Diagnotiserad med bipolär typ 2 - tveksam om det stämmer

Jag fick idag diagnosen bipolär sjukdom typ 2 efter cirka två månaders utredning. Det kom både som en chock, och jag blev sittande ett bra tag som ett frågetecken. Bipolär? Jag? Jag trodde att det handlade om en vanlig depression eller liknande, men nej enligt läkaren som jag fick träffa idag (för första gången dessutom) så är jag tydligen bipolär.
Var väldigt överraskad över att diagnosen ställdes så pass snabbt.

Men samtidigt är det skönt att veta vad det är som har med mina kraftiga humörsvängningar att göra. Att gå från neutral till ledsen och nedstämd eller förbannad och ilsk och allt däremellan. Jag har läst en del om sjukdomen och vad man har för symptom, att man växlar mellan ett maniskt och depressivt beteende. Det depressiva beteendet känner jag igen till punkt och pricka. Jag känner mig ofta nedstämd, energilös och ledsen, vilsen och tom i själen. Vissa dagar, som under dom senaste dagarna som har varit, så har jag känt mig ganska "normal", om man får använda det uttrycket.

Och så har vi dom här maniska/hypomaniska perioderna. Alltså jag känner inte riktigt igen mig på dom prickarna när jag läser om andra som har denna diagnos. Att dem t.ex. att man gör av med mycket pengar på kort tid, är väldigt impulsiv, att tankar och idéer bara forsar ur huvudet på en osv, osv... Jag kan säga på rak arm att jag aldrig har några problem med ekonomin och impulshandlade, eller att tankarna far i huvudet och allt vad det nu kan vara.

Däremot kan jag känna mig mer energifull vissa perioder, att jag går till gymmet två-tre gånger om dagen, för att också orka med att jobba i åtta timmar i sträck, och sedan komma hem umgås med familjen och göra hushållssysslor och fortfarande känna sig som lite av en duracell-kanin. Jag tycker inte det låter som ett typiskt maniskt beteende...?! Eller har jag fel?

För läkaren som ställde diagnosen har ju också satt mig på medicinering (för att stabilisera humöret), och det är ju bra om man medicinerar för rätt sjukdom/störning, för jag börjar nästan tvivla på om det kan vara bipoläritet det handlar om.

En släkting till mig hade sjukdomen bipolär, och när han hade sina maniska perioder, så kunde han plocka ut 15 000 kronor i kontanter och gå runt med det på stan och ringa till sina vänner mitt i natten bara för att fråga hur läget var, till exempel... Jag har ju långt i från sådana problem! Förstår att det är säkert är jätteolika från varje individ, men hur har ni andra med diagnosen när ni har era maniska/hypomaniska perioder?