Inlägget jag aldrig trodde att jag skulle behöva skriva...

Anonym (usch)

Äldre 4 Apr 08:04
39 svar

Visa endast Anmäl

Inlägget jag aldrig trodde att jag skulle behöva skriva...

Jag har en son på knappt ett år ihop med en man som numera är mitt ex. Relationen mellan oss två går i vågor, ibland kärleksfull (mest från hans sida) och ibland fullkomligt jävla katastrof. Han gjorde slut med mig för snart ett halvår sedan, något som jag mådde otroligt dåligt av - jag ville inte separera. När det fått gått en tid insåg jag att jag mått dåligt i förhållandet, och att separationen var rätt, då ångade han sig och ville ha mig tillbaks. Och vill fortfarande.

Igår urartade en diskussion fullkomligt, och jag grät som ett barn hela kvällen igår. Jag måste verkligen få råd om hur jag ska gå vidare.
En dag i veckan tar exet ut en föräldradag eftersom jag går en kurs, och i vanlig ordning är allt ordnat och klart till den lille i fråga om blöjor och mat, etc. Eftersom exet är för snål för att hämta sonen till sig själv får han vara hos mig, och känna sig som hemma, ta den maten han vill osv. Nu saknades det en burk med barnmat, så jag bad honom handla den och det skulle han göra.
När jag kommer hem på eftermiddagen har sonen bara fått gröt och modersmjölksersättning på hela dagen. Jag är så klart besviken, och hans motivering till varför han inte handlat var dels att han inte orkat och dels att bebisen hade varit grinig.

Jag uttrycker såklart mitt missnöje (eftersom detta inte var första gången han inte ger sin son den maten han ska ha), och han flippar fullkomligt; han vill inte se varken mig eller sonen, jag har förstört relationen mellan han och sonen, han håller på att bli utbränd tack vare mig osv.. Jag börjar gråta och han slänger på luren i örat på mig. Senare ringer han upp och jag gråter fortfarande. Jag föreslår att vi ska ha ett samarbetssamtal och han hotar med att jag kommer förstöra mig själv; man kommer ta ifrån mig sonen, dom kommer tvinga mig att lämna sonen ist för att pappan hämtar (jag har inte ens råd att ha bil!), osv... Det slutade med att jag la på den här gången.

Vad ska jag göra? Det GÅR verkligen inte att kommunicera med pappan, jag har försökt ALLT. Jag tror att han faktiskt är på väg in i väggen, men inte pga mig, utan på arbete och andra saker. Han kan inte mår bra, jag känner inte igen något av detta. Nu är jag verkligen förtvivlad. Jag vågar inte ta hjälp och jag vågar inte försöka ha en dialog med honom på egen hand längre... Stackars min fina fina son som hamnar mitt upp i allt detta
- «
- ‹
- Sida 1 av 3
- 1
- 2
- 3
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Inlägget jag aldrig trodde att jag skulle behöva skriva...
Påven Johanna

Äldre 4 Apr 08:19
#1

Visa endast Anmäl

Men om du tror eller har anledning att misstänka att han inte mår bra så förstår jag inte varför du väljer att ta konflikt och lipa över att sonen inte fått burkmat under en dag? Han fick ju ersättning och gröt?
Anonym (usch) Trådstartaren

Äldre 4 Apr 08:25
#2

Visa endast Anmäl

Påven Johanna skrev 2014-04-04 08:19:11 följande:
Men om du tror eller har anledning att misstänka att han inte mår bra så förstår jag inte varför du väljer att ta konflikt och lipa över att sonen inte fått burkmat under en dag? Han fick ju ersättning och gröt?
Om pappan mår såpass dåligt att han inte klarar av sin föräldraroll så måste han ju berätta det för mig, så han får ha sonen kortare dagar eller någon annan lösning. Om du läste tillräckligt noga så skulle du se att jag skrivit att det här INTE är första gången. Maten brukar ligga kvar i skötväskan när sonen varit hemma hos exet tex. Att ett barn på ett år äter modersmjölksersättning en hel dag för att pappan inte orkar handla, eller ge riktig mat, gör mig faktiskt ganska upprörd.
Anonym (usch) Trådstartaren

