trackaserierna till slut ledde till polisanmälan

*När hon ansåg att vi skulle kommunicera och inte pappan

*När hon bestämde att sonen inte skulle få ha egentid med sin pappa (nu menar jag inte hela dagar utan korta stunder)

Kan tillägga att jag var superglad att pappan träffat någon eftersom han hade svårt att ta att jag träffat en ny ett halvår innan.

Av vad jag ser på FL och hör irl kan jag tänka mig dessa saker

*Bonusmamman tar över pappans föräldraroll, mao det blir som att biomamman helt plöstligt har barn med pappans nya, inte pappan

*Bonusmamman bestämmer hur och om bioföräldrarna skall kommunera och vad de skall prata om. Vet tex en bekant där biomamman inte får ringa biopappan om inte hans nya får lyssna

*Fall där bonusmamman tar över uppfostran medan pappan är passiv och allt som kanske fungerade innan skall ändras

*Där bonusmamman är arg för eller skall tvinga sig med på utvecklingsamtal, familjerätt osv dvs såna saker som är till för vårdnadshavarna.

För att ta de sakerna som tas upp i TS tror jag det beror mycket på hur umgänget ser ut, hur ofta det är, hur gamla barnen är osv. Vet att det finns trådar där en bonusförälder skall ändra allt gällande sömn och uppfostran osv och så är barnet där varannan helg ca.

Här är väl en bonusmamma de flesta biomammor skulle spy på, som försöker vara mer förälder än både mamman och pappan och låtsas vara bättre än  mamman på alla plan. Låter bloggen tala för sig själv men maken till bitter bonusmamma har jag nog sällan läst om: www.familjeliv.se/lamna.php?url=http%3A%2F%2F...

Det kan aldrig bero på biomamman eller pappan? Tyvärr är de biologiska föräldrarna inte alltid föräldrar till sina barn, vilket känns för jävligt.. Vill bara skrika och få människan att förstå hur mycket sonen vill ha dig i sitt liv och hur mycket vi försökt för att ha med dig på allt möjligt.. Men föräldern är aldrig där? Sonen låtsats numera inte bli ledsen och säger saker som föräldern alltid skyller på, men man ser och märker så tydligt sanningen.. Det gör så ont i hjärtat.. Jag tycker det är tråkigt att man för barnens skull inte kan komma överrens.. Hur mycket jag än tycker bioföräldern gör fel, så säger jag aldrig det högt framför barnet och försöker ha någon slags relation till bioföräldern.. Tänk på att det kan vara åt alla håll? Vissa ska inte ha barn bara.. Samma med bonusföräldrar! Har själv växt upp med en vidrig "bonusmamma".

Jag är bonusmamma och kan ärligt säga att jag har bättre kontakt med biomamman än vad min sambo har.. Brukar ringa och kolla hur han mått under veckan hos henne och jag brukar berätta vad som händer här.. Jag har inget problem med att ta detta ansvar då jag vet att min sambo och hans ex (biomamman) alltid börjar bråka och det påverkar honom negativt.. Jag brukar ha även bonusbarnet om pappan ska iväg och göra saker.. Som på söndag åker min sambo iväg på jobb och då har jag bonussonen ensam tills måndag morgon då jag lämnar honom på dagis!

Jag har haft väldig tur med hela denna situationen även om biomamman hade svårt att acceptera det i början då hon fortfarande inte riktigt släppt sambon.. Men jag tror att jag vart accepterad för att vi gick försiktigt fram och jag fick en bra kontakt med henne från början.

Jag har själv levt med mammas man och pappas flickvän när jag var yngre och jag tror att det är pga dom jag kan vara en bra bonusförälder för jag brukar tänka på hur dom tog hand om mig och jag har haft världens bästa styvpappa som jag levt med sen jag var 4-5 år tills jag vart 19 och flyttade hemifrån..

Jag skulle aldrig försöka "spela" in mig i mammarollen, det är något som jag själv tycker.. Jag är bara en extra vuxen som bonussonen kan stötta sig emot när han är hos pappan.. Men jag skulle aldrig försöka spela förälder men att säga ifrån när han gör fel så långt sträcker jag mig.. Kanske det är därför jag och biomamman kommer överrens?!? Vad tror ni?