• Nöjd man

    På riktigt...

    Klart du får flytta, men inte så att det hindrar de gemensamma umgänget. D v s inte för långt. 

    Sen hur mycket han styr dig är till viss del upp till dig. Du har rätt att säga nej och inte gå med på allt han säger och vill. 

  • Nöjd man

    Att 14-åriga halvsyskonet ska kunna passa sina små syskon kan vara positivt . Gör att de får möjlighet att knyta band som är värdefulla. Att ditt ex sen bara tänker på sitt jobb är ju inte bra så klart. Barnens behov måste vara högt prioriterat anser jag. Men om det bara är jobbet och att han i övrigt är mån om barnen och en bra pappa så bör det gå att få en fungerande relation kring barnen.

  • Nöjd man
    Nosllip skrev 2014-04-04 12:01:15 följande:

    Ja det är klart det är positivt men när han har huvudansvaret över sina småsyskon i stort sätt hela tiden så är det nåt som gått snett, eller? Nej de är absolut inga bebisar men de är fortfarande små barn... 


     


    Jag jobbar heltid, vad det nu har med saken att göra... ?


    Självklart är det pappan som ska ha huvudansvaret och inte 14-åringen. Nä, det känns som att pappan inte vill/kan ta sitt föräldraansvar.
    Har du frågat honom om varför han överhuvudtaget vill att barnen ska komma till honom ?
  • Nöjd man
    Nosllip skrev 2014-04-04 12:24:30 följande:
    Jag har frågat och får luddiga svar..att han vill ha dem men att jobbet är det som ger mat på bordet osv. Nu har han ett jobb med skeva arbetstider, kvällar/nätter/helger och det är väl framförallt då som jag anser att man ska vara med sina barn, vid läggning osv.

    Jag vet hur hans liv ser ut då jag fortfarande har fortfarande har  enormt god kontakt med hans 14-åring. Han kommer förbi och säger hej osv. Han har ju trots allt varit en del av mitt liv och kommer alltid att vara trots att jag och pappan inte är tillsammans. Och han berättar vilket hästjobb han gör i deras hem, att han missar att få vara barn för att ställa upp på sina småsyskon och hemmet, Jag berömmer honom och ger han en stor eloge för allt han gör! 
    Oav hur jag jobbar så går mina barn alltid först och det finns inget som skulle kunna få mig att välja jobbet före mina älskade barn.. 


    Nu måste inte alla vara och tycka likadant. Det är inget som säger att en sida av saken är den rätta....

    Varför kan inte barnen vara med honom andra dagar än de som han jobbar kväll ? Att han inte är med vid läggning är ju synd men om ni levt ihop så skulle han inte vara det och då skulle de inte vara något problem eller.....viktigt att han är en bra pappa när han kan och att han ändå försöker att få till tiden med barnen.
Svar på tråden På riktigt...