MuppinCowboy skrev 2014-04-03 18:23:30 följande:
Har man bytt från vv till att nu ha heltid ja då är det definitivt mannens fel som inte informerar TS om hur dom då ska lösa allt, sen kan man tycka att en 20-åring skulle planera för att flytta hemifrån till ett nytt boende men med den räkmacka hon blivit serverad så kan man inte klandra henne fast nog är det osjälvständigt alltid, vilket föräldrarna kan klandras för Tycker det är helt vansinnigt över lag, en 20-åring som bor hemma fast hon jobbar och har ful lön, som inte behöver hjälpa till, men det behöver inte dom andra barnen heller, på det har man sen inte tillräckligt med rum för att räcka till alla barn. Problemet med barn som inte hjälper till och brist på rum måste ju ha funnits där hela tiden, och har dom haft tjejen vv innan så måste problemen funnits där också även om det nu blir dubbelt upp med allt. Så hur har ni tänkt egentligen TS?
Tänkt och tänkt, vi har inte rum så att alla barnen kan få eget rum och maken är Inte intreserad av att flytta . "Våra" tonåringar är inte våra gemensamma utan en är min sen tidigare och en är makens. Sen har vi tvillingar som är våra gemensamma. Rummen är desamma nu som förut men jag tycker att när man tagit studenten så börjar man leta sig eget boende. Dottern vill inte bo hos mamma då mammans nya tycker att då får hon dela rum samt betala hemma. Då flyttade hon istället hit på heltid. Rummet har hon alltid haft så det är inre skillnaden. Problemet är att hon inte letar eget boende utan istället bosätter sig här på heltid så våra andra barn får ju fortsätta dela rum. Jag personligen anser att vid 20 års ålder borde man kunna flytta . Men hon fyller 21 i sommar och sr inga planer på att flytta. Våra övriga barn hjälper till hemma men behöver påminnas. Jag menar fortfarande att det är skillnad av vad man förväntar sig av en vuxen person och av en 14åring. Därmed inte sagt att vi (jag) inte ställer krav. Jag vägrar däremot stå ensam i detta och vara den som ställer krav på dottern när maken inte står bakom Kraven. Detta problem kom ju inte som någon överraskning , hon har varit curlad av båda föräldrar sedan vi träffades och säkert långt innan det. Jag har under vår tid fått honom att sluta göra vissa saker som att skjutsa henne med bil till busshållsplatsen 50 meter bort etc men han saknar förmågan /viljan att ställa krav på sina barn. Problemet, MITT problem , är att jag trott att hon skulle flytta , jag har i flera år sagt min åsikt och maken har väl låtsats hålla med ....men när det väl gäller så gör han inget . Dottern i sig är ju inte problemet , problemet är ju maken och vad han gör / inte gör. Att bara kommentera" men PRATA med honom " är ganska meningslöst , vad tror ni jag har Gjort ??? Svårt att prata med någon som inte vill prata och inte heller lyssna bara ....
