Anonym (Sms)

Äldre 9 Apr 17:38

33 svar

hur ofta är ok?

Jag börjar få känslan mer och mer att kommunikationen mellan min sambo och hans ex är mer än vad han säger...
Dom gick isär för mer än ett år sedan, dom har två barn. Innan kommunicerade dom konstant och intimt, jag satte ner foten och det har svalnat något.
Ändå ser jag på honom att hon smsar 6 av veckans 7 dagar oavsett om hon har deras barn eller ej. Hon kunde inte hålla sig en helg där han dessutom bad henne att inte höra av sig.... Det första smset handlar alltid om barnen men slutar oftast med något annat. Jag har försökt titta åt andra hållet. Kan ju lägga till att hon precis fått barn med sin sambo.
Jag håller på att falla sönder och jag känner mig så förvirrad i om det är jag som överreagerar eller om det faktiskt är så att hon hör av sig för mkt.

Anonym (Sms) Trådstartaren

Äldre 9 Apr 18:09

#4

Anonym (..) skrev 2014-04-09 17:54:37 följande:

Min sambo och hans ex har nästan daglig kontakt, mestadels via sms men även samtal.
Nu beror ju det på att ena bonusen är ganska problematisk och de är tvungna att hålla sig ajour med vad som händer.

Nu var det ganska så snart 10 år sedan de gick isär så situationen är något annorlunda än vid din situation.
Vad menar du att de smsar intimt? Har du sett vad de smsar om?

Hon lämnade honom för hon träffade en ny, dom skildes, han träffade mig, hela första halvåret gick till att pendla mellan... "Din skitstövel du är inte värdig att vara mina barns pappa, du är kass, jag ska ta barnen, din nyas barn skadar våra barn, jag ska anmäla henne, dom får inget värdigt liv, dom förtjärnar det bästa, handikapp skadar mina din nya förstör våra barn" osv.... Till att någon dag senare övergå till, jag är ledsen för hur det blev. Jag älskar dig, har alltid gjort, du vet att jag ALLTID finns här för dig, jag vill bara barnens bästa, de skickar videos till varandra med låtar som påminner dem om varandra. De dra sex skämt, pratar lite difust om vad som är sexigt, skickar bilder på sig själva till varandra.....

Nu har hon ialla fall fattat att hon måste börja med en fråga om barnen så det gör hon, men respekt för att låta hans liv vara har hon ju tydligen inte...

Anonym (Sms) Trådstartaren

Äldre 9 Apr 18:11

#5

Anonym (Va tråkigt) skrev 2014-04-09 17:58:16 följande:

Men va tråkigt:(

Det framkommer inte vad jag kunde se, hur länge du och denna mannen varit tillsammans? Sedan undrar jag ju också hur gammal du är samt mannen och även barnen? Dessa frågor eftersom det kan avgöra en hel del i vidare svar. Är ni i 40års ålder eller är ni i yngre 20års ålder, eller ja, du förstår.

Återkom med det så ska jag hjälpa dig

Han är 38 och jag är 31 så tonåringar är vi inte direkt.

Anonym (Sms) Trådstartaren

Äldre 9 Apr 18:17

#7

Anonym (Sms) skrev 2014-04-09 18:11:32 följande:

Han är 38 och jag är 31 så tonåringar är vi inte direkt.

Vi har varit tillsammans i ungefär 10 mån sambos nästan hela den tiden iom att hon kickade ut honom från deras gamla lägenhet och hon vägrade ha honom där, trots att barnen skulle ha växelvistboende på en gång...så till följd av det så var det till en början till han hittar eget, till att don stannade, eftersom det funkade så himla bra.

Anonym (Sms) Trådstartaren

Äldre 9 Apr 18:24

#9

Ja, så var det i början, som jag skrev i tråden så satte jag ner foten och den kontakten svalnade, nu är det fortfarande daglig sms kontakt, jag har ingen direkt koll på hur dom smsen ser ut i dags läget. Jag har konfronterat honom och han säger att det är inget mer än samtal om barnen... Ok säger jag då, men hur ofta behöver man uppdatera varandra om barnen när det inte ens går en hel vecka mellan att hon får träffa dom, för hon har dessutom en extra dag under hans pappa vecka som hon har barnen över en natt. Så jag undrar HUR MYCKET BEHÖVER HON VETA det är ju inget som hon inte får reda på vid överlämningarna.

