Mamman som "gör allt" men upplevs som grinig och tjurig hemma (ett problem som jag stänigt återkommer till i familjelivet)
Jag har ett "problem" som jag är mycket ledsen över och som jag ständigt återkommer till i mitt familjeliv. Jag tror inte jag är alls ensam om detta tyvärr. Skriver här för att få lite goda råd, pepp och höra hur andra tacklar det. Ska försöka skriva kortfattat.
Familjen består av mamma, pappa, 2 barn som är 9 och 6 år.
Även om pappan i familjen är delaktig i hushållsarbetet såsom handla, dammsuga etc så drar detta med "ansvar" väldigt snett hemma hos oss. Jag (=mamman) är det som ser till att det finns frukt med i dotterns väska varje dag, påminner om gympakläder, påminner barnen om att borsta sina tänder på morgonen, packar upp eller påminner om att packa upp blöt gymapåse, påminner om att vattenflaska ska fyllas innan träningen etc etc. Jag gör och gör och gör och tjatar och tjatar och tjatar. Inte en enda gång har dottern kommit till skolan utan varesej frukt eller gympapåse. Inte en enda gång har sonen kommit till förskolan utan vantar eller extrakläder för att ta några exempel. Inte en enda kalasinbjudan har jag missat och inte ett enda paket har jag missat att fixa. När jag då tex för 4e gången säger till dottern att lägga fram sin gympapåse inför morgondagen tryter mitt tålamod och jag upplevs som "grinig" och irriterad här hemma. Pappan så då aldrig "tjatar" eller så på barnen får all kred och alla "favoritpoäng" hos barnen. Ibland blir det för mycket för mig med detta i kombination av tuffare tider på jobbet osv. Då blir det värre än vanligt.
Jag har testat att inget säga och då hänger gympakläderna där i flera dagar eller trosorna ligger på dotterns golv. Men oftast agerar jag livlina och i sista stund frågar om det inte ska ner någon frukt till imorgon eller inte ska med någon läxa till skolan osv.
Jag blir så ledsen och känner mig så missuppfattad när jag får höra att jag tjatar och är grinig på barnen. ALDRIG att barnen en enda gång skänkt mig en tanke att det är tack vare mamma som frukten ligger i väskan eller vantarna finns med för en dag i backen på förskolan.
Jag ska nu försöka att verkligen stålsätta mig att inte vara livlina hela tiden. Imorgon kommer inte läxan att vara med. Imorgon kommer sonen att vara utan vantar. Imorgon kommer dottern att komma till träningen utan skor
Jag blir så ledsen..................... Jag känner mig som en stor skit som någon bara sparkar på....... Ska iväg ikväll och känner inte för att komma hem ikväll överhuvudtaget