Bipolär, hur gör man?

Min erfarenhet av bipoläritet (typ 2) och mediciners påverkan är att det du beskriver är en biverkning i positiv riktning. Så länge det ligger på städning, promenader, ökad livsglädje och ork så är det bara positivt. Det är då tankarna blir orimliga (och man ofta inte tycker det själv) som det är en hypoman period.
Har du några i din närhet som känner dig väl och som kan säga till då det blir orimligt?

Jag vet inte hur det är i ditt landsting osv. Jag kan i alla fall alltid ringa psykiatrin och få en snabb läkarkontakt ofta inom 1 dag. Kanske vore det något du kan göra för att lugna dig.

Det är ju roligt att ha mycket energi, men du får vara försiktig så att inte hypomanin övergår i mani. Har du varit manisk förut? Han du börjat sova mindre och känner dig ändå pigg? Att sova mycket mindre än normalt kan vara ett varningstecken.

Jag känner inte till just din medicin. Är den stämningsstabiliserande? Det är en sådan du behöver. Kanske behöver du lägga till någon annan medicin.

Det verkar länge att vänta till mitten av maj på att prata med läkaren. Det vore nog bra om du kunde ringa och berätta om dina funderingar.

Tack! Jag har varit sjukskriven ett halvår med olika diagnoser, depression, stressreaktion och utmattningssyndrom, och har haft antidepressiva, men inte blivit ett dugg bättre, så den här vändningen är enorm för mig. Min familj har ingen erfarenhet av det här, och det här är första perioden på många år, så ingen av dem har sett mig sån här tidigare. Däremot träffade jag min psykolog igår och hon reagerade på att jag var lite mer forcerande än vanligt.

Har inte riktig koll på om det finns någon typ av jourverksamhet här, ska kolla upp det, tack för tipset!
Jag har aldrig varit manisk, däremot har jag varit "sånhär" förr. Eftersom jag varit hemma så länge så har jag ägnat dagarna åt att sova, har trott att jag behövt det. Nu sover jag inte alls om dagarna, och känner mig väldigt pigg ändå. Så egentligen sover jag nu "normalt" kan sova ungefär sex timmar på natten och känner mig utvilad, även om jag helst vill ha åtta timmar, men mot hur jag varit tidigare under året så är det verkligen inte normalt för att vara mig.

Lamotrigin är stämningsstabiliserande, tidigare hade jag Citalopram (SSRI) men jag slutade med den väldigt tvärt när den tog slut och jag missade det, men jag har inte upplevt några större utsättningssymptom och mår inte sämre av att inte äta den.

Ska försöka ringa läkaren i morgon och diskutera lite.

Tack för ditt svar!

Sover du ok antal timmar? Slutar du göra det är det en stark varningssignal att ta på allvar när det handlar om hypomani. Jag syftar inte nu på en enstaka natt med dålig sömn utan mer när man är så spedad att man liksom står över såna behov. Var rädd om dig och lycka till med att hitta din väg i och med sjukdomen.

Jag tycker jag sover okej, alltså sex-sju timmar är lite i underkant för MIG, men det är ju inte onormalt för folk i allmänhet. När jag väl lägger mig i sängen så somnar jag ganska snabbt, men innan jag går till sängs är jag inte trött alls och skulle kunna vara vaken länge till, som det känns. Men jag sover, och jag sover hyfsat bra. Det är väl okej?

Tack snälla du för omtanken! Jag känner att jag har en identitetskris, jag har varit sånhär sen jag var liten, men inte vetat om det. Så jag vet inte vem jag är känner jag, jag vet inte hur jag är när jag mår bra, men det är väl det som är grejen med att lära sig leva med sjukdomen.

Hej!

Jag har också bipolär sjukdom. Typ 2.

När jag är uppe vi varv brukar jag dra nytta av det och få saker gjorda. Men det är inte att rekommendera för alla. Jag svävar inte iväg alltför långt uppåt.
Egentligen ska man försöka stanna upp och "coola ner". Men det är lättare sagt än gjort. 

När man har den här diagnosen är sömn a och o. Inga genvägar. 6 timmar är bra, men kanske lite i underkant.

Jag känner igenom i din identitetskris. Jag hade the major identitetskris när jag fått min diagnos. Fattade inte vart jag slutade och sjukdomen tog vid. Var den glädjen som alla beskrev mig med falsk? Vem är jag egentligen?
9 år senare är jag fortfarande inte riktigt färdig med den utredningen. Men man lär sig.

Ta hand om dig! What goes up must come down. Det är det enda man vet med säkerhet med vår diagnos. Hör av dig om du vill prata! :)

Åh, tack! Jag passar på lite att komma igång med träningen när jag nu orkar, för att ha en vana sen när det vänder. Hur snabbt kan det vända för dig? Jag tycker inte att jag svävar iväg, utan det är under kontroll fortfarande, jag är medveten om att jag är uppe i varv och tänker på det.

Allra oftast sover jag mer än sex timmar, ibland slår det till och så sover jag flera timmar på dagen. Jag fick veta att jag måste motionera mycket, sova ordentligt och äta regelbundet.

