Så många kvinnor med rundare former eller för den delen större kvinnor, som är oroliga över hur de uppfattas. Inte minst här på FL. Det är jobbigt att se i synnerhet när det verkligen inte behöver vara så! Låt detta vara en feelgood-tråd där män kan uttrycka sin uppskattning och större kvinnor kan berätta om det bästa med att vara av det rundare slaget 
Jag är så velig.
Ibland känner jag att jag SKA duga som jag är.
Men sen känner jag att jag GÖR ju inte det när ANDRA är "bättre".... D.v.s smalare/väger mindre.
Jag har gått upp en del i vikt de senaste 5 åren, men det är inget som egentligen stör mig.
Jag är inte gigantisk. Jag har L/42 i kläder, och det är egentligen inte så jävla stort. Det finns många som är större. Jag är inte ful. Verkligen inte. Jag har stora bröst och stor rumpa. Men min mage är inte större/putigare än mina bröst, och jag ser inte degig ut.
Vissa dagar känner jag mig smal. Och vissa som en flodhäst.
Och när min nya partner, som bara sett mig i den här storleken, börjar prata eller skämta om vikt/träning/mat/motion... Då vill jag bara lägga mig i fosterställning och gråta tills jag gått ner en sisådär 15-20 kilo och vågar visa mig för omvärlden igen...
(Nej, min partner är inte dum. Han menar aldrig något illa, men jag tolkar allt som att det är fel på mig, även om han inte ALLS säger det. Tvärtom säger han till mig att jag är fin och att han tycker om min kropp. Det är JAG som vrider och vänder på allt.)
Summa summarum: Omvärlden is a bitch. Utan den hade jag tyckt om min kropp.
En sån här tråd BEHÖVS, för jag tvivlar OFTA på om jag duger!
Tack för att du delar med dig. Kändes så uppriktigt! Just det jag menar som gör mig frustrerad, att runda kvinnor tänker som du. Hur gammal är du? Kände du så är 6 år tillbaka oxå?
Tack för initiativet, EH!! 
Jag har varit smal. Jag har varit överviktig. Nu har jag gått ner ca 25 kilo men kroppen (huden) har inte riktigt hängt med, och det är nog det som är det jobbigaste tycker jag. Att jag är slapp, känner mig degig...
Jag försöker intala mig själv att jag duger som jag är, för det FINNS män som uppskattar former. Jag har två män i mitt liv som tycker om min kropp som den är och båda visar och säger det tydligt. Det är en förjäkla egoboost varje gång.
Sen är det omvärlden, medias bild om hur en kvinna "ska" se ut, retuscherade kvinnor utan minsta fel... Även i Helkroppstråden ser man en tydlig trend att det är de smala kvinnorna som får mest kommentarer. (och inget ont om de tjejerna, jag "känner" flera av dem och de är underbara tjejer!!)
Nu postar jag ju där ibland för min egen skull, inte för någon annans, men när jag är som mest nere kan jag irritera mig på just det faktum att det inte finns fler män som tydligt uttrycker att de gillar även rundare tjejer. För de finns ju, de männen.
Men var är ni, haha?? 
Minst en gång i veckan startar nån en tråd om hur hemska vi överviktiga människor är på ett eller annat sätt.
Då är det inte konstigt att man tänker att man inte duger som man är.
Jag vill tycka om det jag ser i spegeln men jag kan inte längre.
Det känns som om det blir värre ju äldre jag blir.
Med kläderna på är det inte lika illa men utan...usch, då tror man ju att spegeln ska gå sönder....
Jag har under några månader gått ner 12 kilo. Och fler lär det bli men jag kan ändå inte tänka mig att bli normalviktig. Det skulle inte vara jag liksom.
Så visste vore det trevligt att kunna gilla det man ser om man ändå tänker fortsätta vara rund.
