Inlägg från: Mellanmjölkens land |Visa alla inlägg
  • Mellanmjölkens land

    Barn som "skryter"

    Dottern är inte jättetidig men möjligtvis aningen före medel motoriskt vilket grannbarnen inte är (de är istället tidiga med talet medan vår dotter har fått remiss till logoped).

    Hur gör man när vår dotter stoltserar med nått hon kan och "skryter" med att hon kan det när grannbarnen inte kan? Eller när hon bara gör nått som är enkelt för henne men som grannbarnen inte kan. Inte kul vare sig för det äldre barnet som är 1-2 år äldre eller det yngre som är ett knappt år yngre än vår dotter. Samtidigt tycker jag att vår dotter har rätt att vara stolt över vad hon kan.

    Jag har pratat med henne om att grannbarnen blir ledsna men jag tror inte hon riktigt förstår. Hon har precis fyllt 3. När det gäller det yngre barnet trycker vi även på att det barnet är mindre än henne men det är svårt att veta hur man ska säga när vår dotter klarade vad-det-nu-är när hon var i samma ålder eller t o m yngre.

    Några tips? Det har kommit de senaste veckorna och jag vet verkligen inte hur jag ska hantera det. 

  • Svar på tråden Barn som "skryter"
  • Mellanmjölkens land

    Det är kommentarerna om "JAG är duktig" som jag mest reagerar på. Ok om hon susar iväg på sin balanscykel medan de andra barnen inte kan hålla balansen för fem öre, det har jag inga protester emot. Grannbarnens mamma blir dessutom lite sur när vår dotter säger så och då undrar jag om jag borde säga nått.

  • Mellanmjölkens land
    nozpa skrev 2014-04-22 19:30:19 följande:
    Oj. Våran tjej har väl hållt på att skryta sedan hon var 2 då. När hon gör något nytt som hon tycker är häftigt att hon kan så "skryter" hon.
    Men ja, jag ser det inte som skryt, dom är liksom för små för det. Min dotter blir skitglad när hon gör något nytt hon försökt med. Kullerbytta, hoppa jämnfota eller när hon lärde sig att blåsa såpbubblor, gå balansgång. "Titta på miiiiiig!! Titta vad jag kan!!" O dyl.
    Men det har dom väl ändå rätt till eller?
    "Titta på mig"-varianten får hon köra så mycket hon vill medan jag klappar i händerna och beundrar.

    Ett exempel:
    Hon och ett av grannbarnen gör xx (cyklar, klättrar upp i gungan etc). Grannbarnet lyckas inte men det gör hon. Mamman och jag småpratar lite om vad de gör. Dottern säger då "Jag kan xx. Jag är duktig" varpå grannbarnets mamma ser sur ut. 

    Efter att ha läst era svar låter jag nog mamman se sur ut så mycket hon vill. Det är inte dotterns fel att grannbarnen inte är så motoriska av sig
  • Mellanmjölkens land
    pastamamman skrev 2014-04-23 10:48:04 följande:
    Bekräftar ni henne ofta genom att säga att hon är duktig? Om det är så kan ni ju försöka flytta fokus lite genom att istället för att säga 'vad duktig du är som kan springa så fort' kan man säga 'vilka bra fötter du har som kan springa så fort', dvs hitta alternativ till duktig. Jag tycker iofs inte att det är ett problem att barn "skryter" så länge de inte är elaka mot andra. Men det är ju viktigt att visa att det inte är viktigt att vara duktig.
    Det är det vi inte gör! Jag försöker medvetet göra så som du säger vilket gör mig ännu mer förvånad över hur hon uttrycker sig. Kanske vill hon få bekräftelse på att hon är duktig?
Svar på tråden Barn som "skryter"