Börja studera till fritidspedagog istället?
Hej!
Jag är en kille som står inför ett dilemma. Jag studerar för närvarande till socionom, och är inne på min andra termin. Men jag grubblar hela tiden över huruvida mitt studieval är rätt och jag känner mig ungefär lika lost över min framtid som jag gjorde innan jag sökte in till utbildningen, vilket skrämmer mig. Tänk om jag känner likadant efter utbildningens slut? Det känns i princip som att jag studerar för studerandets skull, och jag har inte alls någon klar vision över vad jag ska göra efter utbildningen. Att hjälpa människor i utsatta situationer är någonting som tilltalar mig, annars skulle jag ju inte sökt in till utbildningen. Dock börjar jag tvivla på om jag är rätt person för det hela.
När jag stod inför valet av utbildning så var även olika inriktningar inom skolan någonting jag tittade på och starkt övervägde. Att bidra till barns utveckling, stärka deras självkänsla och allmänt vara en bra förebild för dem är någonting som verkligen tilltalar mig. Som jag känner i nuläget kommer jag antagligen att söka in till fritidspedagogutbildningen till hösten, och därmed hoppa av min nuvarande utbildning. Det jag känner är mitt problem, är att jag har minimal arbetslivserfarenhet och ingen alls inom dessa två områden. Jag skulle helst av allt vilja ha möjligheten att vikariera för att se om min magkänsla stämmer, nämligen att jag skulle trivas utmärkt som pedagog till barnen. Men problemet är att jag är beroende av att studera för att bo i mitt studentrum, och det känns svårt att klämma in vikariat samtidigt som man studerar på heltid. Att flytta hem igen när jag äntligen flytt boet, det är inte aktuellt.
Sen kan jag inte låta bli att idiotiskt nog påverkas av de fördomar som verkar råda mot män som arbetar med yngre barn. När jag läser om det som hände nyligen i närheten av Kalmar, och ser människor droppa kommentarer om att män bör förbjudas helt att arbeta med barn, så känner jag mig illa till mods. Jag känner ju mig själv bäst, men vi människor har nog svårt att undvika att påverkas av vad vi tror andra har för bild av oss, och jag kanske är extra känslig på den punkten. Hur som helst är det tragiskt att män skall behöva utstå misstänksamhet på grund av att en extrem minoritet avarter begår avskyvärda brott.
Fan vad långt det här blev. Hoppas några tar sig tid och läser, och kanske finns det någon som känner igen sig i min situation. Ni som arbetar på fritids/studerar till fritidspedagoger, berätta gärna så mycket som möjligt om yrket/utbildningen. Jag är medveten om att ingen annan kan göra valet åt mig, men jag är tacksam för alla tips och råd!
/P
