Men snälla människa... Ta dig samman. Det är ingenting som säger att du hade fått en dotter som gillar klänningar, dockor, spa, shopping eller så iallafall. Kunde lika gärna blivit en riktig pojkflicka som älskar sport, är högljudd och bråkig och "pojkig".
Sånt här har jag verkligen noll förståelse för.
Tänker så fan heller sluta döma. Pojkar är inte på något sätt sämre än flickor, och att ångra graviditeten pga att det ligger en pojke i magen istället för en flicka är inte okej!
Då förstår jag verkligen inte denna oerhörda längtan efter en individ med snippa istället för snopp.
TS har själv uttryckt sig väldigt klumpigt och skrivit saker som "jag ångrar graviditeten", t ex. Hur kan man ens tänka så? Älskar man inte sitt barn för den den är, inte för det kön det har?
Sen tycker jag det är rätt dumt att gå och trösta sig själv och intala sig själv så hårt att det är en flicka, när man borde förstå själv att det liksom är 50/50-chans på det. TS borde själv ha insett att det lika gärna kunde vara en pojke där inne.
Du kunde fasen inte förväntat dig något annat än att folk skulle reagera när du väljer dina ord som du gör.
Ledsen men jag köper inte det. Det känns inte som en anledning till att barnets mot skulle önska barnet ogjort och känna sån ofantlig sorg över att han råkar vara en pojke. Hade det varit din man som hade känt så, så hade jag kanske förstått det mer men fortfarande tyckt att det var idiotiskt. Hans dotter må vara vuxen men han har henne ju i sitt liv.
Barnets mor*
Och dessutom, inser du inte själv att alla är unika individer och att era fantasier om denna önskade dotter, kanske inte ALLS skulle uppfyllas även om ni hade väntat en flicka? Ni har ju själva försatt er i den här situationen genom att höja denna önskade dotter på en piedestal upp till molnen.
Då kanske du skulle gett tusan i att starta en tråd här då, helt enkelt.
Nej inte från mig såklart för det svider väl för mycket att inse att du uttryckt dig jävligt illa.
Och personliga ömma punkter, inte alls. Jag har en helt underbar son och blir nästa också en pojke kommer jag bli lika glad. För jag ser individerna, inte könet. Däremot är jag vettig.
Jag har ingenstans skrivit om er kärlek till era barn, det var något du själv kände att du behövde försvara.
Jag slår inga slag. Jag säger min åsikt, vilka du själv sa att du var beredd på. Det är ett öppet forum där alla får medverka i diskussionerna. Deal with it.
Man kan inte skylla alla dumheter man vräker ur sig på hormoner.
Fast du har redan sagt att du ångrar honom. Så du kan inte säga aldrig. Och det är det många stört sig på.