Äldre 4 Apr 08:26
#3

Visa endast Anmäl

Påven Johanna skrev 2014-04-04 08:19:11 följande:
Men om du tror eller har anledning att misstänka att han inte mår bra så förstår jag inte varför du väljer att ta konflikt och lipa över att sonen inte fått burkmat under en dag? Han fick ju ersättning och gröt?
Och kanske ska tillägga att barnet i vanliga fall ALDRIG äter modersmjölksersättning längre.
Påven Johanna

Äldre 4 Apr 08:36
#4

Visa endast Anmäl

Anonym (usch) skrev 2014-04-04 08:25:15 följande:
Om pappan mår såpass dåligt att han inte klarar av sin föräldraroll så måste han ju berätta det för mig, så han får ha sonen kortare dagar eller någon annan lösning. Om du läste tillräckligt noga så skulle du se att jag skrivit att det här INTE är första gången. Maten brukar ligga kvar i skötväskan när sonen varit hemma hos exet tex. Att ett barn på ett år äter modersmjölksersättning en hel dag för att pappan inte orkar handla, eller ge riktig mat, gör mig faktiskt ganska upprörd.
Jag kan läsa, och jag har läst ditt inlägg. Det var ingen lång eller komplicerad text, vet du.

Ja, det är förstås bra att kommunicera sådant. Men kanske är det inte så lätt att tala med dig? Du blev lämnad, du mådde dåligt, du är besviken över hur han gör och saker han inte gör. Kanske blandar du också ihop känslorna och får därmed dålig ordning på vad som är vad.

Ur min synvinkel så är det mer värdefullt att sonen och pappan umgås än att sonen får en burk mat istället för gröt och ersättning. Att du gråter "som ett barn" en hel kväll över en sådan sak tyder väl på att du inte själv mår särskilt bra.

Jag tycker att du ska lägga fram förslaget om samarbetssamtal på nytt. Men gör det vid ett tillfälle när du inte är upprörd, det är förstås en stor tillgång om ni får lämpliga verktyg för ert samarbete. Men att sonen inte fått mat ur en burk är i sammanhanget och i nuläget ingen stor sak.
UCharlotte

Äldre 4 Apr 08:40
#5

Visa endast Anmäl

TS: Jag tycker ditt ex låter som en patetisk latmask. No shit Sherlook att ungar är jobbiga ibland, man ger dem mat ändå. Sen kanske du överreagerade men så vet vi ju inte heller hur ert förhållande: du och exet, haft det och varför ni reagerar så starkt på varandras tillsägelser.
Anonym (usch) Trådstartaren

Äldre 4 Apr 08:47
#6

Visa endast Anmäl

Påven Johanna skrev 2014-04-04 08:36:11 följande:
Jag kan läsa, och jag har läst ditt inlägg. Det var ingen lång eller komplicerad text, vet du.

Ja, det är förstås bra att kommunicera sådant. Men kanske är det inte så lätt att tala med dig? Du blev lämnad, du mådde dåligt, du är besviken över hur han gör och saker han inte gör. Kanske blandar du också ihop känslorna och får därmed dålig ordning på vad som är vad.

Ur min synvinkel så är det mer värdefullt att sonen och pappan umgås än att sonen får en burk mat istället för gröt och ersättning. Att du gråter "som ett barn" en hel kväll över en sådan sak tyder väl på att du inte själv mår särskilt bra.

Jag tycker att du ska lägga fram förslaget om samarbetssamtal på nytt. Men gör det vid ett tillfälle när du inte är upprörd, det är förstås en stor tillgång om ni får lämpliga verktyg för ert samarbete. Men att sonen inte fått mat ur en burk är i sammanhanget och i nuläget ingen stor sak.
Du börjar irritera mig, vet du. Ja, jag har varit ledsen, mått dåligt, varit bitter. Han lämnade mig att bli i princip helt ensamstående, jag sov inte på nätterna och jag kräktes. Jag tog hand om min son ändå¨, gav honom mat, vård och omsorg. SÅ gör en förälder.

