Så himla rädd!!:(

Hejsan! Fick för några dagar sedan veta att jag väntar mitt andra barn,och är nu i vecka 9,men redan nu är jag så sjukt jävla livrädd för förlossningen och vad som komma skall!!För 2,5 år sedan födde jag en underbar liten son,men de har varit mycket komplikationer efter vägen också.Jag blev inlagd och igångsatt då dom beräknade att bebis skulle vara väldigt stor då jag hade graviditetsdiabetes,så dom ville sätta igång mig så jag kunde föda vaginalt innan han blev för stor,!Blev Igångsatt på måndagmorgon 07.00,på tisdagen började värkarna komma,sakta men säkert,på onsdagen var det i full gång med värkarbete var 10:onde minut,det blev torsdag och värkarna fortsatte,fredag morgon kl 07.00 tog dom vattnet,och dom kopplade på droppet på max,så värkarna va så intensiva hela tiden,och jag sov och snarkade mellan varge värk,så jävla sopslut va jag!!:(Hade dessa hemska värkar fram till kl 11 ungefär,sedan började mina krystvärkar,allt blev bara värre å värre......Kärringjääveln inne i rummet som skulle förlösa min son,frågade om jag hade ont?MEN WHAT?va faan tror du??Kanske inte det bästa att säga till en människa som har legat flera dagar i värkar och är så trött....till slut skrek jag att jag ville ha Epiudral,narkosläkaren kom och la den på mig,värkarna avtog och jag fick sova en stund,tack å lov:)SEn kom krysvärkarna igång,dom klippte upp mig, och sonen va ute kl17.00.tack gode gud!!Dagen efter....kunde faaan inte ens kliva ur sängen,.den huvudvärken,den önskar jag inte ens min värsta fiende,dom sa att nålen hade gått för långt in i ryggmärgen och tagit hål på hinnan,så det läckte hjärn/ryggmärgsvätska där,men de va väldigt vanligt och gick oftast över av sig själft eller så kunde man göra ett till stick i ryggraden för att sedan fylla på i det gamla hålet,men det var inte sökert att det skulle gå över för de!Låg på sjukhuset i 12 dagar med denna huvudvärk,en son som jag inte ens kunne hålla i min famn,så fprt jag ens försökte he upp huvudet bara vrååålade jag rätt ut,spydde ner hela golvet och bara tjöt:(Åkte hem i hopp om att det skulle ge med sig,denna bilfärd hem va inte att leka med:(Tur jag hade sambon hemma som kunde hjälpa mig för det mesta....dagarna bestod av frukost på säng,Sonen blev flyttad till mina bröst för att få äta,lunch,sova sova sova å sova lite till,sonen kommer och vill äta,jag får middag på säng...altså,jag ligger ner och äter för det går inte att he upp huvudet!Veckorna gick,,,,efter 5 veckor hade jag gått ner 19 kg,och hade liggsår på höftknölarna och längs med ryggraden!!Jag fick kissa&bajsa i en blöjja som min sambo sedan fick ta reda på,och sedan sköta om mig och tvätta mig...hur jävla förnedrande är inte det`!Mådde så sjukt jävla psykist dåligt att jag inte ens kunde he upp mitt eget huvud för att kunna titta på min son ordentligt,eller ens få hålla honnom!!Så himla ledsen och frustrerad!Sjukhuset va ingen mening,då dom bara sa att det går över av sig själft vi kan inte göra något...det läker själv!!Efter 8 jävla veckor,då kliver jag upp som ingenting har hänt!!8 veckor sängliggandes för en jävla Epiudral-spruta!!ALDRIG MER!!!Så jag är så sjukt himla rädd nu inför kommande förlossning....kommer jag klara att föda utan Epiudral?Andra som varit med om denna Spinalhuvudvärk under så lång tid?
Blev långt de här...men kände att jag bara ville dela med mig lite av vad jag gått igenom,och kanske hoppas på att föer fått genomlidigt detta och tagit sig igenom en till förlossning utan Epiudral?!
Med vänlig hälsning Missisotor