Att bli familjehem för en nyfödd

Vi gjorde samma resa för 19 år sedan. Har aldrig ångrat detta men man får självklart förbereda sig på dödsfall sorg om barnet åker tillbaka. Vår gjorde inte detta och har nu tagit sig igenom en jobbig tonårstid där biologföräldrarnas bekymmer spelade in massor. Men vi fanns där och hämtade , gick på möten mmmm. Med detta vill jag bara säga att med kärlek kommer man långt men generna spelar alltid in. Ta chansen och även om barnnet inte får regelbundna besök underhåll biologföräldrarna levande för barnet från tidig ålder , de är alltid bioföräldrar. Sen njut!!!!

Hej ! Hoppas allt gått bra!
Jag hade lite Ångest över att hon skulle tillbaka trots att soc sagt att det var en uppväxtplacering. Kallad mig alltid för förnamn när jag pratade med barnet . Främst första året sen vågade jag lite med mamma. 
Hon har alltid bott hos oss, vi har kämpat för att hon skulle få kontakt med sin biosläkt , åkt över hela Sverige för att få igång en sammanhållning. Trots detta så han hon mycket ansträngd relations till sin biosläkt som hon tycker inte bryr sig och ser henne som den hon är utan vill göra om henne.
Till er som tror att detta är att "roffa" åt sig andras barn så vet jag inte vad jag skall säga . 

Till NEJ snälla lägg av .

Vi blir familjehem med insikten att vi skulle älska barnen som kom till oss som våra egna , ta dem till vårt hjärta men kunna släppa dem dagen efter. Det är så man går in i ett familjehemskap. Jag har aldrig tänkt tanken att TA ngn annans barn däremot finns som en trygg vuxen och famlj för ett barn som behöver detta. 
Och de barn finns men det verkar du inte vilja medge.