20 årig "bonus" som bor hemma...

Och nu antar jag att du menar att man ska "köpa hela paketet"?  Men nej i mitt tycke tar man som bonusförälder inte mer ansvar än vad man vill ha.

Skrev i ett annat inlägg här att sambon "glömde" berätta att VH skulle bli VV och eftersom han börjar jobba 05.45 och fritids inte öppnade förrän 06.00 vart det ju tydligen mitt ansvar att fixa det, nåt jag inte heller fått veta. Kan tala om att när jag väl fick veta det fick sambon välja mellan att flytta omedelbart eller att gå till sin arbetsgivare och ändra sina arbetstider så HAN kunde lämna sitt barn på fritids. Nu kunde han ändra arbetstider men det tog 6 månader innan han kunde det och under tiden fick barnet vara VH.

Dags att göra livet väldigt obekvämt för din man, TS. Och för bonusen, men mannen är väl viktigast.

Tänkt och tänkt, vi har inte rum så att alla barnen kan få eget rum och maken är Inte intreserad av att flytta . "Våra" tonåringar är inte våra gemensamma utan en är min sen tidigare och en är makens. Sen har vi tvillingar som är våra gemensamma. Rummen är desamma nu som förut men jag tycker att när man tagit studenten så börjar man leta sig eget boende. Dottern vill inte bo hos mamma då mammans nya tycker att då får hon dela rum samt betala hemma. Då flyttade hon istället hit på heltid. Rummet har hon alltid haft så det är inre skillnaden. Problemet är att hon inte letar eget boende utan istället bosätter sig här på heltid så våra andra barn får ju fortsätta dela rum. Jag personligen anser att vid 20 års ålder borde man kunna flytta . Men hon fyller 21 i sommar och sr inga planer på att flytta. Våra övriga barn hjälper till hemma men behöver påminnas. Jag menar fortfarande att det är skillnad av vad man förväntar sig av en vuxen person och av en 14åring. Därmed inte sagt att vi (jag) inte ställer krav. Jag vägrar däremot stå ensam i detta och vara den som ställer krav på dottern när maken inte står bakom Kraven. Detta problem kom ju inte som någon överraskning , hon har varit curlad av båda föräldrar sedan vi träffades och säkert långt innan det. Jag har under vår tid fått honom att sluta göra vissa saker som att skjutsa henne med bil till busshållsplatsen 50 meter bort etc men han saknar förmågan /viljan att ställa krav på sina barn. Problemet, MITT problem , är att jag trott att hon skulle flytta , jag har i flera år sagt min åsikt och maken har väl låtsats hålla med ....men när det väl gäller så gör han inget . Dottern i sig är ju inte problemet , problemet är ju maken och vad han gör / inte gör. Att bara kommentera" men PRATA med honom " är ganska meningslöst , vad tror ni jag har Gjort ??? Svårt att prata med någon som inte vill prata och inte heller lyssna bara ....