Vad anser ni om "vänner" som aldrig hör av sig!!!?

Jag har en bästa kompis, vi klickar på alla plan och umgicks hela tiden när vi gick skolan..Jag blev gravid kort efter studenten och hon reste en del utomland osv så vi träffade inte lika ofta. 
Sen jag fått barn har jag blirvit dålig på att höra av mig till henne, hon till mig också. Det har inget att göra med att jag inte bryr mig om henne, jag ÄLSKAR den människan men orken räcker inte till och det blir bara inte att jag hör av mig. 

Alltså det beror väl på flera olika saker. Dels hur gamla man är, vart i livet man är och hur vardagen ser ut. Man kan ha härliga fina vänner som man kanske bara träffar ett par ggr om året. Beror på som sagt. .

Råkat ut för detta av en tjejkompis jag tyckte var en av mina bästa vänner, hördes ofta och sågs ofta. Sen jag fick barn för 20 mån sedan har vi setts fyra ggr. Tre av dessa har jag tagit initiativet. När jag frågat om vi ska ses har hon och hennes man oootroligt mycket! Sårande när jag vet hon tagit sig tid träffa andra. Vill eg be henne dra åt helvete...förstår inte varför det här beteendet.

Til xxx. Nej, hon vill inte ha barn.

Jag förstår dom. Jag är likadan själv. Man har nog med att få vardagen att gå ihop. Hemma vid sex, sen ska det lagas mat, ätas, diskas. Bada och hinna umgås lite med barn innan nattning. När man äntligen får slå ned arslet i soffan vid 9 så vill man bara sitta där och ta det lungt en timme innan man själv måste lägga sig och har ingen lust att ha nån i örat. Helgen går åt till att göra sånt man inte hinner i veckorna, städa, tvätta storhandla och få lite kvalitetstid med barnet. Kan vara svårt att synka ett sånt liv med nån som kanske inte har barn och som pluggar sex timmar om dagen fyra gånger i veckan. Inget konstigt att umgänge byts ut i olika faser av livet. Jag väljer att ha relationer med folk som vet hur det är, som inte blir stötta för att jag inte ringt på tre veckor eller haft tid att träffad på två månader, men där man förhoppningsvis lyckas synka ihop en träff 4 gånger om året även om det bara handlar om en snabb lunch.

Ser såna folk som bekant inte vän

Några av mina absolut bästa vänner träffar jag bara ett par gånger om året om ens det. Har många jag bara ser som bekanta som jag träffar flera gånger i veckan hemma hos varandra.
Tycker inte vänskapen egentligen beror på hur ofta man ses utan hur man känner för varandra. 

Kommunikation går åt båda hållen, ibland kommer livet emellan och man är för upptagen med annat för att hinna med sina vänner (så är dte i varje fall för mig.)

Men det VÄRSTA som finns är en "vän" som har mage att skälla på en när man hör av sig ( för att man "aldrig" hör av sig), de sorterar jag helt bort ur mitt liv. Faktiskt har jag många vänner som jag kanske inte sett på några år som jag senare återupptar kontakten med och det är som att man träffades igår. :) 

Vad jag försöker säga är att man kan inte äga en vän och om man känner att man måste tvinga sig på andra eller bli arg för att de inte hör av sig så är man kanske inte så bra vän själv.. ( Vad sägs om att ringa själv istället och säga hej? eller bara ge vännen lite utrymme om den har annat den måste lägga energi på just för stunden.) 

Instämmer här.

Jag har en helt annan syn pa vanskap an du har. Jag staller inga som helst krav pa mina vanner - jag vet att vi alla har mycket att gora, att familj och arbete maste prioriteras. Nagon som ringde mig och gnallde pa mig for att jag inte prioriterade henne eller honom skulle jag inte klara att vara kompis med, for jag skulle ha standigt daligt samvete och jag har tillrackligt med annat att tanka pa. For mig ar en van fortfarande en van, aven om man inte hunnit ses pa ett ar. 

Det beror lite på livet i allmänhet och typen av relation. Min bästa väninna bor långt bort numer. Ibland hörs vi inte av på nåt år, men det känns inte så när vi väl träffas/pratas. Vi har varit på väldigt olika plan, jag fick barn tidigt och hon flyttade pga arbete när hon var nyexad. Sen finns det gamla vänner jag helt "tappat bort" och inte heller har så stort intresse av att leta upp. 

Jag anser att alla har sin tid. Man behöver inte sitta ihop vid höften för att vara vänner. Ibland kan det ta år innan jag hör av mig till vänner. Men hade de velat höra av sig så hade jag funnits där. Intresset är ömsesidigt svalt! :)

Varför ska man avbryta eller avsluta vänskap? Finns absolut ingen mening med det. Skaffa fler vänner om de gamla inte är tillräckliga. :)

Det beror på hur djup vänskapen är. Jag har vissa som jag inte pratar med på ibland veckor eller månader och sedan tar vi upp där vi slutade förra gången. De vännerna vet det mesta om mig och jag om dem. Det är inget problem att vi inte hörs på regelbunden basis. Ibland kommer livet i vägen. Vi uppdaterar varandra och jag anser nog de som har den förmågan vara mina verkliga vänner.

Det är stor skillnad på vänskap som barn/tonåring och vänskap som vuxen med egen familj. Man hinner inte umgås på samma sätt när man har familj. Helst inte som vi som vill ha lugn och ro och där vi inte tycker om att bok upp oss långt i förväg.jag vet de som umgås med hela helgerna och även åker runt till flertalet vänner under fredag, lördag och söndag. Jag hade aldrig pallat det. Men man är olika som person. Vissa måste ha folk runt omkring sig nästan hela tiden och tycker inte att det inte räcker med sin egna familj utan vill ha både grannar och vänner omkring sig all vaken tid. Ibland undrar jag om dessa människor verkligen trivs med varandra eftersom de aldrig är själva.