Precis det där du skriver om att glädjen är falsk känner jag så väl igen. Har jag inte mått bra när jag tyckt att jag gjort det, har jag inte varit så glad och pigg som jag känt mig? Det känns som att jag bara är min sjukdom nu, jag vet inte hur det är att må bra, att vara "normal".

Men vad bra att du är medveten om det och känner att du har det under kontroll! 
Oj det där är väldigt olika.. Det kan vara allt från att vända på en hand till lugnt och stilla. Efter att ha "coolat ner mig" när jag varit uppvarvad kan det ta allt från 5 min till en månad innan smällen kommer. Vid sällsynta tillfällen rasar jag hela vägen från toppen.
Så länge som man är rädd om sig själv kan man leva som vem som helst. 

Sov ordentligt, ta medicinerna, ät och rör på dig.. 
Alkohol är en förrädisk bov för bipolära.

Ett tips är att skaffa en kontakt på gyn som är väl insatt i vad detta innebär. Tänker vid nyttjande av preventivmedel, gradivitet mm.
Levde i tron att jag inte fick äta p-piller alls i många år tills jag kom till min nuvarande gynekolog. Det fick jag visst det, men det vara bara 2 sorter som jag fick ta.

Jag reagerar över att du skriver att det är en snabb upptrappning av medicinen. Hur snabb och varför? Just med den medicinen är det ju viktigt att den trappas upp sakta eftersom man annars riskerar att drabbas av en mycket allvarlig hudsjukdom som kan leda till döden om man har otur och inte får hjälp i tid.

Lamictal är superbra mot depressiondelen, men den skyddar INTE mot hypomanier och manier. Tvärtom så upplever många att den triggar hypomana skov. Och som någon skrev, what goes up must come down. Mina hypomana skov med medicinen kunde hålla i sig i flera månader, och sen tvärvände det och allt blev svart. Som tur är höll det svarta bara i sig en vecka i taget, sen mådde jag bra igen. Antar att det är medicinen som gör att depressionerna blir så korta med den. Men det är ändå farligt att svänga så. Om man äter lamictal så ska man helst kombinera den med en stämningsstabiliserar som även skyddar mot hypomani/mani.

Vad jag brukar försöka tänka på när jag är inne i en hypomanisk fas är att hålla hårt på rutinerna trots att energin får mig att vilja stanna uppe hela natten och jobba, festa m.m. Jag utnyttjar absolut energin men ser ändå till att få tillräckligt med sömn, försöker äta som vanligt och regelbundet o.s.v. De gånger jag kört hårt och inte ansträngt mig för att behålla mina vardagsrutiner har det ofta slutat i djup depression.

Likt skribenten ovan reagerade jag också lite på det där med snabb upptrappning av medicinen. Hur snabb? 

Tack för tipsen! Jag har varit gravid tre gånger innan jag visste att jag är bipolär, och det har gått bra. P-piller eller minipiller fungerar inte alls, då har jag mått riktigt dåligt. Ska kolla upp det!Jag ska nå fulldos (300 mg/dag) på åtta veckor, och jag tror att det är för att läkaren ville "få upp mig" snabbt. Men jag vet inte exakt varför. Fick något papper där det stod om olika hastigheter på upptrappningen, det här var den snabbaste. Jag trodde att den skulle vara bra mot hypomanier också? Vilka mediciner skyddar mot det?

I Fass finns ett upptrappningsschema som du kan läsa om. Kolla om det stämmer överens med de rekommendationer du fått från läkaren. Man ska som sagt vara försiktig med Lamictal, dels pga hudsjuikdomen men även för att risken för hypomanier ökar om man trappar upp för snabbt.

Nej, den är usel mot hypomanierna, men jag vet inte om det är något som blivit allmänt känt i läkarkretsarna i Sverige. Jag trodde jag inbillade mig när jag upplevde att den istället triggade hypomanier, och då läste jag på och hittade artiklar som bekräftade mina misstankar. Nu går jag till en läkare som är specialist på bipoläritet och hon säger samma sak. Lamictal ska kombineras med andra mediciner. En vanlig medicin som är effektiv mot hypomanier är litium.

Yasminelle är den sorten jag har haft. Har fungerat kanon bra. Den kan påverka/påverkas av Lamotrigin när den används mot epilepsi, men inte mot bipolär sjukdom. Dock kan blödningen komma ur fas när man ändrar dosering.

Enligt min erfarenhet är det sällan nog med enbart Lamotrigin. Den fungerar som bäst när man kombinerar den med något annat.  Men det är kanske tanken för din del?

Jag har tidigare ätit Citalopram, men slutade strax efter jag började med Lamotrigin, läkaren tyckte det var helt okej, särskilt som jag inte upplevt någon större förbättring av dem.

Har plötsligt gått upp fem kilo, vilket känns för jävligt, läste att det inte är en vanlig biverkning, men att det kan förekomma. Kan man få bukt med det med någon annan medicin, eller är det bara att acceptera? (Svårt när man har ett stört ätbeteende i grunden dock. :S)
För många år sen åt jag Yasmin, och mådde riktigt bra av dem, men eftersom jag har migrän med aura så fick jag sluta med dem tyvärr. Känns som att det inte finns så många hormonella alternativ för mig då?

Det finns en till sort. Minns tyvärr inte namnet på dem. Men läkaren sa att det fanns ytterligare en att testa om yasminelle inte fungerade.