Föräldrarna borde hålla sig borta från skolan!!

Det är ju faktiskt så att de barn som har föräldrar som lägger sig och bryr sig om vad barnen lär sig, är de som klarar sig bäst.

Jag blir nästan mörkrädd av den syn vissa verkar ha på lärare. Självklart finns det lärare som inte är bra, det finns i alla yrkesgrupper.

Glöm dock inte bort att skolan är en politiskt styrd organisation. Det spelar ingen roll om jag som lärare påtalar lille Kalles problem och behov. Finns det inte pengar/personal/resurs så finns det inte. Budget går allt som oftast före skollagen tyvärr.

Och visst kan jag som lärare i viss mån påverka den undervisning jag bedriver men en och samma klass kan ha flera elever m olika diagnoser, några som har lite allmänt svårt för sig, några som är allmänt ouppfostrade och några som är jätteduktiga o s v. En lärare är oftast själv med 25-30 elever hela dagarna, åtminstone när lågstadietiden är förbi. Det kan vara lite svårt att räcka till för allt.

Det är väl inte alla konstigt? Barn/elever är ingen homogen grupp som beter sig exakt likadant bara för att det går på samma skola. Finns det en högre andel svagare elever i en klass så kommer det mao säkerligen resultera i en högre andel som har svårt att nå målen.

Läraren spelar naturligtvis också in. Men man kan inte trolla med knäna, uträtta mirakel eller vrida sig själv ut och in. Ibland behövs extra stöd, extra undervisning och extra resurser. Och det kan läraren inte åstadkomma själv utan att det går ut över resten av klassen.

Vad kan då den dåliga läraren göra bättre under rådande förutsättningar?

Det där är väldigt luddigt och teoretiskt. Vad jag efterfrågar är vad man som lärare rent praktiskt kan göra för att åstadkomma det du just beskrev i en klass med 25-30 individer.

Det svåra här är inte att tänka ut bra teorier, utan att implementera dem i den rådande verksamheten.

Fast det handlar ju inte om att en lärare bara fått elever som skulle behöva extra stöd och den andra läraren elever som fungerar bra i den svenska skolmodellen utan hur dynamiken i klassen blir påverkad av att några behöver extra stöd. Det räcker med att det är nån i klassen som skulle behöva mer stöd för att kunna koncentrera sig eller ta till sig informationen för att lärarens tid ska bli en bristvara. Sen lär sig inte alla på samma sätt så några ytterligare skulle kanske dessutom behöva få ta till sig informationen på något mer sätt än att läsa/höra läraren förklara. Men iom att läraren inte har nog med tid så missas det och så presterar även dom eleverna sämre.
Det finns absolut mirakellärare men dom allra flesta är precis som i alla andra yrken "bara" bra/medelbra i sina yrken (den finns det alltid några dåliga) och jag tycker att det blir märkligt om vi i just läraryrket ska skylla enbart på lärarna istället för att försöka få bort deras omöjliga arbetssituation med för stora klasser, för lite tid och för lite stödinsatser till dom elever som behöver det. Då kan lärarna även hinna med att anpassa sin undervisning så även dom elever som kanske inte behöver stöd egentligen men behöver få informationen på andra sätt för att fullt ut greppa den hänger med.
Jag menar det finns ju mirakelundersköterskor som är helt underbara jämt och aldrig missar något eller stressar på äldreboenden men det tar ju inte bort det faktumet att situationen på många äldreboenden är katastrof med alldeles för låg personaltäthet etc. Och ingen hävdar ju att om undersköterskorna bara skötte sitt jobb bättre så skulle det inte vara ett problem att det är så få som jobbar i förhållande till antalet patienter.

Mao så kvarstår min fråga.


Någonting är fel, ja. Det har jag också påpekat tidigare. Och det är ju inte lärarens fel att något är fel. En lärare som inte klarar av att ge 25-30 individuella elever precis vad de behöver är inte en dålig lärare som behöver tänka om och förändra sitt arbetssätt. Det är en överbelastad lärare som behöver bättre förutsättningar för att kunna utföra sitt jobb på ett korrekt sätt. Men med dagens förutsättningar så får vi nog också finna oss i att saker och ting är fel. Och det kommer att vara på det sättet så länge som skollag och styrdokument säger en sak och verkligheten säger en annan.

Det har jag också tidigare konstaterat. Lärare och föräldrar bör samarbeta kring eleverna istället för att hacka på varandra. Genom att respektera varandra kommer man långt. Men man måste också förstå varandras förutsättningar.

Skulden för att den svenska skolan ser ut som den gör idag lägger jag på de politiker, instanser, myndigheter, huvudmän och övriga som styrt över den de senaste åren. Det är deras fel att lärarlönerna är så låga att kompetent folk säger upp sig och att ingen vill utbilda sig till lärare. Det är deras fel att mångmiljonbelopp i skattepengar gått ner i riskkapitalisters fickor istället för att stanna kvar i skolan där de behövs. Det är deras fel att barngrupper och klass-storlekar ökat samtidigt som personaltätheten ökat. Det är deras fel att personalens arbetsbörda ökat med ändlöst administrativt pappersarbete. 

Listan kan göras lång. Så innan man uttalar sig om att lärarna är så dåliga eftersom de inte kan lära ut på ett ordentligt sätt, att det är kaos i klassrummen och elevernas resultat sjunker, så kanske man ska ta sig en extra titt på de förutsättningar den svenska läraren har och sedan fråga sig vems fel det är att det är som det är.

Jag är den första att erkänna att jag gör ett dåligt jobb ibland. Oftast beror det på yttre förutsättningar, som att jag är stressad, trött eller liknande. Så är det ju inom alla yrken. Man presterar bäst under vissa förutsättningar. 

Men du får det att låta som ett läraryrket är ett kall. Att lärare valt att förkasta ekonomisk vinning, privatliv och t.o.m hälsa för att viga sitt liv åt att lära andra. Så är det inte. Läraryrket är ett jobb som alla andra. 

Att man inte jobbar bättre för att man har högre lön kan jag nog köpa. Men man lockar inte heller till sig de mest kompetenta lärar-kandidaterna med låga löner. De söker sig istället till mer välbetalda jobb. Och då står skolan där med lärare som hoppar över grammatiken för att det är "jobbigt". Som med allt annat här i livet så kan lärarkrisen sammanfattas med två ord. "Kvalitet kostar".