Jag älskar min katt som en syster, sjukt eller helt okej?

Lite skumt är det, ja..

Mina två älsklingar en norsk och en bondkatt är mina bebisar. Bondkatten är mer som lillbrorsan har haft honom sen 9 år tillbaka ocj och han är min och familjens ögonsten (hos föräldrarna). Min älskade norskis bor hos mig och är min bebis älskar båda lika mycket. Så jag tycker inte alls att det är konstigt.

Alltså, jag älskar min katt väldigt väldigt mycket. Han är som mitt lilla barn. Men jag SER honom inte som mitt barn för jag vet ju att jag antagligen kommer känna mer för mina framtida barn än vad jag gör för katten. 

Sen så älskar jag min familj och sambo mer. 

Har du syskon TS?

Jag hade också en bästa vän som var katt, Mimmi hette hon (jag var 8 år när hon kom hem till oss). Vi hade en väldigt speciell relation arter emellan, jag tror hon kanske uppfattade sig som min mamma.
När jag kom hem från skolan satt hon ute och väntade på mig, sprang fram och hälsade och följde med mig in och när jag sov, så sov hon alltid på huvudkudden bredvid mig. Ibland så smög hon fram till mitt ansikte och luktade vid min näsa, som för att kolla att jag andades fortfarande. Vissa mornar kom hon jamande in med mindre delikat frukost som kunde vara mus eller fågel.. Hon följde mig vart jag än gick (ibland även till skolan vilket var lite jobbigt..), badade t.o.m. med mig men höll sig dock på badkarskanten och smakade skum.
Ibland smög vi ut på natten när mina föräldrar sov och gick ut i skogen. Jag var aldrig rädd, för jag litade på hennes djuriska instinkter när vi gick/sprang ute tillsammans i månskenet. Vi pratade väldigt mycket, hon pratade på sitt kattspråk och jag pratade tillbaka på människospråk, hon ville alltid sitta i mitt knä så fort jag satt ner (även vid middag vilket inte mamma uppskattade...).
När jag inte var hemma gick hon runt och jamade i hela huset. Tyvärr så gick hon bort för ett antal år sedan, tänker på henne ganska ofta fortfarande och har bilder på henne vid mitt arbetsbord här hemma, hur töntigt och galet det än låter.

Ja, visst kan man se en katt eller hund (eller annat djur) som en bästa vän. Ibland kan de starkaste relationer uppstå även arter emellan, även om det kan vara svårt för andra att förstå.