Var tveksam till abort, nu har jag inga känslor

Det finns nån slags föreställning som florerar att man MÅSTE må själsligt dåligt om man gör abort om man är en bra människa och riktig kvinna. Desss förväntningar tror jag gör att en del arbetar upp sig till nån slags hysteri innan och omkring aborten för att man På nåt vid förväntas må dåligt. (Säger inte att det är så för dig)Givetvis så KAN man må dåligt och sörja det som aldrig blev och kanske ångra sig. Men sanningen är att en abort för de flesta är helt otraumatisk.

Det finns nån slags föreställning som florerar om att man inte alls mår dåligt om man gör abort om man är en bra och mogen kvinna.  Sanningen är att en abort för de flesta innebär ett trauma. Många reagerar kanske som ts med att man liksom stänger av känslorna, upplever tomhet. Och många upplever stor lättnad eftersom det hemska med att tvingas välja är över, själva beslutsångesten som plågade och som ju inte finns med i bilden när beslutet är taget. Men tusen och åter tusen kvinnor känner att det gick fort vid aborten, de forcerades in i nåt de egentligen inte ville själva utan det var omgivningen som "valde" åt dem.  Det behöver inte betyda att man är svag eller misslyckad, tvärtom. Måste bli tillåtet att prata om olika reaktioner efter abort, även att de flesta kanske reagerar med att stänga av känslorna av t ex vrede, skuld och sorg mm för att orka vidare.