Hur kommer jag över det här?
en vän till mig gick nyligen bort.. vi kände varann nästan 10 år. han var inte en sån man inte måste ha kontakt med jämt för att vara tajta. exempelvis så slutade vi träffas när båda skaffade tjej/kille. när vi båda va singlar igen ex antal år senare återupptog vi kontakten. det var som om att tiden hade stått stilla. man kunde prata om allt, utan o känna sig dömd. vi var väl egentligen mer än vänner till o från, men hade aldrig ett riktigt förhållande.
vi hade iaf kontakt igen ett par år, jag började få starka känslor, så jag började dra mig undan. han hade även problem med att ta för mkt piller, säkert mer än bara piller oxå. jag ville så gärna hjälpa han att bli ren, men förstod att det inte skulle hända. så vi tog väl lite avstånd.
jag träffade han sist för ca ett år sen... o jag betedde mig som ett rövhål. var rätt full, vi var på krogen samtidigt. han höll på o ragga på nån brud (tant i mina ögon), o jag gick väl fram till honom ett par ggr o gav han pikar osv om att hon va milf lr nå.. han vart nog rätt irriterad på mig, minns att han röt ifrån o bad mig dra.
så det var alltså sista gången vi träffades. det är det sista han kommer ihåg av mig.. jag mår så fruktansvärt dåligt av det här.
o nu kommer många gamla minnen tillbaka. jag vet inte, hade nog alltid haft ett hopp om att det en dag kunde bli vi. vet att han gillat mig väldigt mkt en gång i tiden iaf.
nu sitter jag o ältar allt, jag borde kunnat hjälpa honom att bli ren, jag borde ha räckt ut en hand sista tiden, då det var uppenbart att han inte kunde ha mått helt okej. o alla gamla minnen som sköljer över en gång på gång som en gigantisk våg.. saknar han så himla mycket just nu.. o vetskapen av att jag aldrig mer kommer se honom, prata med honom, älska med honom.. det svider rejält.
någon som ha något tips att ge? vet inte hur länge jag orkar känna så här.. tack iaf för den som orkat läsa
