Delad vårdnad- hur mycket rätt har pappan? Missbrukare

Såhär är det: Funderar på att skilja mig från min make. Anledningen till att jag INTE gjort det än är att jag är livrädd för att han ska ha vårt gemensamma barn själv. 

Lång historia kort: Han är missbrukare. Först missbrukade han alkohol. 
Här någonstans hamnade vi hos soc då omgivningen reagerade.Jag tvingade honom att sluta och "ljög" för soc att allt var bra. Då gick han över till att missbruka tabletter. Det kom han "undan" med eftersom han inte luktade eller på något annat vis uppvisade tecken på att vara påverkad. Hans personlighet ändrades radikalt såklart men jag hade inga "bevis" utan trodde att han var deprimerad. 
Han las in på psyk efter en överdos och där kom sanningen fram. Såklart att jag var besviken, ledsen, förbannad, sårad och allt därtill. Men jag förlät bara han tog tag i det. Han lovade och ännu har hållit sig från det ( vad jag vet). Hamnade ännu en gång hos soc för att psyk anmält missbruket. 
Fick sitta på massor av möten, soc erbjöd hjälp men såg inga riktigt problem eftersom JAG är stabil och tar hand om barnet. 
Han kom ut från psyk och började dricka igen. Jag sa vad jag tyckte om det och denna gång hymlade jag inte hos soc. 

Men nu har jag kommit till en vändpunkt. Jag orkar inte mer, han har förstört så mycket. Svikit och ljugit och totalt trampat sönder allt. Jag vill lämna men vågar inte pga rädsla att han ska dricka sig full med barnet. Har hänt många gånger då jag varit på jobbet/varit på möten osv.. 
Hur mycket har han egentligen rätt till i detta läge? Finns 4 anmälningar på honom hos soc.. 

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2014-04-02 18:43
Helst av allt önskar jag att han kunde ta sig i kragen och uppföra sig. Men det slutar alltid med löften som bryts och mitt hjärta krossas. Hur länge ska man orka innan man tar steget?

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2014-04-03 10:37
Jag vill lämna var kanske fel uttryck. Jag önskar att jag kan stanna men då krävs det att han gör en total förändring och rannsakar sig själv ordentligt! Han har lovat så många gånger efter allt han utsatt oss för men det hålls aldrig. Jag älskar ju min make, det gör jag verkligen. Men jag hatar den han blivit. Lögnerna han haft för mig, sveket han utsatt mig/vårt barn för, löften som bryts, när han säger: Jag förstår vad jag gjort och jag lovar att det ska bli ändring. Men det händer inte. Det är ännu mer "köra över", behandla som luft osv.
Jag valde att gifta mig med honom och skaffa barn med honom. Men missbruket tog över. Idag är han inte samma människa och det gör så ont. Så fruktansvärt ont när han kör över och inte respekterar mig. Jag tycker jag tagit emot nog med skit men jag ska "acceptera" och finnas ändå. Trots att han inte gör detsamma med mig..