Jag har äntligen lärt mig att tycka om det jag ser i spegeln. Men för att kunna göra det var jag tvungen att gå ner i vikt, bli normalviktig och inse att jag
a) inte var lyckligare
b) fortfarande hade depressiva ångest tankar
c) att jag inte var "jag".
Så nu har jag gått upp igen och mår bättre än någonsin! Skiter numer fullständigt i vad andra tycker om min kropp, för jag är nöjd i den. Däremot kan jag bli lite ledsen när folk uttrycker det som att de vill spy/äcklas när de ser en överviktig person. Jag är inte karaktärslös som en del kallar oss överviktiga, jag har kämpat/kämpar och uppnår mål hela tiden, fast jag inte har en fotomodells kropp! Jag motionerar dagligen, väljer gärna sallad men äter även godis och liknande utan att få dåligt samvete.
Det bästa med att vara av det rundare slaget?
Extra stoppning gör att man inte får så ont i röven när man ska sitta still länge på samma plats.. Eller dämpar fallet när man halkar på isen och landar på arslet...
Man kan ha magsjuka i tre dagar och kalva järnet utan att se utmärglad och avmagrad ut efteråt...
Lite extra i underhudsfett gör att man tål mer kyla på vintern...
Mjukt underlag för mannen att lägga huvudet på magen när vi gosar i soffan...
The löövhandels - ja vad ska man säga om dem? De får göra sitt, något att hålla tag i tex vid en skön stund á la doggystyle...
Allvarligt.. Så tycker jag man ska vara nöjd med sig själv oavsett man är smalare eller tjockare!
Favoritar!! Återkommer när jag sitter vid datorn och kan skriva utförligare. Fick en ide om att länka kan en tråd jag startade för några år sen också. Fick dock en tanke efter att ha läst fjärils inlägg. Vart de där männen som gillar runda kvinnor. Jo de gömmer sig anonymt. Det är sällan någon förutom Ernst som använder sitt nick. Så någonstans tänker jag att dessa män dryftande skäms och jag tycker så jävla synd om er som är så svaga, för det är så jag ser på er. Tycker det är tragisk med vuxna som inte kan stå för saker och som bryr sig för jäkla mycket om vad andra yror, tänker och tycker. Att tonåringar gör det kan jag till viss del köpa. Men vuxna människor 
Pratade med en kvinna i en mullig grupp på fejjan för ett tag sen. Iaf hon hade varit ihop med en kille som skämdes och som vägrade låta henne träffa hans kompisar osv. Så istället för att stå upp för vad han gillar så gömde han undan henne. Jag blev så jävla arg och ledsen när jag läste det där och frågade hur fan hon kunde gå med på det och att jag personligen hade gett karln en fet smäll och bett honom dra åt helvete direkt. Men hon hade till skillnad från mig dåligt självförtroende och hon värderade sig mer efter sin kropp och hur normen på hur man skall se ut är. Samtidigt som jag var ledsen så blev jag så jävla glad och tacksam för att mitt värde och min grund ligger i vilken person jag är inte hur mycket jag väger. Men många mår dåligt, riktigt dåligt. Har usla jävla dagar jag med där jag är både ful fet och äcklig. Men jag hade dom när jag var smal och som normalviktig också. Jag skall gå ner men det är för att jag vill och har skäl till det inte för att nån jävla media, man, kvinna eller allmän norm säger det och inte tänker jag bli smal heller. Bara lite mindre fyllig Men oss i mellan om jag vore värd min vikt i guld så hade jag varit en ganska rik tjej 
Jag är tjej och skulle väl kunna gå ner typ en 30 kg utan att bli underviktig om man säger så. För ett par månader sedan startade jag ett konto på en "dejtingsida". Jag skrev ärligt vilken vikt jag hade i min profil och lade ut flera bilder. Och jäklar vad många män som skrev! Och jag fick många komplimanger. Jag kan garantera att det finns typ hur många män som helst där ute som antingen gillar lite större former eller som inte tycker att just vikten är nån stor issue