Ledsen över att inte bli med barn

Hej!

Jag har längtat efter barn i flera år och under förra året började jag och min man att försöka bli med barn. Jag vet att det är normalt att det tar ett år att bli gravid och intellektuellt försöker jag var helt inställd på att det kan ta ett bra tag till (vi har försökt i 7 månader nu). Men även om jag vet detta blir jag så emotionellt påverkad av hela den här processen. För det första tycker jag att det är väldigt jobbigt att ha sex "för att bli med barn". Det känns väldigt pressande, särskilt eftersom jag och min man inte har sex så ofta i vanliga fall. För flera år sedan var jag med om ett sexuellt utnyttjande och att ha sex "när man borde", men inte helt vill egentligen, känns svårt för mig. Men om vi bara hade haft sex när vi båda verkligen ville, då kommer det nog ta lång tid för oss att bli med barn (vi har kanske sex en gång varannan vecka i vanliga fall).

Och varje månad när jag inser att jag inte är gravid blir jag ledsen.
Jag försöker att slappna av och fokusera på annat. Men emellanåt tycker jag att det är svårt. Och jag tycker även att det är svårt att prata med vänner om denna ledsna känsla, för de som finns runt om mig säger mest "det är normalt att det tar ett år. Slappna bara av och tänk på annat". 
Jag förstår om detta kan vara provocerande för er därute som försökt mycket längre än jag och min man. Jag har full respekt för om ni känner er mer stressade/uppgivna m.m.

Finns det någon mer än jag som påverkas mycket emotionellt av att försöka skaffa barn?