Jag trodde att det skulle gå ganska bra eller till och med vara härligt att föda barn, att det skulle vara en "urkraft", osv.
Nu i efterhand har jag jobbiga minnen av smärtan, inga värkstopp, lustgasen hjälpte inte och panikkänslor. Orkade inte skrika. Blev sedan snittad urakut, pga moderkaksavlossning.
Så nu undrar jag hur mammor upplevde sina förlossningar egentligen?
Ni kanske kan kryssa i det alternativ som stämmer bäst och gärna skriva och förklara :)
Uthärdlig. Lite mentalt jobbigt att det blev akutsnitt tre veckor innan BF när jag inte haft värkar eller annan förvarning. Huvudet hängde inte med liksom. Men fysiskt var det helt ok.
Röstade på jobbig, från första värken tog de 2 dygn innan han va ute, sov två timmar på de två dyngan så jag va ganska trött om man säger så. De trodde han skulle komma rätt fort så fick ingen Eda bara lustgas. Slutade med sugklocka och en som tryckte på min mage för att få ut honom. Va bara sekunder från urakut kejsarsnitt vilket jag är glad att det inte blev.
hade fruktansvärda förvärkar som kom och gick hela tiden men inte gjorde någon nytta, 5 dagar innan han kom
ont satan men så fort jag fick på mig CTG så försvann dom.. vid ett tillfälle hade jag värkar med 1 minut i mellan i 3 timmar!
slutade med ambulansfärd aslångt bort för såklart var hela sthlm fullt då
främmande stad, ont, trött och ville bara att det skulle vara över
fick till slut värkstimulerande dropp för att sätta igång det på riktigt, ännu mer ont, fick lustgas som hjälpte ett tag, sen Epidural som hjälpte ett tag iaf
sen hamnade jag i en hemsk bubbla av rädsla, smärta och ångest, tappade det totalt
aldrig varit med om något så vidrigt och fruktansvärt... alltså orden räcker inte till för att beskriva det
sen otrolig oro när sonen bars till barnläkaren för att han andats in/svalt bajsigt fostervatten
blev lämnad helt ensam vid ett tillfälle
en stört blödning och livmodermassage som kanske räddade livet på mig
ingen sömn, inte rätt hjälp från sambon, långt bort från min närmsta syster
Nej, min första förlossning var allt annat än härlig
Härliga. Alla tre. Det absolut finaste jag varit med om. Hade knappt ont alls.
Fyra förlossningar med vad kanske låter rätt jobbigt; konstant kräkade, ingen eda eller eda som inte funkade, ansiktsbjudning med det sisra barnet. Ändå minns jag alla förlossningarna med stor glädje -fantastiska upplevelser. Konstigt egentligen hur det kan vara så olika.
Jag minns mina 2 förlossningar som fantastiska. Lite smärtsamt såklart men övervägande positivt och jag har båda gångerna sagt att jag skulle vilja föda barn igen dagen efter. (Fast då har min man tittat på mig som om jag vore galen så han upplevde det nog inte lika positivt som jag) :-P
Uthärdlig = helt okej.
Uthärdliga. Hade väldigt ont i de aktiva faserna men de har i gengäld varit korta så det gick bra att hantera (med hjälp av lustgas).
Den senaste jobbig.
Värkarna startade 19.45 och var då som konstant mensvärk. 20.45 kom de riktig värkarna med 2 min mellanrum. 21.00 gick vattnet. 21.20 inskriven på fl och då öppen 2 cm med 1 cm tapp kvar. Hade sen konstanta värkar till 22.05 då krystvärkarna kom. Dottern född 22.21.
Minns den som rolig och häftig. Skulle göra om det när som helst. Älskade krafterna jag fick kände mig som en superhjälte. 
. Smärtan minns jag vagt den var verkligen inte central.
Det ända jag tyckt varit jobbigt var att vi inte fick komma in till förlossningen andra gången när jag ville vilket resulterade i att tösen nästan kom i bilen. Hon föddes 9 min efter vi blev registrerade som inskrivna.