Du som är antifeminist, se hit!

För att förklara vad det betyder för mig börjar jag med att försöka förklara vad feminism betyder för mig:

Slår man upp ordet feminism i en ordbok så brukar definitionen lyda ungefär (just denna är från wikipedia): en samling rörelser och ideologier som verkar för kvinnors politiska, ekonomiska och sociala rättigheter och kvinnans likställighet med mannen

Feminismen utgår alltså från kvinnan. Kvinnan ska bli likställd med mannen, det är det feminismen går ut på. För att sympatisera med feminismen måste man således anse kvinnan befinner sig i underläge, och det är häri mitt problem med feminismen ligger. Jag anser inte att jag som kvinna befinner mig i underläge generellt, och jag anser inte att kvinnor som grupp gör det generellt. Jag anser att det finns kvinnor som diskrimineras för sitt kön, och att det finns män som gör det. Jag anser även att om man fokuserar på att lösa problemen med att kvinnor diskrimineras, men samtidigt inte gör samma sak för männen, så skapar man orättvisa. Man särbehandlar männen, vilket i sig är att skapa ojämställdhet. Feminismen blir alltså för mig motsatsen till jämställdhet.

Och eftersom jag är helt för jämställdhet är jag helt mot motsatsen. Detta innebär, för mig, att jag är antifeminist.

Hur går det att vara anti-något? Visst, nazist eller kommunist, men något som inte tar sig så extrema uttryck, hur hatar man det?

Jag är emot feminism då jag förespråkar lika rättigheter oavsett kön.

Flera på familjeliv definierar sig som antifeminister och jag vill veta mer.

Antifeminist vet jag inte om jag vill kalla mig då jag inte längre aktivt försöker motverka rörelsen. Däremot ser jag den fortfarande som anti-intellektuell, vetenskapsfientlig och fördomsfull, och jag anser att den fullständigt övergett den ideologi som gjorde feminismen till en god samhällskraft från början.

Utveckla gärna (av ren nyfikenhet från min sida).

Jag är inte anti-feminist, men vet inte om jag skulle kalla mig feminist heller. Tycker att det är självklart med jämlikhet (oavsett kön, hudfärg, religion osv), men jag upplever att feminismen i Sverige har blivit "gapig" (skrika högst, synas mest) och fokuserad på fel saker ibland.

Anti betyder emot, det har ingenting med hat att göra.

Mycket kortfattat. Feminister, i min mening...
Ignorerar mäns förtryck fullständigt. Förnekar att de biologiska skillnaderna mellan könen existerar eller är relevanta. Ignorerar större samhällsproblem (t ex. hedersvåld) till förmån för rena skitsaker (t ex. possessiva pronomen). Tror på patriarkatet. Driver politiskt driven forskning (genusvetenskap) som är byggd på lika luddiga grunder som frenologi. Tolererar inte att deras ideologi ifrågasätts. En teori som inte tål falsifiering förtjänar ingen respekt. Har en motsägelsefull kvinnosyn (kvinnor är starka, självständiga och behöver inga karlar, men samtidigt är kvinnor svaga, vilseledda, hamnar i kvinnofällor och måste räddas av de mer upplysta feministerna. Det känns obehagligt sektliknande). Följer en ideologi som med lätthet kan vridas för att betyda i stort sett vad som helst (ett extremt vanligt motargument är: "Men så är ju inte riktiga feminister"), och om feminismen kan betyda vad som helst så förlorar också ordet all mening. Använder sig oftare av känslomässiga och anekdota argument än skaliga. Misstror människor på grund av köns- eller rastillhörighet (notera hur ofta "vit man" används för att visa hur en talares argument kan ignoreras, som om vita män aldrig kan utsättas för orättvisor eller uttala sig om sådana) när grundpremissen med feminismen var att sådana attribut skall vara irrelevanta. Jag arbetar gärna för jämlikhet, men inte efter de ovanstående premisserna. Därför kallar jag mig inte feminist.

Ett exempel på de känslomässiga argument jag nämnde ovan.

- Jag tycker inte om feminismen som ideologi.
- Varför hatar du feminister?

Tack för bra och upplysande svar! Håller med i mycket av det du skriver, framför allt när det gäller feminismens inställning till män, mäns förtryck osv, och även att jag upplever att mycket av feminsmen idag tyvärr är mer känslomässig än saklig. Personligen föredrar jag att arbeta för ett jämlikt samhälle på en bredare front, inte bara utifrån kön utan även utifrån andra aspekter. 

"Feminism" har blivit ett nästan värdelöst begrepp då det används om så vitt skilda och inkompatibla åsikter. Det finns gott om smarta kvinnor som kallar sig "feminister" utan att skriva under på en enda av de idéer som oftast associeras med feminism. Eftersom det är omöjligt att säga något specifikt om vad "feminism" faktiskt inbegriper för konkreta politiska förslag så är det svårt att vara vare sig för eller emot "feminism". 

