Könsabort

Jag är för abort men emot abort på grund av "fel kön".
Ibland här på forumet så dyker det upp någon hysterisk blivande mamma som inte kan tänka sig få en pojke, att det vore 'the end of the world' typ. Om tekniken att ta reda på kön inte hade funnits, hade de varit så hysteriska tro? Kanske, kanske inte.
Jag tycker att det ska vara helt ok att ta reda på kön, men kanske då efter abortgränsen passerat för då kan man inte göra abort på grund av att det är fel kön på barnet men man får ändå veta vad det blir.

Jag och min man kommer att ta reda på våra barns kön i framtiden, bara för att vi inte kommer kunna vänta på den stora överraskningen. Inte för att vi ska hinna måla barnkammaren rosa/blå eller köpa bilar/barbie utan för att spänningen blir för stor helt enkelt!

Sen så får man ju såklart önska vad man vill ha för kön, men när det går så långt att man hellre gör abort och försöker igen än att få det mindre önskade könet så är det något som är fel på föräldern enligt mig.
Vi önskar oss tex en av varje och vill helst ha två barn, men om vi får två flickor eller två pojkar så kommer vi nog köra på en tredje och chansa på att vi får det andra könet. Men det skulle aldrig falla oss in att ta bort ett barn när vi kommit till den punkten när vi försöker skaffa barn, tänk om man inte får till det igen liksom?

Jag tror att vissa kanske känner en slags stress över att kanske få en pojke för att de inte kan tänka sig hur de ska uppfostra och ta hand om ett barn som inte är av samma kön som en själv. Vad det beror på vet jag inte, kanske att man känner att man måste göra sitt barn till det bästa barnet och tror att man bara kan göra det om det är samma kön som en själv för att de tror att de inte kan relatera till det andra könet (trotts att det är små formbara bebisar och inte könsstereotyper de föder fram). Vissa har man ju sett i trådar som bara vill ha en flicka för att en pojke kan de ju inte klä upp fint som prinsessor.
Det hade nog inte helt försvunnit även om man tog bort könsbestämningar vid ultraljud, men det kanske hade blivit mindre risk att en mamma som önskar sig en flicka/pojke, och som får får "fel" kön på UL, känner att hon inte klarar av det, att hon inte älskar barnet, och går och lider över detta hela graviditeten.

Om alla såg pojkar och flickor som bebisar istället så hade det ju nog inte funnits någon ångest kring vilket kön man får. Jag tror inte det är ovanligt att man omedvetet tänker att "hur ska jag kunna uppfostra en pojke till att bli en 'manlig' man" och då lägger man sådan onödig press på sig själv för att man tänker att det är såhär man 'måste' uppfostra sitt barn.

Så ja, jag tror att det är på grund av samhälle, uppfostran och kanske även dåligt självförtroende som mammor vill ha döttrar. Alla mödrar är ju självklart inte på detta viset.
Hade vi varit i Kina så hade det ju varit tvärt om. Andra förutsättningar i samhället.