Anonym (Sms) Trådstartaren

Äldre 9 Apr 18:29

#10

Anonym (Va tråkigt) skrev 2014-04-09 18:20:29 följande:

Okej, men då känns det ju som att du antingen får acceptera eller så får du gå vidare?? (Jag är singel 33år och varken barn eller jobbigt ex, he he)

Hur det än är, så äger ni inte varandra och inte heller rätten att bestämma. Han kommer alltid ha någon form av förhållande till sitt ex, då de har barn ihop, det kommer du aldrig ifrån. Om han inte visar dig respekten, utan istället fjantar runt sådär, så borde du själv kanske visa dig själv den respekten gentemot dig själv och lämna honom.... (jag är fortfarande singel....)

Ja så resonerade jag oxå i början. Jag har själv barn. Så jag förstår att kontakten med sitt ex för barnen skull är nödvändig.

Min fråga är inte det min fråga är,

Ska jag tolerera 30 sms i veckan eller två, vad är normalt? Är jag känslorubbad som sporadist skickar någon bild på våra barn till mitt ex eller en fråga någon gång i månaden, eller kommunicerar allt vi behöver veta på plats när vi lämnar över barnen?

Anonym (Sms) Trådstartaren

Äldre 9 Apr 19:31

#14

Från det att jag startade tråden tills nu har 4st sms skickats och så har hon ringt.

Från imorse är det 12st som har skickats. Igår var det 5st, i förrigår 2st, detas överlämningar tar ca 15-20 min och daglig kontakt.

Kanske är det jag som är svartsjuk på deras goda kontakt? Kanske är det jag som är en känslomässigt störd mamma som inte bryr

Mig om mina barn när jag inte har daglig kontakt med mitt ex om mina barn, att jag inte ringer dom ett par ggr i veckan när dom är med honom, att jag inte frågar ut dom varje gång dom kommer hem om dom farit illa, om pappas nya kompis barn gör dom illa, trots att min sambo aldrig har förlorat en dag från deras barns liv. Kanske är det min osäkerhet. Min avundsjuka för att hon kan älska sina barn men inte jag som hon gör. Kanske har hon rätt. Att jag inte är bra.

Anonym (Sms) Trådstartaren

Äldre 9 Apr 19:45

#16

Påven Johanna skrev 2014-04-09 19:36:46 följande:

Men det är ju inte mängden sms eller antalet telefonsamtal eller hur mycket kontakt man har som spelar roll. I alla fall inte som jag ser det. Jag är själv mycket god vän med mina barns pappa och vi pratar ofta med varandra, ibland mycket ofta. Som jag ser det är det innehållet i kontakten som utgör problemet i ert fall. Jag och mitt ex skulle aldrig drömma om att sexskämta med varandra eller ha någon sorts gränsöverskridande kontakt på något annat sätt.

Så förutom sex, relationer och ekonomi... Vad finns det att prata om med sitt ex?

Å jo barnen förståss, då undrar jag vad finns det att prata om? Hur mkt finns det att prata om som är så viktigt att man måste hålla en så kontinuerlig kontakt?

Anonym (Sms) Trådstartaren

Äldre 9 Apr 20:02

#18

Ja där är vi nog inte riktigt överrens.

Som jag sa har hon betett sig som en s**m*** mot mig trots att min kontakt eller försök till kontakt ALLTID varit vänliga.

Men hon hotade med att anmäla mig till polis och socialtjänsten för saker hon helt måste inbillat sig. Så du förstår att JAG som person inte litar på henne, hade du då pratat om din nya relation med ditt ex trors att din nya inte velat det. Hade du kunnat förmå ditt ex till en basal kontakt för att din nya och ditt ex ska kunna ha en bra relation.

Sedan vet jag ju inte om du som min sambos ex försöker kontrollera allt barnen gör hos ditt ex och kör över honom så fort han inte håller med? Du är nog inte så, så där är nog oxå en skillnad.

Anonym (Sms) Trådstartaren

Äldre 9 Apr 21:33

#21

Påven Johanna skrev 2014-04-09 20:56:51 följande:

Men ditt problem är ju inte din sambos ex, ditt problem är din sambo och hur han uppför sig. Det spelar väl ingen roll om du litar eller inte litar på henne - det är ju inte henne du har en kärleksrelation med -, däremot verkar det ur mitt perspektiv helt befängt att du håller ihop med honom om han verkligen beter sig som du beskriver här.