Men det var DÅ. Sex månader sedan. Jag har helt förlikat mig med att det är över, och det är tom på mitt initiativ nu. Inte ens när jag mådde som sämst var jag ett problem för mitt ex, jag har helt rent mjöl i påsen. Jag blir aldrig arg och brusar aldrig upp. Det här är en man som jag en gång i tiden älskat, som jag ville gifta mig med, som jag legat och smytittat på när han sovit, varit upp över öronen förälskad i... När han skriker att han aldrig mer vill se mig eller sonen så kommer tårarna vare sig jag vill eller inte, och det är inget jag skäms över. Jag skulle bli ledsen om det så var en arbetskompis som sa det. Och vem har sagt att sonen inte ska få ha umgänge? Till skillnad från säkert många andra så kämpar jag för att pappan ska ta del i sin sons liv mer än vad han idag gör.

Och nej, jag grät inte för att sonen inte fick sin mat, vilket också ganska tydligt framgår i min inte så långa och inte så komplicerade text. Jag tog upp att jag var missnöjd med det, lugnt och fint, och HAN tände till på en sekund. Dom här bråken har vi med jämna mellanrum (läs ofta), och jag mår INTE bra av det. Ta dina förhastade slutsatser och dra. Du är inte till hjälp.
Anonym (usch) Trådstartaren

Äldre 4 Apr 08:54
#7

Visa endast Anmäl

UCharlotte skrev 2014-04-04 08:40:58 följande:
TS: Jag tycker ditt ex låter som en patetisk latmask. No shit Sherlook att ungar är jobbiga ibland, man ger dem mat ändå. Sen kanske du överreagerade men så vet vi ju inte heller hur ert förhållande: du och exet, haft det och varför ni reagerar så starkt på varandras tillsägelser.
Han ÄR lat. En ettåring kan vara jobbig, minst sagt. Om han känner att han inte har nerver att hantera sin son just nu så måste han berätta det för mig, det är bättre att ta annan hjälp då. Men just nu klarar vi verkligen inte av att kommunicera med varandra, och han blev vansinnig när jag föreslog att ta hjälp utifrån. Det finns ju fler orosmoment i det här än att min son inte fick sin mat som han skulle... Han kan bli arg lätt och han slår i väggar, sparkar i möbler, han har förr skrikit att han inte kommer att ge sig förrän jag är helt ute ur hans liv, vad han nu menar med det... Det här är nog saker han säger utan substans i, för han mår inte bra. Jag vet bara inte vad jag ska göra mer...
SupersurasunkSara

Äldre 4 Apr 08:57
#8

Visa endast Anmäl

Gröt fungerar utmärkt som mat så vad är problemet? HANS tid med barnet ger han den man HAN anser vara bra och så länge han inte ger barnet något farligt, utan barnet är mätt så lägg dig inte i.
sextiotalist

Äldre 4 Apr 08:59
#9

Visa endast Anmäl

Du kommer aldrig förlora sonen för att du vill ha ett samarbetssamtal, om det skulle komma till tvist och det framkommer att du har gjort allt för att få ett fungerande samarbete och han mostätter sig detta, så är det han som troligen förlorar på detta.

Ring familjerätten och försök få till ett samtal, helst med honom, men går det inte, så gå själv
Påven Johanna

Äldre 4 Apr 09:00
#10

Visa endast Anmäl

Anonym (usch) skrev 2014-04-04 08:54:18 följande:
Han ÄR lat. En ettåring kan vara jobbig, minst sagt. Om han känner att han inte har nerver att hantera sin son just nu så måste han berätta det för mig, det är bättre att ta annan hjälp då. Men just nu klarar vi verkligen inte av att kommunicera med varandra, och han blev vansinnig när jag föreslog att ta hjälp utifrån. Det finns ju fler orosmoment i det här än att min son inte fick sin mat som han skulle... Han kan bli arg lätt och han slår i väggar, sparkar i möbler, han har förr skrikit att han inte kommer att ge sig förrän jag är helt ute ur hans liv, vad han nu menar med det... Det här är nog saker han säger utan substans i, för han mår inte bra. Jag vet bara inte vad jag ska göra mer…
Du tyckte inte att det var relevant att berätta om hans dåliga självbehärskning och aggressiva beteende i trådstarten? Där tyckte du att det istället var ersättning och gröt till en knappt ettåring som var upprörande.

«
‹
Sida 1 av 3
1
2
3
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Inlägget jag aldrig trodde att jag skulle behöva skriva...

Inlägget jag aldrig trodde att jag skulle behöva skriva...

INNEHÅLL