Hjälp! Lever i ett olyckligt äktenskap! Kulturkrock?

Det låter inte som en kulturkrock. Det låter som en passivt aggressiv man och ett äktenskap utan kommunikation. Fundera på om det är värt att ta hjälp av en par/familjeterapeut. Lycka till!

Tack Anniee. Jag ska fundera på det.

Som Aniiee skrev så låter det inte som nån kulturkrock. Snarare som två olyckliga, ledsna och arga människor som inte kommunicerar med varandra.
Finns det någonting som är bra? Finns det någonting som du vill rädda?
Jag och min man hade det jätte dåligt, han va irriterad och elak hela tiden, vad jag än gjorde så var det fel. Äh jag va arg och ledsen hela tiden, antingen skrek jag eller grät, vilket bara gjorde honom argare.
Så vi separerade.
Vi var isär i 4 månader innan han flyttade hem igen. När vi inte var tillsammans så försvann pressen och vi kunde slappna av. Det gick faktiskt att prata om saker. Idag är inte allt perfekt, men mycket är väldigt mycket bättre. Åh mycket av det handlar nog om att jag har ändrat attityd. Jag är inte arg längre. Så nu kan vi faktiskt prata med varandra utan skrik och tårar hela tiden.

Tack zemer. Han är sämst på kommunikation. Det kändes såå befriande att skriva av sig och läsa ditt svar:). Man behöver lite andrum verkligen! Jag ska fundera ut något.

Kram till er.

Min man är inget vidare på kommunikation heller. Jag vill gärna diskutera saker, verkligen förstå varför man tycker si eller så, hur kan man hitta en lösning, går det att kompromissa m.m. Min man blir bara arg, han anser att tycker han en sak så finns det ingen anledning att diskutera det. Han tycker så och då är det bara så.

Men som sagt det har blivit mycket bättre efter vår "paus". Jag lyckades släppa (nästan) all min ilska över hur han behandlade mig och över hur vårt förhållande såg ut. Så nu när jag håller mig lugn så skenar det inte iväg och han kan faktiskt tänka sig att lyssna på mig nu när jag varken skriker eller gråter och vi kan diskutera lite grann i alla fall (kommunikation är ju fortfarande inte hans bästa egenskap).

Men det känns bättre och bättre.

Jag önskar er all lycka till. Kan ni på något sätt lösa det så är det ju fantastiskt, men går det inte så hoppas jag att ni blir lyckliga var för sig.

Hej Zemer kampen fortsätter. Idag igen samma sak när jag vaknade imorse. Han var så sur och irriterad. Han bad inte snällt om saker och ting. Gör kaffe, ta fram matlåda. Jag frågade honom är det bra med dig du ser inte ut att må så bra. Han bara gav mig den arga blicken och han sa " ser du inte att jag har stott problem med allergi och jag har nyst hela morgon". Han blev arg över att jag frågade hur han mådde. Jag bara brast ut i gråt och grät såå högt känslorna bara exploderade. Jag sa till honom jag kan inte gissa om det är allergi eller förkylning. Jag kan inte läsa dina tankar. Han tröstade inte mig direkt utan blev ännu argare och bara stack till jobbet. Jag sa vi har stora kommunikations problem. Jag känner mig så sårad :(. Hade ni barn när ni separerade?

Låter som oss.. Han va alltid arg. Gav order istället för att be. Irriterad på allt. Åh jag grät och han blev argare, för jag hade ju inget att vara ledsen för.

Vi har 1 dotter. Hon va 1 år och 1 månad när vi separerade.

Hur känner din man inför barnet? Hur är allt annat runt om kring? Har han jobb? Funkar ekonomin?

Om du vill så skriv pm så kan vi ta det privat istället för öppet i tråden.