Att bli familjehem för en nyfödd

Blir också helt chockad över "Nej" s inlägg. Och även otroligt ledsen! Kan aldrig föreställa mig att du jobbar med detta, snarare får jag känslan av att du själv har barn som blivit placerade. Därav den aviga inställningen.

Och NEJ det är INTE alltid det bästa för barnet att få bo med sina biologiska föräldrar! Det har tom vår placerings föräldrar insett, de vet att de inte har förmågan att ta hand om sitt barn, varken fysiskt eller psykiskt. Trots att de innerst inne älskar honom. Vårt" barn som våra biobarn ser som sitt syskon - de har aldrig varit med om något annat då plac kom först till oss, innan våra biobarn. Han bodde alldeles för länge med sina föräldrar ( som han älskar och skulle göra allt för) det har testats alla möjliga olika insatser såsom hemhjälp osv. Men tycker du att det är rimligt att ett barn växer upp i en familj där det kommer ny personal flera gånger om dygnet, för att föräldrarna inte ser barnets behov och därför behöver stöd i hemmet. När de inte ens klarar av att ens ta hand om sig själva? "Vår" pojke började vara med oss på helger/som avlastning från 2,5 år och flyttade på heltid till oss vid 5 års ålder och fyller nu 15. Han har regelbunden kontakt med föräldrarna ( men allt för ofta blir han besviken då han planerat för att vara med dem, när de helt plötsligt kommer på andra tankar, kanske något som är mer spännande/roligt etc) då är det VI, familjehemsföräldrar som får stå där & plocka upp spillrorna från hans sårade själ! Aldrig att han någonsin skulle säga ett ont ord om dem, trots att jag vet hur arg & besviken han är på dem! Ibland kryper det ut en spontan kommentar som han snabbt ångrar att han sagt högt. De köper aldrig presenter när han fyller år eller uppmärksammar han på något annat vis, däremot har de väldigt mycket åsikter om vad VI borde köpa. De har pengar, men de väljer att lägga de pengarna på sig själva istället för på honom. När han är där är det istället DE som pratar illa om oss, vilket han sen kommer hem och är ledsen över. Han är helt slut efter att ha varit med dem en helg. Nu börjar han bli så stor att han själv börjat välja bort dem, då han inser att de inte har bättre förmåga än de har. Att de inte kan se HANS behov, före deras. Han kommer alltid att älska dem, men jag är stolt över honom att han själv kommit så långt i sin utveckling att han förstår att det inte är HAN som gjort/gör något fel. Och även att han inte kan förändra dem - de kommer alltid vara så här. Och han vet oxå att oavsett vad kommer vi finnas för honom här. Även när vårat "uppdrag" är slut, när han blivit myndig och flyttar till eget. Vi är hans familj - nu och för resten av livet! Så tråkigt att du inte har större insikt! Att de allra allra flesta inte gör detta för pengar. För det finns inga pengar i världen som kan ersätta det jobb och engagemang vi som familjehem lägger ner. När vårt uppdrag upphör kommer vi inte få ersättning för honom, men det kommer inte spela någon roll. Han kommer vara välkommen hem när som iallafall, och jag hoppas att HAN själv vill det. Vi kommer stötta honom ekonomiskt precis som vi kommer göra för våra biologiska barn, den dagen de flyttar hemifrån. Han är inskriven i vårt testamente som VÅRT barn - & det kan jag säga att det är definitivt inget vi behöver göra. Det gör vi för att han är uppvuxen i vår familj som VÅRT barn!

Förlåt TS för att jag kapade din tråd lite, blev bara så otroligt upprörd!

Hur har det gått? Har ni bestämt er?

Tänk så här; oavsett om barnet blir en uppväxtplacering eller inte så har ni gett barnet en bra start i livet! All närhet och omtanke ni ger, oavsett hur länge det består kommer vara av betydelse för barnet!

Önskar er all lycka!

Och en till sak, även utan pengar skulle jag ta emot honom i min familj, men pengarna gör det för det första möjligt att ge honom "lite extra & mer" än de flesta andra barn. Dessutom känner jag att "lönedelen" är för allt jobb jag tvingas till för att ha kontakt med bioföräldrar, som är mer intresserad av att vara min vän än att höra vad pojken gjort/kommer att göra.

Jag tycker att du (nej) verkar ha en dålig förmåga att sätta dig in i att det faktiskt finns människor med stora brister i sin förmåga att ta hand om barn, egna eller inte.

