• E2012smamma

    20 årig "bonus" som bor hemma...

    Men herre Gud! Orkar inte ens läsa alla kommentarer.

    Vi är så jävla snabba i det här landet på att kasta ut våra barn! Låt henne på hemma tills hon vet vad hon vill göra m sitt liv. Kanske vill hon plugga?

    Och vill ni ha hjälp m hushållet kanske ni får öppna trutarna och säga vad som gäller hemma! Ställ krav , såklart man ska hjälpas åt!

  • E2012smamma
    SupersurasunkSara skrev 2014-04-02 20:20:08 följande:

    Oj vad fort vi hade blivit singlar helt plötsligt då jag och maken. Frågar han om hans son (som förvisso är liten än) kan komma och bo heltid så säger jag givetvis ja. Men tar han det för givet och dessutom att jag ska ta ansvaret, ja då får det vara.

    TS, be inte din man, utan tala om att du inte vill ha det så här i ERT boende, han får göra något åt det, ta hela kostnaden för henne osv. ELLER så betalar hon en rimlig summa hemma för rummet och maten. Sin egen tvätt etc får hon sköta själv och hon kan ta er också när hon ändå är igång.


    Menar du inget ansvar alls då? Eller menar du att du skulle ta allt ansvar?
  • E2012smamma
    SupersurasunkSara skrev 2014-04-02 21:26:46 följande:
    Jag menar om jag skulle få allt ansvar. Eller att han tar för givet att jag tar ansvar för HANS barn på ett sätt jag inte själv valt.
    Nä men delar ansvar antar jag? Du blir ju också som en förälder eftersom du valt att leva med någon som har barn sedan tidigare

    Om en vill ha sitt barn 50% av tiden måste man få det att fungera. Ingen ska behöva offra sitt barn för kärleken.

    Kärleken till sitt barn är så mkt större än någon partner.

    Ska man börja tävla mot barnen har man förlorar innan man börjat.
  • E2012smamma
    Anonym (kakan) skrev 2014-04-02 21:54:51 följande:
    Och nu antar jag att du menar att man ska "köpa hela paketet"?  Men nej i mitt tycke tar man som bonusförälder inte mer ansvar än vad man vill ha.

    Skrev i ett annat inlägg här att sambon "glömde" berätta att VH skulle bli VV och eftersom han börjar jobba 05.45 och fritids inte öppnade förrän 06.00 vart det ju tydligen mitt ansvar att fixa det, nåt jag inte heller fått veta. Kan tala om att när jag väl fick veta det fick sambon välja mellan att flytta omedelbart eller att gå till sin arbetsgivare och ändra sina arbetstider så HAN kunde lämna sitt barn på fritids. Nu kunde han ändra arbetstider men det tog 6 månader innan han kunde det och under tiden fick barnet vara VH.


    Ja det tycker jag att man ska.

    Fruktansvärt egoistiskt av dig att låta pappan vänta 6 månader på att få ha sitt barn hos sig på halvtid.

    Jag tycker att man som familj får lösa sånt helt enkelt .

    Sen kanske det inte ska betyda att du måste gå ner i tid eller liknande för att då kunna lämna på fritids. Men man kan lösa det på något vis.

    Hade jag varit din sambo hade jag flyttat direkt
  • E2012smamma
    Anonym (Ett Skämt?) skrev 2014-04-03 00:17:48 följande:

    Det här måste väl ändå vara en Första April-tråd? För om alla ni är föräldrar, och alla ni tycker att barnen ska kastas ut med huvudet före, då blir jag orolig... TS make har väl ändå skaffat det 20-åriga "bonusbarnet" en gång i tiden? Han visste att det skulle komma ett barn till världen med allt vad det innebar? Om han (och ni andra) har varit ungdomar själva så vet han att livet blir inte alltid som man tänkt sig, därför har "bonusbarnet" kanske en inkomst men inget eget boende. Om man är en god förälder så har man vett att ställa upp för sina barn i vått och torrt. Om man ska skicka dom till dörren direkt och vägra finnas där, varför skaffar man ens barn? Är det för att ha någon som man kan neka kärlek eller tillgivenhet? Då kan man lika gärna skaffa ett husdjur. Det spelar ingen roll om det är ens biologiska barn, eller "bonusbarn" eller hur man kallar dom, tillhör dom familjen så behandlar man dom som familj. Och man ska finnas där för sin familj i vått och torrt.


    Precis!!!!!! Bra skrivet. Man blir mörkrädd!

    Skaffa barn är ett livslångt ansvar det sträcker sig inte bara 18 år sen är det klart.

    Vad är vitsen m att skaffa familj undrar jag?
  • E2012smamma
    sextiotalist skrev 2014-04-03 06:22:45 följande:
    Det är ta mig sjutton inget livslångt ansvar, när min tonåring blir vuxen, så har han ansvar över sitt eget liv. Det ansvar jag har då gentemot honom är ansvaret över min relation med honom.
    Sedan så tillhör man båda ens sociala nätverk förhoppningsvis. Men i det nätverket ingår (om allt är som det ska vara) även andra, som syskon, vänner etc.