Det finns emellertid en rad faktoider och påståenden som många "feminister" skriver under på och sprider vidare, och vissa debattmetoder som de brukar använder sig av. Dessa går att granska var och en för sig, och när man gör det så finner man som regel att slutsatser dragits och/eller presenterats på ett intellektuellt inkompetent och/eller ohederligt sätt. En lång rad myter och överdrifter accepteras och citeras helt okritiskt av feminister på ett sätt som annars är typiskt för konspirationsteorier och religioner. 

(1) Som exempel på rena fabriceringar kan nämnas påståendet att kvinnor äger 1% av världens egendom. Inkorrekt, men dissemineras ändå av t ex Kvinnojouren (som får statligt stöd). http://www.kvinnojouren.se/fakta/feminism-och-jamstalldhet/jamstalldhet-i-varlden

(2) Bland överdrifter/felrepresenteringar kan nämnas löneklyftan. Det finns en löneskillnad, men det beror inte på diskriminering, utan på att kvinnor väljer att jobba mindre, medvetet väljer yrken där de på förhand vet att löneutvecklingen kommer vara dåligt eller obefintlig, ej är villiga att pendla långa avstånd, et ceterae. 

(Ovan två exempel. Försök själv verifiera valfritt falsifierbart "feministiskt" påstående. Då finner man med få undantag att påståendet hör till antingen den ena eller den andra kategorin, och undantagen tenderar att gälla triviala ting).

En annan egenskap jag ser och finner avskyvärd med feminismen är att den uppmuntrar en offermentalitet där i stort sätt alla problem externaliseras vilket pacificerar kvinnor och hindrar dem från att ta sig i kragen och ta ansvar för sin egen framtid och sina egna liv. Sanningen är att västerländska kvinnor 2014 inte har det så jävla illa. De har det snarare bättre än männen om man ser till hemlöshet, fängelse- och självmordsstatistik m.m. och enbart bara stirrar sig blind på den lilla klicken män i toppen vilket feminister tenderar att göra. Svenska kvinnor är i själva verket väldigt priviligerade. De har alla möjligheter i världen att lyckas med vad som helst förutsatt att de jobbar hårt. Men det lär man sig genom att ta ansvar för sitt eget liv, vilket man inte kan om man hela tiden skyller ifrån sig. 

Feminister tenderar också att vara vänster i den meningen att de brukar tycka det är en utmärkt idé att staten detaljstyr hur folk sköter sina liv och hur privata verksamheter opererar vis-à-vis föräldraledighet, könskvotering etc. De brukar sällan hysa någon genuin respekt för yttrandefrihet och är som grupp relativt positiva till att rätt och slätt förbjuda åsikter de inte gillar. Som andra vänstermänniskor brukar de vara ekonomiskt naiva och tror t ex att anledningen till att sjuksköterskeyrket är lågavlönat är att det inte "värderas" högt av samhället eftersom det är kvinnodominerat. De tenderar också att vara inkapabla att tolerera kritik i någon form överhuvudtaget utan att direkt se motståndaren som Antikrist.

Summering: Feminism, i den form jag oftast stöter på den, är en konspirationsteori byggd på en rad korkade idéer som propageras på ett ohederligt sätt. Den är skadligt för unga tjejer eftersom den uppmuntrar en passiv, paranoid och verklighetsfrånvänd attityd. Den gör folk mer korkade i en tid när vi behöver bli smartare. Den har gjort svenska kvinnor gnälliga, passiva, barnsliga och nästan outhärdliga. 

Det är fortfarande en laddning i ordet. Emot i alla sammanhang kanske är bättre, då vill man inte veta av det. Det känns dock nära hat ändå.

Din tolkning är förmodligen att de obildade och lättretade feministerna har tolkningsföreträde för alla feminister. Denna kollektivisering är lika illa som precis nämnda feminister gör emot män. Jag skulle efterlysa någon som tar en saklig debatt i ämnet men även tar avstånd ifrån extremister. Dvs, håller saker isär. Annars blir debatten förenklad och polariserad tycker jag.

De argument Gathehielm framförde gäller ledande feminister i Sverige och hur feminismen påverkat samhällsutvecklingen. Det är snarare märkligt att du väljer att bortse från detta och vill mena att feminismen är det några för feminismen nyttiga idioter tycker, vilka aldrig haft makt i rörelsen.

Feminister kämpar inte för kvinnors rättigheter länre. Det enda viktiga är genus, hen och att pojkar ska få måla nagellack och bära klänning. Feministerna tar inte avstånd från kvinnoförtryck inom religion. Det finns inget bra med feminister.

Det argumentet är som att påstå att t ex F. Reinfeldt har tolkningsföreträde för hela Moderata samlingspartiet, när det gäller en företrädare bland andra. Klart makt missbrukas. Klart feminister med "hög" position hörs mycket. Men självklart kan man ta ställning emot dessa, vilket en del på FL gör bland annat.