Kanske har du rätt i det. Kanske inte... Jag vet bara inte hur jag ska urskilja sakerna just nu. Kanske är det något jag behöver fundera över. Känna efter var problemet egentligen härstammar från. I de fallet så ligger ju problemet hos mig att jag inte vet ännu.

Anonym (Sms) Trådstartaren

Äldre 9 Apr 21:37

#23

MuppinCowboy skrev 2014-04-09 21:09:33 följande:

Men varför i all världen har du tolererat det?

Jag hade kickat ut min partners fett osexiga arsle till tonerna till deras favoritlåtar.

Dumhet diskriminerar inte

Kanske för att jag ville tro att han förändrats.

I vilket fall har jag ju uppenbarligen inte kännt efter tillräckligt. Inte funderat över vad som är vad. Kanske där man bör börja?

Anonym (Sms) Trådstartaren

Äldre 9 Apr 21:55

#25

Anonym (tror inte jag) skrev 2014-04-09 21:36:26 följande:

tror du din partner hade accepterat det om det varit du som gjort dom här sakerna?

Ja det tror jag, eller accepterat å accepterat. Men han hade lärt sig leva med det. Han var så söndermalen när jag träffade honom. Hon hade verkligen sågat ner honom till fotknölarna att han kunde inte ens säga nej till henne alls, men han har växt han har sagt nej och satt ner foten mer än tidigare. Kanske är frågan jag bör ställa mig om det är tillräckligt för att jag ska finna ro i det. För övrigt är han fantastisk med både sina och mina barn. Jo frågan ligger nog mer hos mig än hos någon av dom. Det är nog dags att ta tag i det.

Anonym (Sms) Trådstartaren

Äldre 9 Apr 22:00

#26

MuppinCowboy skrev 2014-04-09 21:45:10 följande:

För oss som står på utsidan är det ju så lätt att se att det är över gränsen men för dig som lever i ett förhållande där det verkar som att han beter sig som om det inte skulle vara över gränsen förstår jag att det till en början blir förvirrande, men även då så har du ju känt att det inte känns rätt.

Vad du ska göra är att strunta i vad vi tycker, vad din man tycker utan känn efter vad du tycker.

Jag tror inte jag hade stannat i förhållandet oavsett om min partner hade bett om ursäkt och inte alls menat något illa för det ska inte behövas att jag påpekar att min partner går över gränsen utan det ska personen själv känna och tycka och helt enkelt inte göra, det säger sig själv att deras beteende är långt över vad som normalt accepteras i ett förhållande.

Att säga att dom båda varit respektlösa är ju att gå till underdrift, att hon gör det är en sak men han ska ju föreställa älska dig och där finner jag ingen ursäkt eller förklaring helt enkelt, noll respektlöshet och utan tanke på dina känslor.

Dumhet diskriminerar inte

Ja, det är nog så... Att jag får känna efter... Men om jag nu vill vara med honom, hur reparerar man ett förtroende som brustit?

Ja det är väl en annan tråd och ett annat problem. Nu måste jag nog lirka reda på vart jag står och vad jag vill.

Anonym (Sms) Trådstartaren

Äldre 10 Apr 19:11

#31

Fånga dagen skrev 2014-04-10 12:57:18 följande:

Aj då! Det har jag missat.

Skadar kanske ändå inte att ta det i repris? Ville bara försöka förmå ts att lätta lite på skygglapparna, så att hennes fokusering inte blir så ensidig.

Jag har tagit till mig alla kommentarer från samtliga. Och har börjat processen av att fundera på hur JAG vill ha det. Något som inte är det lättaste.

Vår situation tillhör inte det vanliga därför tänker jag mig för innan jag "kastar" iväg...

Jag har pratat med honom och berättat om andra saker... Som jag kännt med som inte varit lika tydliga som dom börjar bli nu när jag har fått olika infalls vinklar från er...

Nu tror jag att jag vet vad jag behöver göra...

Men också fundera på vad vill jag med allt det här.

Varför jag har fokuserat på hans ex är för att jag nog delvis inte velat se min sambos del i det hela... Och för att hon med sitt konstanta kommunicerande kunde inte låt mig "glömma" men det har tagit mycket med tankar. Energi, men processen är igång.

hur ofta är ok?

INNEHÅLL