Vårt barn har tex som 4:åring blivit lämnad själv ute vid en väldigt lastbilstrafikerad Europaväg, för att föräldrarna glömt en sak och sprang därifrån. De har även vid flera tillfällen gjort sådana grava idiotiska bedömningar att det varit en livsfara för pojken. Och det handlar ju inte om de älskar honom eller inte, det handlar ju om att de inte har förmågan att se faran eller hur de ska reagera. Däremot kan väldigt "små" saker istället bli till stora händelser, som tex att han har hosta - då kan de bli väldigt rädd & upprörd & tillslut har det hela växt till att pojken antagligen har cancer - vilket de även sagt till pojken som i sin tur självklart blir livrädd och får panik varje gång han får hosta.. Det är psykisk misshandel! Och istället för det, får både de som föräldrar en lugnare tillvaro och pojken får en tryggare uppväxt när han istället bor hos oss. Och när de sen har umgänge kan de ( förhoppningsvis) ha en stund när de alla orkar med varandra för några timmar/en helg.

Märker dock att de allra flesta som inte är insatta i första hand tänker på pengarna - inte på behovet som barnet har. Det tycker jag säger mycket om vilken förmåga den människan har.. Bara en liten reflektion..

Nej!

Jag kan hålla med dig om att soc alla gånger inte tar sitt ansvar, däremot har ju inte det något med familjehemmen att göra.

Efter 2 år i familjehem och man ser att barnet ska ha sin stadigvarande uppväxt där ska barnet bli vårdnadsöverförflyttat, vilket vi inte blev informerade om att så skulle ske förrän efter 5 år hade gått. Då sa soc att detta skulle ske så snabbt som möjligt men ingenting har hänt sedan dess. För min del kvittar det om vi står som vårdnadshavare eller inte. VI kan adoptera honom - vilket däremot inte SOC förordar. Som jag förstått det är det därför att vi då inte behöver ha något med barnets bioföräldrar att göra alls & skulle kunna klippa alla band till dem om vi ville. Vilket vi inte har någon avsikt, även om jag inte har något mer gemensamt med dem än deras bioson. Dessutom har du fått detta om bakfoten, de flesta familjehem kan inte leva på att vara familjehem. Jag känner ytterst få familjehem som gjort detta till sitt "levebröd". Detta är INTE mitt jobb. Jag arbetar 100 % med eget företag samt 25% extra med volontärer arbete. Min man arbetar 100 %. Och jo, jag skulle gärna tagit emot denna pojke i mitt hem utan pengar. Men helst hade jag isf sluppit all kontakt med bios.. Jag hade säkert haft kontakt med dem ändå, annars hade jag haft dåligt samvete, men jag gör ju detta på min egen bekostnad & även mina biobarn blir ju faktiskt lidande. Tråkigt att du har så dålig erfarenhet. Själv har jag bara dålig erfarenhet med ( som någon skrev) "dålig självinsikt hos bioföräldrar".. Men så är vi oxå en närståendeplacering.. Kanske gör skillnad. För, efter denna erfarenhet, vet jag faktiskt inte om jag skulle orka göra detta en gång till för någon annan! Jag skulle önska att jag hade ork till det, men det får tiden utvisa. Det är betydligt mer jobb bakom än vad många tror. Och de flesta skulle knappast göra detta "jobb" för den "lön" man får..

Vi "tjänar" väldigt lite pengar.. Eller så är det du som har väldigt låg inkomst så du tycker 6000 kr i månaden FÖRE skatt är "grymma pengar"... ?!

Dessa pengar kan jag tjäna genom att jobba 2 dagar extra på mitt ordinarie jobb.. Men får istället dessa genom att finnas där dygnet runt för vår pojke.. Med allt vad det innebär!

Vårt barn har velat ta vårt efternamn ( vilket även föräldrarna godkänt & tycker är OK, mamman har tom uppmuntrat till det just för att pojken säger att han känner sig mer som en i familjen, ffa när vi åker på solsemester etc och alla utom han har samma efternamn i hotellbokningen..) men SOC skulle ordna med detta, det är 4 år sedan.. Och ännu har inte namnbytet skett.. Trots påtryckningar etc.. Soc säger bara "oj, det är mitt fel.. Jag ska ordna med detta!" Nu säger vår pojke att han väntar tills han blivit vuxen & byter då om det inte sker nu..