Tjoffsann skrev 2014-04-07 10:02:20 följande:
Hej! Som av en slump såg jag det här inlägget och att vi har nästan samma namn
och därför måste jag få dela min historia. Varning för att det blir mycket läsning, det är fortfarande så färskt i minnet...
Förra veckan var jag i v. 13 och i onsdags fick jag mer ont i magen än vad jag hade haft tidigare, "växtvärk" tänkte jag men på kvällen kom det blod på papperet. I torsdags ringde jag till BM och fick komma dit, då hade det slutat blöda och hon kände att livmodern var som den skulle i v. 13. Då var ju allt lugnt men någon timme senare började det göra ont igen och det kom nytt blod.
När jag skulle sova fick jag så ont att jag inte visste vart jag skulle ta vägen så jag ringde sjukvårdsupplysningen, dom sa att jag skulle avvakta så klart, men när jag hade lagt på och gick på toa kom det en svart klump...jag blev jätterädd och vi skyndade oss till sjukstugan (vi bor i Tärnaby där det bara finns en sjukstuga och närmsta sjukhus är 23 mil bort)! Där konstaterade läkaren att det inte blödde så mycket och att magen var mjuk, så vi fick gå hem och ta en värktablett mot det onda...
Nästa dag, i fredags alltså, fick jag komma till BM igen. Hon kunde se att det blödde men det var omöjligt att säga vad som var fel, hon kontaktade gyn i Lycksele (23 mil bort alltså) och vi fick åka dit direkt (med egen bil så det var ingen stress...) när vi hade 3 mil kvar till sjukhuset fick jag fruktansvärt ont igen!
Vi fick göra ett VUL direkt vi kom in och hon såg på en gång att fostret hade dött i v. 6+5 (om jag inte mins fel). Hela resan hade fruktat för nåt sånt men hoppet fanns ju hela tiden...tills nu...
De ville helst att kroppen skulle sköta det själv och de sa att det inte var "långt borta" men inget hände den dagen så vi fick sova över. På natten hade jag extremt ont men jag var glad att vi var på sjukhuset där det finns starka mediciner mot smärta!
I lördags fick jag tabletter och nästan allt kom ut, förutom hinnsäcken som satt kvar (och det gjorde ONT!). Det syntes på ett nytt VUL och då blev det snabbt bestämt att jag skulle skrapas. 20 minuter senare jag sövd och det var tydligen ett väldigt enkelt ingrepp. När jag vaknade efter en halvtimme kändes det som en stor lättnad, ingen smärta längre! Vi fick åka hem snabbt efteråt och allt kändes bra tills vi närmade oss hemmet och när vi kom hem rasade världen!
(Ursäkta språkfel mm. men det är skönt att få skriva av sig och dela med sig)
Jag känner samma sak, en ny graviditet är det som kommer att vända båten. Vi har bestämt att vi ska vänta till jag har haft en mens men rädslan att det inte fungerar på första försöket finns där! Det här var dessutom min första graviditet och det tog ett år att bli gravid (fast jag vet att vi inte var så aktiva vissa månader), tänk om det tar ett år igen?! Det finns så många tankar... som att flera gravidsymtom försvann för veckor sen mm. mm.
Så tråkigt :( Beklagar.. men varför skicka dom dej inte till Lycksele på en gång? De är ju likadant i Storuman, dom ha ju ingen riktigt kunnig personal på sjukstugan..
