så ledsen och arg för min dotters konfirmation

Jag hade också avstått från att delta om en släkting hade valt att konfirmera sig. Jag är ateist och tycker tillställningar kopplade till någon kyrka/präst mest är trams. Jag har avstått från släktingars dop och bröllop p.g.a. detta och när jag var riktigt liten avstod min familj från att delta under min kusins konfirmation (vid det tillfället var jag för liten för att själv välja, men det var alltså mina föräldrar som valde att inte gå).

Vill de inte vara med så vill de inte vara med. Förhoppningsvis förstår din dotter att släktingarna väljer att inte dyka upp p.g.a. anledningar som inte har med henne att göra.

Det var innerligt skönt att höra.

Jag tycker själv att det är att utnyttja kyrkorummet att stå framför en präst att svära inför Gud att man ska älska någon i nöd och lust - om man själv inte är troende utan gör det mest som "en fin grej" eller av tradition, t.ex. Jag har haft motvilliga skolavslutningar i kyrkan (jag ville inte sjunga psalmerna) och har närvarat vid två begravningar (där är jag faktiskt kluven, jag vet inte hur jag annars skulle kunna ta ett sista farväl av dem), men annars ser jag ingen anledning för mig som ateist att utnyttja kyrkan. De två i min klass i grundskolan som faktiskt konfirmerade sig fick sina föräldrar att tro att de gjorde det av "tradition", medan de egentligen ville ha silversmyckena de hade blivit lovade...