Anonym (Josefin) skrev 2014-03-29 18:16:34 följande:
Jag vet hur svårt det är att helt neka någon umgänge.. trots allt han gjort, det finns inga bevis som är starka nog att bekräfta det. Visst, min familj, men det brukar väl inte göra så stor skillnad när det är folk på ens egen sida? Jag har sett andra fall med egna ögon då både vårdnad och umgänge getts till allt mellan alkoholister till i princip hemlösa knarkare. Jag skulle kunna undvika att skriva på faderskap, säga att jag inte vet vem det är om frågan kommer upp. Men han kommer iallafall att komma och säga att det är han som är pappan, få ett faderskapstest gjort och få det bevisat, samt få in något slags umgänge. Jag kan berätta om allt han gjort, att jag ljög för att jag är rädd för honom, rädd för vad han ska göra mot mig, min dotter. Han kommer förmodligen fortfarande få umgänge.. för det står ord mot ord. Jag vet inte vad han kommer att säga om mig heller, han kommer säkert koka ihop flera historier och då kommer de se det som två personer som hatar varandra och bara står och kastar skit på varandra. De kommer inte kunna avgöra vad som är sant och inte. Jag vill göra rätt för min dotter i förväg, jag vill ge det en chans. Sålänge umgänget är övervakat så är det okej.. vill att hon ska veta vem hennes pappa är. För det är trots allt han som är pappa, hur mycket jag än vill spy på det, så är det så det är. De första månaderna kommer han förmodligen att missa, eftersom jag inte vågar träffa honom. Ingen lämnar väl över ett spädbarn till en - för henne, främmande man? Och ingen kan väl tvinga mig att träffa honom heller? Om jag kan ska jag utesluta umgänget helt, är bara rädd för att tr kommer anse att jag saboterar umgänge och lämpar över umgänge till pappan. Han är manipulativ och kan få folk att tro på vad som helst nästan.. har sett honom lura i folk både det ena och det andra. Han kommer att göra ALLT för att förstöra, få kontroll och makt över mig igen. Jag är livrädd.
Ingen kommer tro dig om du inte polisanmäler. Den dagen som han låser in och misshandlar din dotter så har du inget att komma med. Men om du idag polisanmäler och begär besöksförbud så finns det i "rullarna". Då har du något att referera till den dag då han skadar din dotter. Det är hårt och läskigt, men är inte din dotter värd det? Du måste polisanmäla! Annars finns det INGEN som kommer neka honom umgänge och varannanvecka boende i framtiden. Varför skulle umgänget vara övervakat om du aldrig anmält och visat att det behövs? Det finns ingen som kommer tro dig när din dotter blir skadad av honom om du inte anmäler honom. Det är skitsvårt och smutsigt att polisanmäla, men du har inte rätt att vara feg , din dotters säkerhet måste få gå före! (Jag har själv flytt från ett långt misshandlarförhållande för flera år sedan, hade inga barn och är idag gift med en fantastisk man. Men jag har bott mina nätter på kvinnojour, suttit många eftermiddagar med polisen, gråtit, skakat, spytt... Jag vet att det krävs mod)