    Men jag förstår att det är många som resonerar på det sättet här på FL, tack och lov är det mindre vanligt IRL. De jag känner (unga och äldre vuxna) skulle slå backut om deras föräldrar ansåg att de hade ansvar över dom.
    Att bli vuxen är att ta ansvar över sig själv och ha en vuxen relation med sina föräldrar.
    Vuxna personer har man aldrig ansvar över, man har ansvar över relationen till dom, men aldrig över dom.

    Sunda unga vuxna klipper även navelsträngen till sina föräldrar och beter sig som vuxna.
    Hade min son agerat på samma sätt som TS dotter, då hade jag känt mig väldigt misslyckad som förälder, för då hade jag inte lyckats med få ett vuxet barn

    I TS situation (vilket troligen inte hade uppstått, eftersom sambon och hans ex har två unga vuxna självgående barn) så hade jag nog valt att titta efter ett annat boende.

    När de är här och hälsar på, sambon och jag arbetar, då är det ofta de som har fixat middagen när vi kommit hem
    Jag förstår vad du menar , menar självklart inte att man har samma ansvar som när dom

    Är små/tonåringar som när dom är vuxna men man ansvarar för varandra i en familj. Behöver någon hjälp vare sig det är

    Min "vuxna" syster på 20 eller min mamma

    På 50 så tycker jag att man i en familj har ansvar.

    När min son blir 30 och om han olyckligtvis står utan jobb och bostad får han givetvis bo hos oss. Nu är det väl så att en "normal" 30 åring kanske inte vill bo hos mamma och pappa.

    Men ts bonusbarn är 20 år. 20 år är ingenting!

    Min son får bo hemma så länge han pluggar eller söker jobb. Sen får han bo kvar tills han känner sig vuxen nog att flytta men självklart, om han har jobb, betala för sig och om inte får han söka jobb som krav att han ska bo hos oss.

    Jag blev själv "utkastad" sommaren efter studenten och det begränsade mina val i livet ganska mkt, jag var visserligen tacksam för att min mamma bytt sin bostad så att jag fick en egen 4:a i Sthlm vid 18 års ålder. Men jag jobbade i ett gatukök och kunde då inte välja att plugga eller liknande för att jag helt plötsligt också satt m räkningar på flera tusen i månaden.

    Nu är jag jävligt självständig och ambitiös och det har gått jävligt bra för mig ändå.

    Menar inte att man ska curla sina barn.

    Ts får börja ställa krav på henne sen kan hon gnälla.

    Tycker de lyser igenom i denna tråd mest hur de flesta verkar göra skillnad på bonusbarn och biobarn och det är väl det jag stör mig på mest!
  • E2012smamma
    Anonym (OMG) skrev 2014-04-03 10:24:38 följande:



    Snabba och kasta ur våra barn?! Kallar du en 20 åring för ett barn? Inte undra på att barn är så bortskämda och odrägliga i dagens samhälle! Detta 20 åriga "barn" har ju tydligen ett jobb, då kan man faktiskt ta och flytta. Hur nyttigt tror du det är att bo hemma tills man är 25?

    Jag flytta hemifrån när jag var 16, mina föräldrar stötta med pengar tills jag tog studenten. När jag fyllde 18 fick jag skaffa ett extra jobb och börja betala vissa räkningar själv. Jobbade helger och varje sommarlov under gymnasietiden. Det resulterade i fast tjänst efter studenten. Så jag är jävligt glad och tacksam för att mina föräldrar "kastade" ut mig och visade mig hur livet fungerar som vuxen.
    Vilket år var detta? En 18åring eller 20åring får inte ett jobb idag utan examen från högskolan. Om man inte vill sitta i kassa eller jobba på café.

    Tycker man ska ge sina barn så bra förutsättningar som möjligt. Men då är det självklart för mig ( som började jobba när jag var 13 och alltid har tvättat själv och städat hemma för så är jag uppvuxen ) att man också hjälper till hemma och betalar för sig
  • E2012smamma
    Kasperina skrev 2014-04-03 10:40:11 följande:
    Eh va??? Vad är det för fel på att sitta i kassa eller jobba på café? Orkar man inte utbilda sig får man ta de jobb som finns! Om mitt barn inte vill utbilda sig är h*n så god och tar de jobb som erbjuds, även om det är som sophämtare! Utöver det håller jag med. Mina barn kommer att få bo hemma så länge det känns rimligt, men jag kommer att hjälpa dem att leta bostad och jag kommer att kräva att de bidrar hemma tills de flyttar.

    TS: Det är dags att du kallar till familjeråd och talar om vad som gäller i fortsättningen. Ska man bo, äta och få rena kläder hjälper man till efter sin förmåga. Har man jobb betalar man hyra. Är man över 10 kan man ha en egen matdag per vecka och man får del av städ- och tvättschemat. Att bara sitta på sitt rum och vänta på att bli servad är inte ok!
    Absolut inget fel me det! Har själv jobbat i kassa i flera år. Men jag hade inte råd att plugga då jag ville pga massa räkningar
  • E2012smamma

    Har dessutom även jag jobbat på en sopstation i nästan 1 år. Bästa jobb jag har haft! Dömer ingen eller inget yrke jag tycker bara man ska uppmuntra sina barn att plugga och bo hemma så länge man kan. Men självklart ska det ställas krav på barnen också!

Svar på tråden 20 årig "bonus" som bor hemma...