Konstant så känner jag en negativ känsla

Ojoj, dela upp texten så blir det lättare att läsa! Blir alldeles för jobbigt för ögonen nu...

Ts, du är mitt uppe i en kris och du förtjänar all hjälp du kan få. Du har haft en svår uppväxt och har antagligen inte fått de verktyg som du behöver för att klara svåra situationer som tex skam. Det är den värsta känslan i hela världen (skam) och är fruktansvärt svårt att hantera. Antagligen är det så mycket obearbetat som kommer fram nu att du inte vet var du ska göra av dig själv. Det är inget konstigt, och du ska inte behöva ta dig igenom den här krisen själv. Jag ska försöka ge några råd.

Du nämner i början att du haft kontakt med psykiatrin, hur kommer det sig och vad beror det på att du inte har kontakt med dem längre?

Det låter som om du pluggar? I så fall tycker jag du ska gå till studenthälsan. På en gång. När det känns som om man inte vill leva kan man ju iaf prova alla alternativ som finns för att få stöd och hjälp innan man gör något drastiskt eller hur..? Du beskriver att du försökt ropa på hjälp på lite subtila sätt till en ung tjej som var din handledare och hon har inte kunnat hantera detta. Kanske har hon blivit skrämd? Nu skriver du här och det är ju för att du någonstans ändå inte vill lita på de rösterna som säger att det är kört, eller hur? Du letar efter vägar som du inte själv kan se, och det visar att du bär på en styrka att fortsätta kämpa. Det ska du vara stolt över.

Om det är så att du tillhör en skola/universitet så ska du direkt söka till studenthälsan som jag skrev innan. Boka tid och berätta att du mår dåligt sen länge men att det inträffat en jobbig händelse som utlöst en hemsk reaktion i dig som gör att du inte fungerar normalt. Att du är deprimerad och att du tom har hotat och slagit sönder saker för att du inte kunde hantera de hemska känslorna av skam som det gav dig.

Jag vet inte var du bor och hur bra ekonomi du har, men för vissa kan det ju kännas skönt att söka sig privat, utan att blanda in vården. Då kan du söka på psykologiguiden.se så är du säker på att du får en legitimerad psykolog. Det finns också något som heter st:lukas som bedriver psykoterapi och där jag tror att man kan få reducerat pris om man har dålig ekonomi eller studerar. Finns på flera håll i landet.

Ett tredje alternativ är såklart att gå till vårdcentralen. Då bokar du tid med husläkare och förklarar läget och säger att du behöver prata med någon. Det ser lite olika ut hur lång väntetid det är, men de brukar åtminstone ha kurator på de flesta vårdcentraler som du säkert kan komma till ganska fort. Med din nuvarande situation (att du är polisanmäld) borde kvalificera dig till att få hjälp direkt. Det är ett rop på hjälp som de inte kan ignorera, men då gäller det också att du är helt ärlig ts! Och acceptera INTE bara att få piller utskrivet, du ska prata med någon!!

Är det något jag lärt mig genom åren är att ärlighet är underskattat. Det var rätt tänkt som du gjorde med din handledare på föreningen att du berättade hur du kände för att lindra skammen, men det låter också som om du utelämnade en hel del som du önskade att hon själv skulle komma fram till. När du söker hjälp nu måste du säga HELA sanningen. Man tycker ofta själv att det är så otroligt tydligt det man säger mellan raderna, men det är sällan det når fram eftersom alla andra är lika uppe i sitt eget huvud och sitt eget liv som en själv. Säkert kunde din handledare gjort mer, det vet jag inte, men som du själv skrev så är hon också ung och har inte kunnat hantera detta.

Om du inte redan slutat att kontakta henne så måste du göra det på en gång! Inga fler sms eller samtal med henne förrän du fått rätsida på livet igen, det är viktigt ts!

Skam är jättesvårt att hantera, men jag tror när jag läser ditt inlägg att det är så mycket annat som pågår i ditt huvud och att den här händelsen blev den utlösande faktorn som gjorde att allt rämnade. Kan det vara så? Det är därför jag tror att du ska träffa någon professionell som kan hjälpa dig att reda ut ditt liv, din barndom och ditt mående på ett djupare plan.

Glöm inte att vi alla gör misstag, de som inte tror att de gör det har bara dålig kontakt med sig själva och vägrar inse det. Alla förtjänar en andra chans, och du kommer få hjälp om du vågar blotta dig själv.

Varmt lycka till!