• Mosse

    Prioritera sig själv

    Jag o min man har varit gifta sen 1991. Vi har två tonårsbarn. Jag prioriterar barnens utveckling och gör vad jag kan för att hjälpa dom framåt. Jag har fixat sommarjobb åt min dotter i flera år och jag har pratat med skolan väldigt mycket för min sons jobbiga skolgång.
    Jag prioriterar familjen före min egna intressen för jag tycker det känns naturligt att göra.
    Min man däremot tänker först på sina egna intressen musik och motorcyklar. Han bryr sig inte ett skvatt om ekonomin, öppnar inte posten engagerar sig inte i framtida planer för familjen t ex semesterresor mm.
    Det är jag som är motorn i familjen och han bara åker med.
    När jag försöker diskutera hans beteende med honom blir han bara arg och skriker åt mig. Jag bara ÄR sån och det KAN jag inte ändra på.
    Han läser motorcykeltidningar varje dag och spelar med sitt band flera gånger i månaden.
    Han jobbar på en myndighet o det är ett lugnt jobb.
    Jag jobbar på ett privat företag och stressfaktorn är väldigt hög hela tiden. Jag jobbar tokmycket och sen måste jag även vara den drivande motorn hemma.
    Han besöker sin gamla mamma varje helg och ringer till henne och är som en öppen bok för morsan. Så fort jag eller barnen är sjuka, ja då vet hon det direkt (svärmor älskar att prata om sjukdomar).
    Jag är så himla uttråkad i detta äktenskap. Sex har inte existerat på flera år. Det är dötrist.
    Vi hade ett rejält bråk häromveckan om allt detta och han skulle ta tag i att boka tid för terapi.  Han har inte gjort något åt detta heller.
    I går kom han på att han ska sälja sonens moppe för att han inte använder den och sälja vår båt.. Då sa jag att då kan du kanske fråga honom vad han vill göra med moppepengarna. Då blev han arg och sa att han vill köpa en motorcykel till sig.
    Båten har vi lånat pengar för gemensamt och nu ska han köpa en mc till sig. Och jag då?? Han tänkte inte så långt.

    Vad fan ska man göra?
    Skiljas känns inte långt bort.

  • Svar på tråden Prioritera sig själv
  • Anonym (tussi)

    Frågan är väl snarare "varför har du inte gjort nåt från början?"

    Det verkar liksom lite töntigt att komma och kräva förändring efter 20 år, det du accepterade då är det du har fått liksom.

    Men utan sex hade jag inte stannat mer än ett år. Vad du gör är ditt beslut, vill du leva sexlös och uttråkad resten av livet?

  • ica
    Anonym (tussi) skrev 2014-04-19 00:24:35 följande:
    Frågan är väl snarare "varför har du inte gjort nåt från början?"

    Det verkar liksom lite töntigt att komma och kräva förändring efter 20 år, det du accepterade då är det du har fått liksom.

    Men utan sex hade jag inte stannat mer än ett år. Vad du gör är ditt beslut, vill du leva sexlös och uttråkad resten av livet?

    Och kanske lite svårt att få honom att förstå att han ska dra sin del av lasset när han inte gjort det innan.
  • SnurriggirrunS

    Jag hade börjat med att sälja båten och ta min del av pengarna så kan maken få sin del, så slipper ni iallafall det besväret. Moppen hade jag inte rört, den är sonens.

    Sen när båten var såld skulle jag ansökt om skilsmässa :) Jag skulle vägra leva 20 år till som uttråkad och utan sexliv med en man som är egoistisk och oengagerad.

  • Anonym (Cissi)

    Jag förstår inte hur du har stått ut så här länge?!?!

    Skulle det göra någon skillnad i vardagen för tonåringarna om deras pappa flyttade ut? Det låter inte så, och då finns inte ens den slitna anledningen "stanna kvar för barnens skill" kvar.

    Skaffa dig ett eget liv utan karln så ska du se att du blir mycket gladare och får mycket mer energi!

  • Mosse

    Ja det är inte lätt. Det är som vanligt jag som måste ta ett beslut. Stanna eller gå? Han har vant sig vid att kunna luta sig tillbaka och låta mig stå för all planering osv.  Och då när det är jag som tagit beslutet om skilsmässa så är det jag som blir det stora svarta fåret i barnens ögon kanske. Jag har varit för snäll och bara accepterat men jag är så otroligt uttråkad nu så jag dör snart.

  • SnurriggirrunS
    Mosse skrev 2014-04-19 08:51:29 följande:
    Ja det är inte lätt. Det är som vanligt jag som måste ta ett beslut. Stanna eller gå? Han har vant sig vid att kunna luta sig tillbaka och låta mig stå för all planering osv.  Och då när det är jag som tagit beslutet om skilsmässa så är det jag som blir det stora svarta fåret i barnens ögon kanske. Jag har varit för snäll och bara accepterat men jag är så otroligt uttråkad nu så jag dör snart.
    Det beror nog lite på, en del barn kan se det positiva i sina föräldrars skilsmässa om det förstår problematiken, särskilt om föräldrarna (i detta fallet du) blir gladare. Du kanske ska prata med dina barn om det hänger på dem..nämn inte skilsmässa, men fråga dem hur de mår och hur dem ser på ditt och din mans liv, om de hade önskat att det var på ett annat sätt.
Svar på tråden Prioritera sig själv